Ibland kan så lite förstöra så mycket.
Skulle ut på min dagliga koppelrunda med alla tre hundarna. Precis utanför hissen möter jag en herre med en okopplad hund. Ella blir skälltokig förstås, hon är ju inträngd i ett hörn. Jag styr alla tre bakom mig och visar med tydligt kroppsspråk att jag inte vill att den lösa hunden ska komma fram. Den backar snällt, men Ella kan ju inte sluta skälla och är väldigt uppstressad och skärrad en bra bit av promenaden. Så även jag. Blä alltså. Så lite och halva promenaden blir bara helt fel. Det är skönt med Ixxi som bara lufsar på och inte ställer till med något. Pep ställer i och för sig inte heller till med något, men han är valp och valpar är ju som galna vare sig de vill det eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar