Igår var Ixxi lite dålig i magen så hon fick stanna hemma och vila. Jag, Ella och Pep gick bort till elljusspåret. Vilken skillnad det är på två och tre hundar. Två är min hjärna van att hålla koll på men tre... jag är oftast helt slut när jag kommer in efter att ha haft alla tre lösa. Det var så befriande skönt att bara ha två, även om det är de busigaste två. När vi gick förbi ridhuset fick Pep chans att träffa Karlsson en Tinker "ponny". Han är inte så rolig att rida ska jag säga men men... söt som den. Den här gången visade Pep mycket mer nyfikenhet. Han ville fram och kolla in den stora. När han rörde på sig så hoppade Pep bakåt och så jobbade han sig fram igen, fram tills dess att Ella började skälla. Då var Karlsson inte intressant längre.
På kvällen åkte vi till Luleå på en kopp kaffe. D's föräldrar var barnvakt åt D's syskonbarn. Pep fick följa med och tanterna stanna hemma. Det blev ett super tillfälle för Pep att träna passivitet. Men så svårt när den lilla 3 åringen är så nyfiken och samtidigt rädd. Vågade inte släppa lös Pep för då hade han gått i taket av allt roligt som hände. Han hade nog så svårt att hålla sig på alla fyra när han skulle hälsa på de vuxna. Han är en galning, minst sagt. Under kvällen fick Pep en hel massa nya smeknamn; Pepson och Findus, Peps Persson och Tigerkakan.
Har fått kontakt med en tjej som vallar här i stan, hon gav mig namn på en kvinna som håller kurser bara fyra mil härifrån. Sedan fick jag även komma och prova valla hos henne när hon kom hem igen. Känns väldigt kul, blev ju så "PEPpad" när jag läste i syrran Stich's blogg.
Till sist vill jag bara säga att det inte bara är mina hundar jag är stolt över. D har röstat. Jag är en stor demokrativän och ska den fugera så måste vi rösta. Nu har han röstat, även om han tycker att han inte vet något om sametinget. Han har läst lite och röstat. Jag är en stolt sambo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar