Koppel, möten och ilska

Det var länge sedan vi tränade på koppelpromenader. Alltså bara att ta tag i saken. Bita ihop och hämta tålamodsryggsäcken.

Gick med Pep själv och det var den enklaste och bästa promenad vi haft sedan han kom till oss. Han gick hur fint som helst vid sidan och viftade glatt på svansen. Inget hysteriskt hoppande och skuttande. Ingen lek. Han accepterade till och med att bara gå på vänster sida.

Tålamodsryggsäcken åker av och stolthetsmössan på.

Jag hittade lite roliga saker vi kunde gå på, galler och sånt. Liite läskigt men går det gör han. Det enda som är jobbigt är när lastbilarna pyser. Blä tycker Peppen och svansen åker ned. Men efter att ha jobbat lite bra och fått lite uppmuntran för den fina kontakten så är han tillbaka på banan. Lastbilen bortglömd.

---

Alla vet vi att vi inte ska äta gul snö. För det kan vara öl eller hur det nu var.

Men för Pep är det "ät inte svart snö" som gäller. Han är som galen i snö med grus i. Har fått honom att inte plocka upp grus när vi går ut och pinkar. Men när vi går i stan och det finns svart snö överallt är det inte så lätt ska jag säga. Fortsätter det så här så kommer Pep att ha ett sandtag i magen... *skakar på huvudet* inte bra alls.

---

Mötte Brutus utan för huset. Han är en liten skraj hund. Han vill inte hälsa och Pep försöker på avstånd med alla möjliga lekinviter. Brutus leker på håll och tillslut blir han så till sig att han måste skita. Brutus alltså. Stackars han, vara så skraj. Mina hundar får inte gå fram till honom. Men Pep gillar att busa på avstånd. När jag kommer till ytterdörren så står där en svart sak, okopplad. Det visade sig vara en 10 månaders BC. Jag tänkte lika bra de får hälsa, hunden är ju ändå lös. Vill inte starta konflikter. De busade på och Pep var så glad över att det var någon som ville busa med honom. Men så såg BCn att det fanns en tredje hund, sprag iväg. Jag säger till ägaren att den hunden är rädd. Men inte fattade han vad jag menade. Ibland blir jag så trött på alla hundägare som inte bryr sig. Som inte verkar förstå att allas hundar inte är som deras egna. Tänk om jag stått där med alla mina tre, en som löper en som är rädd och en som är helt galen och bara vill leka. Huja så arg jag hade blivit då...

Men för vår del, slutet gott allting gott.