Lakrits rapport

Nervösaste och livräddaste matten av alla packade in lilla lakritsbiten i bilen och hämtade upp husse. Ville inte göra den här resan ensam.

Hos veterinären fick vi veta en massa matnyttigt om hennes tillstånd/sjukdom och de ville att hon skulle gå på både Flagyl, antibiotika, och kortison. Så nu är det två tabletter om dagen som gäller. Om tre veckor ska vi tillbaka igen för att utreda ytterligare.

Jag är så glad för att D följde med, för jag hade nog inte klarat av det själv. Det var så många jobbiga saker att fråga om. Tårarna bara rann för mig. Det allra sista jag vill är att de ska lida och de ska absolut inte lida för min skull. Vilket jag gjorde klart för veterinären och jag tycker att hon förstod vad jag menade. Hon tyckte dock att så länge hon inte går på mer än bara två sorters tablettter så är det ingen fara. Blir det mer och kroppen inte klara av att hantera det då ska vi börja fundera på de jobbiga frågorna. Eller så klart om hon inte svarar på kortisontabletterna De ser på hennes magsjukdom som Crons på en människa eller diabetes. Specialkost och livslång medicinering, men håller hon sig pigg på det och inte har allt för många "skov" så ska det enligt veterinären inte vara något problem. Blir hon dålig i tarmen så tar det upp till 5-6 veckor för den att återhämta sig med medicinering så det är inte så konsigt att hon blir trött. Stackars liten.

Nu gäller det för mig bara att inte gå om kring med ständigt dåligt samvete. De andra hundarna måste få börja tugga ben. Men det gör så ont i mitt hjärta av att de ska ligga där och mumsa medan hon bara får titta på. Sedan måste jag ju hålla koll på benen så att inte Ixxi hittar ett. Ibland är det dumt med öppenplanlösningn för det hade varit lättare om jag bara kunde stänga av med kompostgaller och låtit de andra två ligga avskilt och tugga. Men men... någon slags lösning ska jag väl ändå hitta på.