Tänk att idag har Pep varit hos oss i en månad. Det är helt obegripligt vad tiden går fort.
Det är en riktig spruttibangbang jag har här hemma. Jag har sagt det förr och kommer nog att säga det igen. Men för att sova måste Pep ha lugn och ro. Han kan stoja och leka en hel dag utan några som helst problem.
Idag har vi gåt en tålamodskrävande koppelpromeand med tanterna och Pep. Shit vad jag har glömt bort hur det är att ha valp. Alltså det här med att inte kunna saker. Det blir så rörigt med tre hundar i koppel. Ella och Ixxi går fint vid sidan men Pep hoppar från den ena sidan till den andra och ska bara busa hela tiden. Får han inte busa så vill han så klart rejsa. Tålamod!
Lite senare tog vi en prommis in mot stan bara jag och Pep. Inte så lång då det är så mycket som händer hela tiden. Bussar, traktorer, rullstolar och människor som ska hälsa. Eller hundar som släpps fram. Morrr. Vi tränade på att skvallra. Tanterna är superduktiga på det så jag tänkte att jag skulle föra vidare den formidabla kunskapen. Lite skvaller gör promenaderna så mycket lättare. Pep fick även chansen att hälsa på en granne som sitter i rullstol. Han tycker att rullstolar är konstiga saker och hon är ännu konstigare enligt Pep. Hon är spastisk och rör sig väldigt oregerligt. Men han blev inte rädd utan försökte istället lösa sina inre konflikter genom lek.
Han träffade även en liten tjej på tja vad kan hon vara 4-5 år idag. Han skötte sig så bra. Hon ville hälsa och hennes mamma är hundvan så hon berättade hur hon skulle göra. När flickan blev lite förskräckt så la sig Pep ned bums på golvet och så stäckte hon fram handen igen och så när han kom för nära och hon blev rädd så la han sig ned igen. Jag bara stod där med ett enda stort leende på läpparna. Självkart vet jag att det nog bara var en engångsföreteelse eller tur. Men jag är van vid marodörer som tror att hela världen älskar dem lika mycket som jag och kanske lite mer och de tar det inte tar lugt.
Jag förvånad och fashinerad av denna underbara lilla krabat.
5 kommentarer:
Hi hi koppelpromenader kan helt klart vara en utmaning när man har en liten som vill trassla till det.
Tack för uppstartshjälpen! stickningen går fint och jag laddar inför påsk då jag skall försöka bli klar med mitt första alster =)
Ja, tänka sig att det gått en hel månad..! Helt otroligt vad snabbt tiden går. :)
Ja visst är det rörigt att gå med hela flocken. Jag är glad åt selen vi har som inte drar i halsen. Då kan man hålla Rosso någotsånär styrd.
Ha det gott!
Skicka in ägaranmälan & sedan får jag väll ta & bjuda dig på lunch då vi kommer och hälsar på för du skickar mig inte ditt konto nr. haha
kram din tjatuppfödare =)
Åh! Alla papper ligger här i hallen påskrivna och klara. De har de varit i flera veckor. Måste bara ta mig till brevlådan med dem med mig...
Haha, ja men vet du vad det tycker jag låter mycket trevligare.
Skicka en kommentar