Ingen rast ingen ro

Här busas det mest hela tiden.







Ixxis favorit är att ligga i soffan och titta på när de andra leker
Husse försöker gosa med Pep...


Här är det full rulle mest hela dagen. Jag måste säga åt Ella och Pep för att de ska kunna låta varandra vara i fred. Det är nämligen inte bara Pep som är skyldig till allt bus, den åttaåriga tanten har blivit bustant och hon stornjuter.

Allmänlydnadsträningen går framåt. Kontakttränar nu rejält ute och Pep har verkligen fattat galoppen. Hans motto är "jag gör allt för lite gotta." Han klarar fint att bli lämnad ensam och förstår när han inte ska med. Även en pigg Pep lägger sig fint till rätta i bilen och vilar/sover om inget händer. Har dock inte provat att ta med tanterna och bara släppa ut dem. Då tror jag det blir livat. Men är han själv är det inga problem att ligga kvar fastän vi går. Ingen stress där inte.

Jag kan inte tillräckligt ofta påpeka vilken skillnad det är från tibbarna. När de var i Peps ålder var de redan små monster. De gnagde på allt och gick inte att lämna en sekund. Ella gnällde om jag låg i badkaret och hon inte fick vara med. Dvs hon var även hon inne i badrummet... Ni kan ju tänka er hur roligt det vara att ensamhetsträna henne. Ixxi å andra sidan var väldigt självständig och när hon var åtta veckor så kunde hon smita iväg i skogen på egna så äventyr. Inga som helst problem. Fick kontaktträna och binda upp henne rejält vid mig.

Pep hanterar allt med ro, han är trygg och stabil. (Bortsett från det övertydliga kroppsspråket). Han oroar sig inte för mycket, om jag säger så. Klarar av att bli hanterad lite hur som helst. En kompis kom över och lekte lite konstigt med Pep. Dvs lyfte upp honom runt bröstkorgen så att han inte nådde backen. Pep tog det med godan ro och accepterade den konstiga leken. Inte ett morr och inte ett sprattel. När han kom ned igen så var han lika galet busig med kompisen.

Han är lagom självständig än så länge. Kommer han för långt bort, dvs Ella drar iväg med honom. Så sätter han sig ned och väntar in sin kära matte. När jag kommer ikapp så jagar han iväg efter Ellabus igen. Men han tycker att hon far lite för långt bort. Vilket ju är väldigt skönt tycker jag som haft extremt nyfikna valpar tidigare. Jag börjar lite smått inse att tibbar inte är några lätta hundar att ha...

Pep lyssnar så bra när jag säger till, behöver bara harkla mig lite om han kommer med en sko eller något annat han inte får ha. Då släpper han och går vidare på nya äventyr. Han är helt klart den lättaste valp jag haft, än så länge... Han kommer på inkallning trots att vi inte tränat på det särskilt mycket. Han blir glad bara jag säger hans namn. Sötaste raraste lilla Pepsen