15 veckor

Jag kan knappt tro att Pep snart har varit hos oss i två månader. Tiden bara rusar iväg.

Igår kväll var jag på ridhusträningen som sbk har här. Det var inte så många hundar där och de flesta tränade allmänlydnad. Själv var jag där för att kontaktklicka med störning. Men jag måste säga att Pep bryr sig inte så mycket om andra hundar, om de inte kommer in i vår radie. Dvs att han når dem. Den största störningen var helt klart spånet och hästskiten. Det var knappt så att han fick upp nosen. Men vi fick tränat både kontakt och lite ligg. Efter ca en kvart var jag nöjd och vi begav oss hemöver.

Sedan blev det en väldigt yvig promenad in till stan. Pep var helt galen på att äta sand, gruset har han tack och lov börjat spotta ut, jag började med att lägga på ett förbud. Men uj vad det tog spinn. Han blev helt tokig, stress i benen = en busig aussiepojke. Matte tar djupa andetag och börjar om igen. Lugn och fin. Då lugnar även Peppojken ned sig och vi får gå några meter utan sandslick. Så börjar hela cirkusen om igen. Jag var helt slut när jag kom hem. Ridhuset hade väckt ett behov av att äta allt runt omkring sig. Jag förstår inte vad jag har gjort för ont som alltid får hundar som är matletare. *river mitt hår* Vad gör jag för fel!?

Tillbaka till ridhuset, insåg att det var precis i det här ridhuset som jag och Ella tog vårt första 1:a pris i lk1. Det var en helt underbar tävlingsdag där allt hände, soppatorsk på vägen dit, tävlingskamrater med härliga upplevelser och jag då så lycklig som få med mitt livs första 1:a pris. Jag satt som på moln hela resan hem. Då var nog Ella världens bästa hund.

Till Kristiina - norrlands reggae Glesbygd'n