Tävlingsdebut?

Idag åkte vi ut på klubben för att titta på hundar och människor. Pep var i sitt esse. Han ville glatt hälsa på allt och alla hund som människa. Jag fick mig en liten föraning. Han hade oerhört svårt att slappa. Så fort han hörde ett ljud må så vara ett knaster från en sko eller en bil som startade så var avslappningen borta. Det kommer att bli en hel del passivitetsträning framöver.

Träffade några aussies där, bland annat en som hette Face som Pep fick hälsa på och busa lite med. Lite så där stillsamt i koppel. Ha ha stillsamt min ända.

Pep stortrivdes, han var verkligen i sitt rätta element. Allt var spännande och skulle undersökas. Det busades och stojades, tillslut vilade han lite i mitt knä.

Alla, och då menar jag alla, var helt sålda på min lilla sötnos. Det var ingen som var oberörd utan det var "meen så söt" här och "men herregud så söt" där. Några ville till och med stoppa honom i fickan för att tjuva iväg honom. Men se där satte matte stop, för vad skulle jag då njuta av hela dagarna.

I eftermiddags kom min familj på besök, då var Pep ganska trött så han lade sig att vila trots att Ella blev så glad så glad. Då är Peppen trött. Men visst hans det med att visa sig från sin allra bästa och busigaste sida oxå.