Idag gick vi förbi ridhuset, massor med hästar i hagen. I vanliga fall brukar de inte stå upp mot spåret utan nere vid stallet. Men idag var de nyfikna. Ella skällde i ren nyfikenhet, Ixxi vågade sig ända fram. Tills en häst frustade, oj vad hon hoppade. Pep satt vid mig och buffade. Sedan var han misstänksam resten av promenaden. "Om det finns sånadär i skogen då gäller det att se vart en går." Hade inte tanterna varit med så hade han nog hanterat hästarna bättre, men då Ella tycker att det är bättre att skälla än inte alls så kan hon lätt skrämmas.
Två gånger idag har jag kallat in Pep bort från en annan hund och båda gångerna har han valt att komma till mig. Dunderbelöning! Vilken fantastisk dag vi haft. Båda gångerna var han redan påväg mot hunden, Brutus vår granne, men vände när han hörde sitt namn.
Vilken dag va!
Det är en stolt matte som sitter med fingrarna på tangentbordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar