Avslappnad arm

Ni vet den där känslan av frid som kommer till en ibland. Det var ett tag sedan jag kände den när jag var ute på promenad. Av förklarliga själ. Men nu har det hänt något, två promenader har jag gått med båda armarna hängandes avslappnat vid sidan. Det är så underbart! Igår när det hände så blev jag bara så lycklig och kände att det kommer nog inte att vara så jobbigt att gå ut med tre hundar om de kan gå så fint vid min vänstra sida redan nu.

Men så fort jag tänkt den tanken så fick Pep ett av sina många bryt och bara jagade runt som ett litet jehu i kopplet. Så det var bara att stå stilla och vänta ut honom, för går jag in och "pillar" på honom blir det bara värre. Så vänta tills han rusat av sig och sedan gå igen. Det gick inte många meter så var vi inne i vårt fina lugn med avslappnade armar igen. I just love it!

Däremot visade han något annat som jag inte älskar igår oxå. Vi hade gått elljusspåret och var precis påväg därifrån. Vid en ganska smal stig möter vi en liten dvärgschnauser. Den är överenergisk och Pep blir så till sig att han både morrar och hoppar mot hunden. I lek så klart, men jag gillar det inte! Jag säger till och han lyssnar så fint. Han blir nästan förvånad när jag säger till eftersom jag gör det så sällan. Men så beteer vi oss inte i den här familjen. Vi ska kunna passera andra hundar på en skogsstig utan för mycket stök och bök. Med tre stycken så krävs det extra mycket från alla parter.

Ja så var det måndag kl 08.31 och det verkar som att jag inte behövs som vikarie idag.
Väntar fortfarande på svar..