Idag var det dags för ridhusträning igen. I snöyran tog vi oss dit, Pep och jag. Den här gången var han inte lika skällig. Nu var det bara när lek pågick nära inpå som det var svårt att vara tyst. Han var oxå mer koncentrerad på mig och visste varför vi var där. Jag vågade till och med ta av kopplet. Han är så fin och så duktig.
Vi tränar bara sånt som vi kan när vi är där för jag tycker än så länge att det är för stora störningar att lägga på vid nyinlärning eller för sånt som kräver mycket av honom. Vi försöker att bara ha kul.
Idag har varit en helt underbar dag, superhärligt väder och promenad med hela familjen. Nu ligger de alla och vilar runt oss. Pep hade varit så duktig när vi var och tränade att han fick springa lös idag. Det resulterade i att jag fick plumsa i midjedjup snö då Pep hittade resterna av en lax som någon slängt ut. Jag fattar inte vad folk slänger ut ibland.
För mig blev det i alla fall ett bra träningspass. Alltså Pep fick sin träning och jag fick lite jag med :)
söndag, januari 31
onsdag, januari 27
Insprerad
Findag.
I all den här hormonröran så har vi haft en väldigt väldigt väldigt fin dag. Promenaderna har varit lugna och fina. Kopplet har varit slakt och jag har inte fått armen dragen ur led då Pep gör sina galna kast efter doftfläckar eller vad det nu är. Idag var det så fint. Jag kände harmoni.
Inne har det oxå varit harmoni. Ella och Pep har varit så kärleksfulla mot varandra.
Mina två sötnosar.
Fick en hel hög med inspiration när jag pratade med Jessica här om dagen. Det är så inspirerande att prata med andra som förstår en. Oftast tycker jag att jag möter motstånd nuförtiden. Det är lite trist. Men jag tänker inte ändar mig och träna på något annat sätt. Det är dock tråkigt när det kommer till något som en gillar så mycket och när vi är så många som delar intresset. Jag får en känsla av att inte riktigt bli tagen på allvar. Det är något nytt för mig för att träna med klicker eller operant har idag blivit en vanlig metod som används av så många. Men det är tydligt att så inte är fallet här. Eller så har jag bara haft otur och inte mött de människorna.
Min inspiration för att träna har i alla fall inte varit så hög utan det har mest bara blivit det som måste göras. Jag har inte känt den där glädjen som jag brukar när jag tränar hund. Den där glädjen som gör att jag tänker och idéerna sprutar. Tack Jessica för att jag fick inspirationen tillbaka.
I all den här hormonröran så har vi haft en väldigt väldigt väldigt fin dag. Promenaderna har varit lugna och fina. Kopplet har varit slakt och jag har inte fått armen dragen ur led då Pep gör sina galna kast efter doftfläckar eller vad det nu är. Idag var det så fint. Jag kände harmoni.
Inne har det oxå varit harmoni. Ella och Pep har varit så kärleksfulla mot varandra.
Mina två sötnosar.
Fick en hel hög med inspiration när jag pratade med Jessica här om dagen. Det är så inspirerande att prata med andra som förstår en. Oftast tycker jag att jag möter motstånd nuförtiden. Det är lite trist. Men jag tänker inte ändar mig och träna på något annat sätt. Det är dock tråkigt när det kommer till något som en gillar så mycket och när vi är så många som delar intresset. Jag får en känsla av att inte riktigt bli tagen på allvar. Det är något nytt för mig för att träna med klicker eller operant har idag blivit en vanlig metod som används av så många. Men det är tydligt att så inte är fallet här. Eller så har jag bara haft otur och inte mött de människorna.
Min inspiration för att träna har i alla fall inte varit så hög utan det har mest bara blivit det som måste göras. Jag har inte känt den där glädjen som jag brukar när jag tränar hund. Den där glädjen som gör att jag tänker och idéerna sprutar. Tack Jessica för att jag fick inspirationen tillbaka.
måndag, januari 25
And the beat goes on
Jag tar tag i hormonerna.
I söndags var vi på klubbens öppna ridhusträning. Passivitet stod på schemat. Eller i alla fall att inte sitta och skälla på allt som händer. Att ligga ned och vara passiv i ett ridhus är inte så enkelt om en gillar hästskit... kryp kryp till nästa godbit...
Först när vi kom dit var nerverna på utsidan och gick någon för nära så "voff vooff" från Pepson. Efter ett tag börjar det hända grejer. Hundar får härliga lekbelöningar. Pep går upp i varv, det känns som att han vill vara med. Voff voff voff. Det är nyttigt för honom det här, att bara vara bredvid och inte delta. Här hemma är han ju i centrum hela tiden och den som oftast får göra. Så att inte delta är jobbigt. Efter ett tag lugnade han ned sig och vi tränade lite. Efter träningen ännu mer passivitet. Då blir det jobbigt för då kommer IPO gänget in och där handlar det om roliga belöningar och fart och fläkt. Men då hade Pep fått jobbba lite och verkade inte alls tycka att det var jobbigt att sitta och titta på. Avundsjuk var han fortfarande men inte skällig.
En mycket bra dag, en mycket bra helg.
I söndags var vi på klubbens öppna ridhusträning. Passivitet stod på schemat. Eller i alla fall att inte sitta och skälla på allt som händer. Att ligga ned och vara passiv i ett ridhus är inte så enkelt om en gillar hästskit... kryp kryp till nästa godbit...
Först när vi kom dit var nerverna på utsidan och gick någon för nära så "voff vooff" från Pepson. Efter ett tag börjar det hända grejer. Hundar får härliga lekbelöningar. Pep går upp i varv, det känns som att han vill vara med. Voff voff voff. Det är nyttigt för honom det här, att bara vara bredvid och inte delta. Här hemma är han ju i centrum hela tiden och den som oftast får göra. Så att inte delta är jobbigt. Efter ett tag lugnade han ned sig och vi tränade lite. Efter träningen ännu mer passivitet. Då blir det jobbigt för då kommer IPO gänget in och där handlar det om roliga belöningar och fart och fläkt. Men då hade Pep fått jobbba lite och verkade inte alls tycka att det var jobbigt att sitta och titta på. Avundsjuk var han fortfarande men inte skällig.
En mycket bra dag, en mycket bra helg.
tisdag, januari 19
Svart eller vitt
Jag har en ulv i fårakläder.
Vet inte från dag till dag vem jag går ut med ulven eller fåret.
Men jag är glad i alla fall, för jag har fortfarande ett får då och då.
Jag är oxå glad för att det är förvånade lätt att lura fram fåret. Det gäller bara att hitta en ingång för berömmet.
Vet inte från dag till dag vem jag går ut med ulven eller fåret.
Men jag är glad i alla fall, för jag har fortfarande ett får då och då.
Jag är oxå glad för att det är förvånade lätt att lura fram fåret. Det gäller bara att hitta en ingång för berömmet.
lördag, januari 16
Planen klar
Det är lördag, solen skiner och det är bara -7 grader. Helt underbart med andra ord. Jag bestämmer mig för att träna på klubben. Sätter mig ned och gör en plan. Det vet jag att jag borde göra oftare men jag glömmer bort det. Eller förtränger. Eller struntar i. När jag inte gör det så blir det oftast så att jag tränar på det vi redan kan. Det som går bra och där jag ser snabba resultat.
Nu gjorde jag med tanke på 2010 års mål en träningsplan för dagen. Som jag oxå höll mig till. Jag är stolt över både mig själv och Pep som alltid göra så bra ifrån sig på träning.
1. Framförgående - glömmer bort att träna så vi går inte framåt. Men jag ser att vi kunnat öka avståndet till targeten.
2. Apportering klass 1 - Pep griper apporten mer än gärna (så länge den är i trä) så nu tränade vi på att vänta på stickordet. Hemma i soffan tränar vi hämta och lämna metallen.
3. Platsliggning - Glömt bort att träna. Men jag ser inga som helst problem där. Det handlar bara om träningstid. Ligger stabilt och ner med huvudet när han kommer på det. Men jag har inte tränat att ligga länge så han sätter sig upp efter ett tag. Alltså gå tillbaka och förstärka liggandet. Men som sagt inget problem han vet om att han ska vara kvar på platsen.
4. Inkallande - Det här momentet har jag helt och hållet skippat att träna. Vilket gör att Pep inte har någon direkt aning om vad han ska göra. Sätter jag honom och ropar hit så sitter han fint kvar vid första försöket. Andra försöket lägger han sig ned. Där slutade jag och fick ta mig en funderare. Tränade ordet hit på promenad istället, när han spontant kommer i superhög fart. Satte honom och provade igen och jag ser hur det rycker i kroppen men han sitter fint kvar. Provar igen och han kommer rusande i hög fart. En liten liten seger för mig och snart så har vi nog en fungerande tävlings inkallning oxå.
Nu är middagen klar så jag återkommer med fortsättningen.
Nu gjorde jag med tanke på 2010 års mål en träningsplan för dagen. Som jag oxå höll mig till. Jag är stolt över både mig själv och Pep som alltid göra så bra ifrån sig på träning.
1. Framförgående - glömmer bort att träna så vi går inte framåt. Men jag ser att vi kunnat öka avståndet till targeten.
2. Apportering klass 1 - Pep griper apporten mer än gärna (så länge den är i trä) så nu tränade vi på att vänta på stickordet. Hemma i soffan tränar vi hämta och lämna metallen.
3. Platsliggning - Glömt bort att träna. Men jag ser inga som helst problem där. Det handlar bara om träningstid. Ligger stabilt och ner med huvudet när han kommer på det. Men jag har inte tränat att ligga länge så han sätter sig upp efter ett tag. Alltså gå tillbaka och förstärka liggandet. Men som sagt inget problem han vet om att han ska vara kvar på platsen.
4. Inkallande - Det här momentet har jag helt och hållet skippat att träna. Vilket gör att Pep inte har någon direkt aning om vad han ska göra. Sätter jag honom och ropar hit så sitter han fint kvar vid första försöket. Andra försöket lägger han sig ned. Där slutade jag och fick ta mig en funderare. Tränade ordet hit på promenad istället, när han spontant kommer i superhög fart. Satte honom och provade igen och jag ser hur det rycker i kroppen men han sitter fint kvar. Provar igen och han kommer rusande i hög fart. En liten liten seger för mig och snart så har vi nog en fungerande tävlings inkallning oxå.
Nu är middagen klar så jag återkommer med fortsättningen.
torsdag, januari 7
Liten men naggande god
Äntligen har vi fått hem en spark. Vi brukar ge oss ut på sena kvällar jag och Pep. Då gör vi stan osäker. Eller tja kanske inte då Pep inte får dra mig än utan nu fokuserar vi på att springa bredvid sparken utan att dra. Det kanske låter konstigt men då vi bor mitt i stan och jag gärna vill kunna ta mig till ett bra sparkområde i lugn och kontrollerad fart måste vi ju träna på det. Min tanke är att att han ska gå vid sidan i vanligt koppel och dra i selen och att han ska lära sig skillnaderna mellan dessa.
Första gången vi var ute så tyckte Pep att det var lite konstigt. Som vanligt löser han alla sina konflikter med lek och bus. Så fort jag började sparka så började Pep att hoppa, skutta och kampa/busa med kopplet. Tog en djup klunk ur tålamodsburken och fick börja riktigt från början, foten på meden bra och karra en spark utan lek och bus bra och karra. Jag öste karra över honom och tillslut så gick det vägen. När vi kom ut på en mer trafikerad gata som oxå var lite mer packad och därmed oxå halkig så fick vi upp farten ordentligt och då kom buset tillbaka. Men det kommer nog att försvinna så fort han vant sig lite mer. Jag var dock helt slut när vi kom hem. Kommer att få en fin och vältränad liten stuss om vi sparkar en liten stund varje kväll. Eller i alla fall vänstra skinkan...
Idag har vi varit till vetten för sprutan. Det är så skönt att inte behöva boka tid utan bara sätta sig i bilen en dag då det passar en själv. Trots att vi missat den dagliga vaccinationstiden så var det inga problem, de är så snälla. Pep fick sin spruta och brydde sig inte det minsta om vad som hände. Passade på att väga honom oxå. Igår var jag in och läste om Kell och Cooper, läste att den lilla valpen redan vägde 17 kilo och att Kell vägde 30 kg jag blev lite förskräckt, inte för att de väger mycket utan för att jag tror att Pep väger lite. Men då har han ju en liten mamma oxå. Så för att stilla min nyfikenhet passade jag på att sätta lillprutten på vågen och minsann jag var inte helt fel ute, ett år och 18 kg. Det är väl lite väl lite muskler på kroppen så efter vinterns sparkande kommer han nog att väga lite mer men jag är ganska nöjd med att hålla honom runt 20.
1 år och 18kg
Annars tränar vi mest sånt som går att göra inne, idag är det - 27 ute och ingen av hundarna vill vara ute mer än nödvändigt. Pep får göra av med lite energi vid sparkturerna för då rör han på sig tillräckligt mycket för att inte frysa. Promenader med de sakteliga tanterna är för kallt. Ja ja med det jag skulle berätta är att vi leker apport. Har haft lite problem med apporteringen, misstänker att jag lagt för hårt tryck på honom. Så nu leker vi apportering och jag använder mig bara av metallen. Jag gömmer den bakom någon kudde eller under en filt och Pep ska leta och sedan komma och trycka nosen i min hand med apporten i munnen så klart. Det är en rolig lek tycker Pep. Mycket roligare än att bara plocka upp en apport från golvet när matten står och stirrar. Som han kämpar.
Sedan måste jag ju även skryta med att jag har en allmänlydnadskung. Med de egensinniga och självständiga tibbarna har det dröjt till de varit 3 år innan jag varit helt nöjd med deras hundmöten och "varalösbeteende". Men igår när det var endast -13 gick vi en lång runda och jag lilltok och vi mötte massor med lösa hundar och Pep klarade det galant. Han var lös och jag behövde inte oroa mig för andra hundar, människor är en annan sak. Han vill mer än gärna fram och hälsa på dem alla. Men det är ett problem jag gärna har.
Första gången vi var ute så tyckte Pep att det var lite konstigt. Som vanligt löser han alla sina konflikter med lek och bus. Så fort jag började sparka så började Pep att hoppa, skutta och kampa/busa med kopplet. Tog en djup klunk ur tålamodsburken och fick börja riktigt från början, foten på meden bra och karra en spark utan lek och bus bra och karra. Jag öste karra över honom och tillslut så gick det vägen. När vi kom ut på en mer trafikerad gata som oxå var lite mer packad och därmed oxå halkig så fick vi upp farten ordentligt och då kom buset tillbaka. Men det kommer nog att försvinna så fort han vant sig lite mer. Jag var dock helt slut när vi kom hem. Kommer att få en fin och vältränad liten stuss om vi sparkar en liten stund varje kväll. Eller i alla fall vänstra skinkan...
Idag har vi varit till vetten för sprutan. Det är så skönt att inte behöva boka tid utan bara sätta sig i bilen en dag då det passar en själv. Trots att vi missat den dagliga vaccinationstiden så var det inga problem, de är så snälla. Pep fick sin spruta och brydde sig inte det minsta om vad som hände. Passade på att väga honom oxå. Igår var jag in och läste om Kell och Cooper, läste att den lilla valpen redan vägde 17 kilo och att Kell vägde 30 kg jag blev lite förskräckt, inte för att de väger mycket utan för att jag tror att Pep väger lite. Men då har han ju en liten mamma oxå. Så för att stilla min nyfikenhet passade jag på att sätta lillprutten på vågen och minsann jag var inte helt fel ute, ett år och 18 kg. Det är väl lite väl lite muskler på kroppen så efter vinterns sparkande kommer han nog att väga lite mer men jag är ganska nöjd med att hålla honom runt 20.
1 år och 18kg
Annars tränar vi mest sånt som går att göra inne, idag är det - 27 ute och ingen av hundarna vill vara ute mer än nödvändigt. Pep får göra av med lite energi vid sparkturerna för då rör han på sig tillräckligt mycket för att inte frysa. Promenader med de sakteliga tanterna är för kallt. Ja ja med det jag skulle berätta är att vi leker apport. Har haft lite problem med apporteringen, misstänker att jag lagt för hårt tryck på honom. Så nu leker vi apportering och jag använder mig bara av metallen. Jag gömmer den bakom någon kudde eller under en filt och Pep ska leta och sedan komma och trycka nosen i min hand med apporten i munnen så klart. Det är en rolig lek tycker Pep. Mycket roligare än att bara plocka upp en apport från golvet när matten står och stirrar. Som han kämpar.
Sedan måste jag ju även skryta med att jag har en allmänlydnadskung. Med de egensinniga och självständiga tibbarna har det dröjt till de varit 3 år innan jag varit helt nöjd med deras hundmöten och "varalösbeteende". Men igår när det var endast -13 gick vi en lång runda och jag lilltok och vi mötte massor med lösa hundar och Pep klarade det galant. Han var lös och jag behövde inte oroa mig för andra hundar, människor är en annan sak. Han vill mer än gärna fram och hälsa på dem alla. Men det är ett problem jag gärna har.
onsdag, december 30
Julklappar
Igår hade jag stora klippardagen. Både Ella och Ixxi blev korthåriga. Ella blev som vanligt supersöt och Ixxi tja hon ser mer ut som en byracka. Det är extremt svårt att klippa hennes fina päls till någon skaplig frisyr. Byracka eller inte så är hon bäst i hela världen i alla fall.
Eftersom mycket av deras värmande päls försvunnit for jag till djurbutiken och köpte dem var sitt Hurtta täcke.
Nu både syns de och slipper de frysa allt för mycket.
Pepson fick inget täcke då han inte fryser än och inte behöver sitta i kall bil något. Han och Ixxi hade istället roligt med en av täckenas förpackning.
Det är inte ofta som Pep och Ixxi leker med varandra men här var det dragkamp för hela slanten.
Eftersom mycket av deras värmande päls försvunnit for jag till djurbutiken och köpte dem var sitt Hurtta täcke.
Nu både syns de och slipper de frysa allt för mycket.
Pepson fick inget täcke då han inte fryser än och inte behöver sitta i kall bil något. Han och Ixxi hade istället roligt med en av täckenas förpackning.
Det är inte ofta som Pep och Ixxi leker med varandra men här var det dragkamp för hela slanten.
tisdag, december 29
Länge sedan sist men vi lever
Nu är det sådär superlänge sedan jag skrev igen. Tiden bara rinner iväg för mig. Vi har varit en hel vecka i Skellefteå och firat julen. Hundarna gillar att vara där men jag blir helt slut. Det står godis framme överallt och det är inte alltid så lätt att låta bli. Men jag tror att det enda som snoddes var några ostbitar så jag är stolt över min lilla Pepparkaka. Han har även hunnit med att fylla 1 år. Det är otroligt vad tiden går.
Hemma var vi allt som allt åtta personer och tre hundar så det har varit livat för mina tre hela veckan. Tanterna har tyckt att de inte alls behöver vara ute men Pepson han gillar verkligen snön. Verkar inte bry sig alls om det så är -20 grader ute. Han hoppar och busar som bara den och vill inte sluta.
Här har vi världens stiligaste kille snart 1 år. Bara en dag kvar.
Så här mysigt har vi haft det.
Nu när vi är tillbaka hemma i Piteå har vi haft besök av Trixi och Xtra. Gissa om Pepson var glad över att äntligen ha någon att leka med. Han struntade fullt i att hon luktade lite gott. Det var mycket roligare att leka. Ella däremot hade lite svårt att låta bli.
Det har inte blivit mycket träning den här tiden men hundarna har varit helt utslagna i alla fall. Det är jobbigt att komma till ett nytt ställe och ha en massa nya saker att undersöka och vakta.
Nu tog filmen slut, Total Recall, en av mina smygfavoriter. Dvs jag gillar den skarpt men vågar inte riktigt stå för det. Då är det kanske dags att krypa till kojs.
Natti natti
Hemma var vi allt som allt åtta personer och tre hundar så det har varit livat för mina tre hela veckan. Tanterna har tyckt att de inte alls behöver vara ute men Pepson han gillar verkligen snön. Verkar inte bry sig alls om det så är -20 grader ute. Han hoppar och busar som bara den och vill inte sluta.
Här har vi världens stiligaste kille snart 1 år. Bara en dag kvar.
Så här mysigt har vi haft det.
Nu när vi är tillbaka hemma i Piteå har vi haft besök av Trixi och Xtra. Gissa om Pepson var glad över att äntligen ha någon att leka med. Han struntade fullt i att hon luktade lite gott. Det var mycket roligare att leka. Ella däremot hade lite svårt att låta bli.
Det har inte blivit mycket träning den här tiden men hundarna har varit helt utslagna i alla fall. Det är jobbigt att komma till ett nytt ställe och ha en massa nya saker att undersöka och vakta.
Nu tog filmen slut, Total Recall, en av mina smygfavoriter. Dvs jag gillar den skarpt men vågar inte riktigt stå för det. Då är det kanske dags att krypa till kojs.
Natti natti
torsdag, december 17
Skvallergubbe
Det är -20 ute och vi tränar mest sånt som går att göra inomhus. Metallapportering, bakdelskontroll på alla sätt och vis. Kryp och olika typer av target.
Ute har det mest handlat om allmänlydnad. Det är mycket nu kan jag säga. Pep vill helst springa i kopplet, busa med snön och om inte det fungerar så försöker han på ett eller annat sätt att få igång tanterna. De är så klart inte alls roade av hans lek. Det är inte så lätt att vara Peppig just nu. Sura tanter och trött matte försöker hålla Peppen nere men se det är näst intill omöjligt för gladare och busigare hund är det svårt att vara, Peppen gör rätt för sitt namn.
Hade ett ögonblick av enorm stolthet här om dagen. Har tränat mycket på att Pep ska skvallra och nu skvallrar han på allt. Till och med sånt som inte behövs typ tanter på spark och sånt. Men men bättre med för mycket säkerhet än för lite. Nåja tillbaka till söndagen. Vi var ute på vår långrunda, alla hundar är lösa jag ser en hund lägre bort, kallar in den alla och de får gå lösa vid min sida, med en muta dock då jag inte litar på lilla galna Peppen än. Det fungerar så klart bra för godis det står högt på hans prioriteringslista. Jag känner mig stolt och vi går vidare och möter nästa hund. Den här gången kallar jag in och sätter dem vid mig. Utan muta sitter de fint och väntar på att hunden ska gå förbi. Jag känner mig modig! Vi går in på spåret och där möter vi hund nummer tre. Jag bestämmer mig för att inte kalla in utan vänta och se om Pep skvallrar till mig. Han går fram några steg, gör sig lite stor och så vänder han sitt söta lilla huvud mot mig och gissa om jag belönar. Jag blir så lycklig att det regnar godis och kel ur ficka och händer.
Stoltaste matten ever!
Vet inte om jag berättat om vårt möte med dalmatinern i Bergsvikenskogen. Om inte så var det en annan sånhär dunderträff. Vi går längst en stig den svänger och träden gör att jag inte ser något. Det kommer en dalmatiner gående och Peppen ser den före mig, han skvallrar dock inte. Hunden är för nära tror jag. Men istället så vänder han på stället och kommer som skjuten ur en kanon när jag ropar. Han är så duktig! Det som hände sedan försöker jag glömma, för hunden smyger fram till oss. Pep blir som en galen buse och står på bakbenen och ylar av glädje. Vill leka men får inte och då blir han till en best. Det får jag ta tag i sedan, första prioritet är att känna att inkallningen är säker, eller att han skvallrar så att jag inte behöver ropa in honom.
Det känns riktigt bra!
Ute har det mest handlat om allmänlydnad. Det är mycket nu kan jag säga. Pep vill helst springa i kopplet, busa med snön och om inte det fungerar så försöker han på ett eller annat sätt att få igång tanterna. De är så klart inte alls roade av hans lek. Det är inte så lätt att vara Peppig just nu. Sura tanter och trött matte försöker hålla Peppen nere men se det är näst intill omöjligt för gladare och busigare hund är det svårt att vara, Peppen gör rätt för sitt namn.
Hade ett ögonblick av enorm stolthet här om dagen. Har tränat mycket på att Pep ska skvallra och nu skvallrar han på allt. Till och med sånt som inte behövs typ tanter på spark och sånt. Men men bättre med för mycket säkerhet än för lite. Nåja tillbaka till söndagen. Vi var ute på vår långrunda, alla hundar är lösa jag ser en hund lägre bort, kallar in den alla och de får gå lösa vid min sida, med en muta dock då jag inte litar på lilla galna Peppen än. Det fungerar så klart bra för godis det står högt på hans prioriteringslista. Jag känner mig stolt och vi går vidare och möter nästa hund. Den här gången kallar jag in och sätter dem vid mig. Utan muta sitter de fint och väntar på att hunden ska gå förbi. Jag känner mig modig! Vi går in på spåret och där möter vi hund nummer tre. Jag bestämmer mig för att inte kalla in utan vänta och se om Pep skvallrar till mig. Han går fram några steg, gör sig lite stor och så vänder han sitt söta lilla huvud mot mig och gissa om jag belönar. Jag blir så lycklig att det regnar godis och kel ur ficka och händer.
Stoltaste matten ever!
Vet inte om jag berättat om vårt möte med dalmatinern i Bergsvikenskogen. Om inte så var det en annan sånhär dunderträff. Vi går längst en stig den svänger och träden gör att jag inte ser något. Det kommer en dalmatiner gående och Peppen ser den före mig, han skvallrar dock inte. Hunden är för nära tror jag. Men istället så vänder han på stället och kommer som skjuten ur en kanon när jag ropar. Han är så duktig! Det som hände sedan försöker jag glömma, för hunden smyger fram till oss. Pep blir som en galen buse och står på bakbenen och ylar av glädje. Vill leka men får inte och då blir han till en best. Det får jag ta tag i sedan, första prioritet är att känna att inkallningen är säker, eller att han skvallrar så att jag inte behöver ropa in honom.
Det känns riktigt bra!
tisdag, december 15
Slut luft
Ibland blir det inte som en tänkt, men kanske ändå till det bättre.
I morse steg jag upp som vanligt för att invänta telefonsamtal från kommunen. Hoppades lite att de inte skulle ringa. Det gör jag nog varje morgon men när jag väl är på jobb så är det så kul. Nå ja jag fick ett samtal och ett arbetspass, halvdag i en lite by här utanför. Jag ringer den vabbande läraren och får reda på vad som ska göras under dagen. Klär på mig och går ned i garaget. Men när jag ska sätta mig i bilen ser jag att framdäcket på vänstersida är helt platt. Punka!
Det går väl an att ha punka på cykeln men bilen.
Så i världens fart upp/hem igen leta reda på telefonnummer till kommunen och ringa och meddela att jag inte kan idag. Det går ju inte att köra 4 mil med pyspunka.
När allt är klart dvs jag får vara hemma idag i alla fall. Så är det bara att gå ned till garaget sätta på reservdäcket och köra till närmaste gummiverkstad. Tur att det inte kostar så mycket. Plus att jag fick veta att mina vinterdäck är lagliga, inte de allra bästa men fortfarande lagliga. Andas ut och kör hem med fina lagade däcket.
Hundarna får sällskap av matten idag och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag är borta så mycket. De är bortskämda jag vet...
Så till nästa luring. Har länge undrat varför jag inte fått någon tidning, Brukshunden. Nu i och med mitt nya uppdrag, sekreterare för Övre Norrlands Distrikt, så var jag tvungen att kolla upp det där. Vill ju inte att det ska vara något tjall innan jag börjar. Mycket riktigt det var så att jag inte betalt in hela summan, det fattades 20 kr på mitt medlemskap. Jag förstår inte hur det kunnat gå till och att jag inte fått en påminnelse.? Nåväl nu är det i alla fall löst och jag behöver bara betala in de 20 kr som fattas. Mitt medlemskort kommer inte att stämma helt men efter nyår kommer det ändå att vara ett nytt system så jag kan ta ut mitt kort på nätet då. Fint fint allt är löst.
Nu ska jag ta en sväng på stan, handla in de sista klapparna och ett usb minne så att jag kan åka till den nuvarande sekreteraren och få alla papper och grejer av honom. Tur att han är en ordentlig man med ordning i sin reda så jag får mallar på i stort sett allt. Annars hade det här jobbet varit allt för svårt att ta sig an.
I morse steg jag upp som vanligt för att invänta telefonsamtal från kommunen. Hoppades lite att de inte skulle ringa. Det gör jag nog varje morgon men när jag väl är på jobb så är det så kul. Nå ja jag fick ett samtal och ett arbetspass, halvdag i en lite by här utanför. Jag ringer den vabbande läraren och får reda på vad som ska göras under dagen. Klär på mig och går ned i garaget. Men när jag ska sätta mig i bilen ser jag att framdäcket på vänstersida är helt platt. Punka!
Det går väl an att ha punka på cykeln men bilen.
Så i världens fart upp/hem igen leta reda på telefonnummer till kommunen och ringa och meddela att jag inte kan idag. Det går ju inte att köra 4 mil med pyspunka.
När allt är klart dvs jag får vara hemma idag i alla fall. Så är det bara att gå ned till garaget sätta på reservdäcket och köra till närmaste gummiverkstad. Tur att det inte kostar så mycket. Plus att jag fick veta att mina vinterdäck är lagliga, inte de allra bästa men fortfarande lagliga. Andas ut och kör hem med fina lagade däcket.
Hundarna får sällskap av matten idag och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag är borta så mycket. De är bortskämda jag vet...
Så till nästa luring. Har länge undrat varför jag inte fått någon tidning, Brukshunden. Nu i och med mitt nya uppdrag, sekreterare för Övre Norrlands Distrikt, så var jag tvungen att kolla upp det där. Vill ju inte att det ska vara något tjall innan jag börjar. Mycket riktigt det var så att jag inte betalt in hela summan, det fattades 20 kr på mitt medlemskap. Jag förstår inte hur det kunnat gå till och att jag inte fått en påminnelse.? Nåväl nu är det i alla fall löst och jag behöver bara betala in de 20 kr som fattas. Mitt medlemskort kommer inte att stämma helt men efter nyår kommer det ändå att vara ett nytt system så jag kan ta ut mitt kort på nätet då. Fint fint allt är löst.
Nu ska jag ta en sväng på stan, handla in de sista klapparna och ett usb minne så att jag kan åka till den nuvarande sekreteraren och få alla papper och grejer av honom. Tur att han är en ordentlig man med ordning i sin reda så jag får mallar på i stort sett allt. Annars hade det här jobbet varit allt för svårt att ta sig an.
tisdag, december 8
Livstecken
Hallå hallå
Det var ett tag sedan jag skrev, ett ganska långt tag. Orsaken är två veckors heltidsarbete i åk 4. Jag har haft planering och konflikthantering i huvudet mest hela dagarna och kvällarna. Det är väl så när en inte är van. Har fått sitta mycket vid lektion.se för att jag ska få något slags hum om vad jag kan göra i åk 4. Är ju som sagt gymnasielärare och det är ganska stor skillnad :)
Under den här tiden har hundarna inte fått så mycket utöver promenader. Vilket så klart gett mig dåligt samvete men å andra sidan har Pep verkligen lärt sig att koppla av, han förväntar sig inte längre alltid aktivitet. Inget ont som inte har lite gott med sig. Plus att jag träffat en tjej som tränar regelbundet på klubben, hon sa att jag var välkommen att träna med dem. Trevligt trevligt. Kanske kan jag få några att träna med oxå. Det skulle vara så kul.
Imorse tog morgonpromenaden en väldigt tid, så när jag kom hem och fick veta att jag skulle ut och jobba hade jag inte hunnit äta frukost. Jag fixade te i min termosmugg och gjorde två mackor att ta med och äta i bilen. Sedan går jag och borstar tänderna och när jag kommer tillbaka är mina smörgåsar borta och i köket står Pep och nosar mot bordet. Gud förbannat så arg jag blev. Ni vill inte se mig det kan jag lova. Så arg blir jag väldigt sällan och ytters sällan på hundarna. Men det osade het lava ut ur mina öron och Pep fick veta att han levde. Tror aldrig jag (behövt) säga till honom så förrut. Men att sno mat från bordet, då är min gräns passerad för länge sedan. Det är första gången det händer och med tanke på min ilska så tror jag inte att det kommer att hända igen.
Det märkliga är att jag brukar kunna lämna på vardagsrumsbordet och sedan gå iväg. Där har det stått både kakor och annat gott och jag har kunnat lämna rummet utan att vara det minsta orolig för att det inte ska vara kvar. Vi får se hur det går med det nu... morr. Jag tror att jag ska göra ett litet test snart för att se om han klarar av att låta bli. Jag ogillar verkligen hundar som snor mat, det är nog det värsta jag vet. Låt mina saker, det som jag äter vara i fred och därmed basta.
Det var ett tag sedan jag skrev, ett ganska långt tag. Orsaken är två veckors heltidsarbete i åk 4. Jag har haft planering och konflikthantering i huvudet mest hela dagarna och kvällarna. Det är väl så när en inte är van. Har fått sitta mycket vid lektion.se för att jag ska få något slags hum om vad jag kan göra i åk 4. Är ju som sagt gymnasielärare och det är ganska stor skillnad :)
Under den här tiden har hundarna inte fått så mycket utöver promenader. Vilket så klart gett mig dåligt samvete men å andra sidan har Pep verkligen lärt sig att koppla av, han förväntar sig inte längre alltid aktivitet. Inget ont som inte har lite gott med sig. Plus att jag träffat en tjej som tränar regelbundet på klubben, hon sa att jag var välkommen att träna med dem. Trevligt trevligt. Kanske kan jag få några att träna med oxå. Det skulle vara så kul.
Imorse tog morgonpromenaden en väldigt tid, så när jag kom hem och fick veta att jag skulle ut och jobba hade jag inte hunnit äta frukost. Jag fixade te i min termosmugg och gjorde två mackor att ta med och äta i bilen. Sedan går jag och borstar tänderna och när jag kommer tillbaka är mina smörgåsar borta och i köket står Pep och nosar mot bordet. Gud förbannat så arg jag blev. Ni vill inte se mig det kan jag lova. Så arg blir jag väldigt sällan och ytters sällan på hundarna. Men det osade het lava ut ur mina öron och Pep fick veta att han levde. Tror aldrig jag (behövt) säga till honom så förrut. Men att sno mat från bordet, då är min gräns passerad för länge sedan. Det är första gången det händer och med tanke på min ilska så tror jag inte att det kommer att hända igen.
Det märkliga är att jag brukar kunna lämna på vardagsrumsbordet och sedan gå iväg. Där har det stått både kakor och annat gott och jag har kunnat lämna rummet utan att vara det minsta orolig för att det inte ska vara kvar. Vi får se hur det går med det nu... morr. Jag tror att jag ska göra ett litet test snart för att se om han klarar av att låta bli. Jag ogillar verkligen hundar som snor mat, det är nog det värsta jag vet. Låt mina saker, det som jag äter vara i fred och därmed basta.
måndag, november 23
Det gäller att veta...
vad en har i kopplet ibland.
Var ute på en och Peppens obligatoriska egopromenader. Ego från min sida då det är så skönt att bara gå med honom. I alla fall så går vi där, möter en kollega på cykel i finfin cykelhjälm. Jag hinner tänka oj att han inte reagerar på det. Vi går vidare och jag ser att det är massor med män som fixar med vägen, visade sig vara järnvägen men det såg inte jag då. Bredvid står det en man med en cykel. Jag tänker inte mer på det och fortsätter gå. Mot mannen med cykeln, han bar står där. Börjar tycka att det är lite underligt men känner igen rädsla, vi går förbi och plötsligt som från ingenstans så börjar Peppen att låta dovt, morr morr och han blåser upp sig som tusan. Vill inte släppa mannen ur sikte.
Jag blir då rädd men försöker helt lugnt säga till honom - "det där var väl inget sluta fjanta nu". Vi går vidare och har då vägarbetsgubbarna att möta. Jag tänker att det här kan ju bli lite knepigt, den närmast sitter ned på huk i stort regnställ och ja jag skulle då kunna bli rädd för honom. Men Pep reagerar inte alls.
Då när jag märker att han inte reagerar på dem då blir JAG rädd, för då inser jag att det ju måste ha varit något med den första vi mötte. Men jag känner mig oxå lugn för jag vet att Pep skulle ta hand om sin matte och antagligen skrämma bort äckligagubbar fort som tusan. Även om han är söt som socker.
Var ute på en och Peppens obligatoriska egopromenader. Ego från min sida då det är så skönt att bara gå med honom. I alla fall så går vi där, möter en kollega på cykel i finfin cykelhjälm. Jag hinner tänka oj att han inte reagerar på det. Vi går vidare och jag ser att det är massor med män som fixar med vägen, visade sig vara järnvägen men det såg inte jag då. Bredvid står det en man med en cykel. Jag tänker inte mer på det och fortsätter gå. Mot mannen med cykeln, han bar står där. Börjar tycka att det är lite underligt men känner igen rädsla, vi går förbi och plötsligt som från ingenstans så börjar Peppen att låta dovt, morr morr och han blåser upp sig som tusan. Vill inte släppa mannen ur sikte.
Jag blir då rädd men försöker helt lugnt säga till honom - "det där var väl inget sluta fjanta nu". Vi går vidare och har då vägarbetsgubbarna att möta. Jag tänker att det här kan ju bli lite knepigt, den närmast sitter ned på huk i stort regnställ och ja jag skulle då kunna bli rädd för honom. Men Pep reagerar inte alls.
Då när jag märker att han inte reagerar på dem då blir JAG rädd, för då inser jag att det ju måste ha varit något med den första vi mötte. Men jag känner mig oxå lugn för jag vet att Pep skulle ta hand om sin matte och antagligen skrämma bort äckligagubbar fort som tusan. Även om han är söt som socker.
söndag, november 22
HomoniElla
Det har varit en besvärlig helg minst sagt. Så skönt när vi vaknade i morse och upptäckte att intresset var mer normalt. Visst är han fortfarande lite kär men inte på samma stressade nivå. Nu vill han bara undersöka lite och kan ligga ned bredvid henne utan att bli helt galen.
Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.
Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...
Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!
Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.
Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.
Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...
Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!
Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.
torsdag, november 19
Love is in the air
Pep är kär!
Ella är tveksam. Hon löper och ger honom dubbla signaler hela tiden. Höglöp för tillfället så hon visar upp sig från sin bästa sida för att sedan i nästa sekund fräsa och morra för att Pep visar för mycket kärlek. Det är rena cirkusen.
En cirkus som matten är snabb nog att utnyttja. När det är som allra värst tar jag fram klickern och tränar. Jag förväntar mig inte direkt några superresultat utan bara koncentration och arbetsvilja trots kärleksstörningen.
Det fungerar! Jag har en hund som kan fokusera och träna trots höglöpande bästis i samma rum.
Ella är tveksam. Hon löper och ger honom dubbla signaler hela tiden. Höglöp för tillfället så hon visar upp sig från sin bästa sida för att sedan i nästa sekund fräsa och morra för att Pep visar för mycket kärlek. Det är rena cirkusen.
En cirkus som matten är snabb nog att utnyttja. När det är som allra värst tar jag fram klickern och tränar. Jag förväntar mig inte direkt några superresultat utan bara koncentration och arbetsvilja trots kärleksstörningen.
Det fungerar! Jag har en hund som kan fokusera och träna trots höglöpande bästis i samma rum.
måndag, november 16
Grundfärdiheter Pep
Grönt = Godkänt
Svart = Ej godkänt
Grått = ej påbörjat
2. Targeting
3. Sitt
4. Bakdelskontroll
5. Utgångsställning
6. Galopp mot föraren
7. Gå + se upp (fritt följ)
8. Ligg
9. Stå
10. Bli (håll position)
10.1 Bli sittande 3 min i grupp
10.4 Bli i utgångsställning
11. Doggie-Zen
11.6 Kvalitetssäkring av stå under (baklänges) marsch
11.7 Kvalitetssäkring av stimuluskontroll på sitt upp
12. Håll fast
13. Loss Godkänt
13.1 Släppa på ”tack”-kommando (släpper även på "släpp" oavsett föremål, avstånd)
13.2 Släppa på target (avstår träning)
13.3 Släppa vid passivitet (avstår träning)
14. Kryp
14.1 Krypa efter targetstick framför föraren (3 meter)
14.2 Krypa efter target stick vid sidan av föraren (3 meter)
14.3 Krypa (utan target stick) framför föraren (3 meter)
14.4 Krypa (utan target stick)vid sidan av föraren
14.5 Krypande vändningar på stället
14.6 Liggande bakdelskontroll
15. Skall
15.1 Skall framför föraren (minst 15 skall)
15.2 Skall från utgångsställning (minst 15 skall)
15.3 Skall framför figurant (minst 15 skall)
15.4 Skall mot belöning (minst 15 skall)
17. Luktdiskriminering
17.1 Peka på rätt pinne
Svart = Ej godkänt
Grått = ej påbörjat
1. Fokus
1.1 Fokus stående framför föraren
1.2 Fokus under marsch baklänges 15-20m
1.3 Fokus sittande i utgångsställning 5-15 sek
1.4 Med störningar
1.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
2. Targeting
2.1 Target stick med nosen
2.2 Pekfinger/Knytnäve/handflata med nosen
2.3 Post-it lapp med nosen
2.4 Musmatta med tass
2.5 Targetöverföring
2.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
3. Sitt
3.1 Från stående framför föraren
3.2 Under marsch baklänges
3.3 Sitt upp (framför dig)
3.4 Sitt upp
3.5 Sitt på avstånd
3.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
4. Bakdelskontroll
4.1 Backa intill vägg
4.2 Backa i vinkel intill vägg
4.3 Backa i vinkel vid låg kant
4.4 Backa utan vägg
4.5 Baklänges fyrkant
4.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
5. Utgångsställning
5.1 Göra ingång från framför föraren
5.2 Göra ingång från höger, vänster och bakifrån
5.3 Vändningar på stället
5.4 Två steg fram, bak, vänster och höger
5.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
6. Galopp mot föraren
6.1 Spontan galopp mot föraren (ute på promenad osv.)
6.2 Spontan gallopp från medhjälpare (som håller i halsbandet) till föraren.
6.3 Explosiv start från sitt
6.4 Explosiv start från ligg
6.5 Explosiv start från stå
6.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
7. Gå + se upp (fritt följ)
7.1 Gå och se upp när föraren går baklänges
7.2 Gå och se upp när föraren går rakt fram
7.3 Alla vinklar och gångarter 7.4 Olika underlag osv.
7.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
8. Ligg
8.1 Från stående/sittande framför föraren smack i backen
8.2 Från utgångsställning
8.3 På avstånd
8.4 Under marsch baklänges ”ner”
8.5 På olika underlag
8.6 Doggie-zen kvalitetssäkring
9. Stå
9.1 Stå framför föraren, stanna/stå
9.2 Stå under marsch baklänges 9.3 Stå från sitt
9.4 Stå från ligg
9.5 Doggie-zen kvalitetssäkring
10. Bli (håll position)
10.1 Bli sittande 3 min i grupp
10.2 Bli liggande 2 min i grupp
10.3 Bli stående 1 min 10.4 Bli i utgångsställning
10.5 ”Frysa” tass på musmatta
10.6 ”Frysa” nos vid target
10.7 Doggie-zen kvalitetssäkring
11. Doggie-Zen
11.1 Se upp – ”varsågod”
11.2 Gå och se på dig – ”varsågod”
11.3 Kvalitetssäkring av frys i sitt-/stå-/ligg- position 11.4 Kvalitetssäkring av frivilligt ligg
11.5 Kvalitetssäkring av korrekt utgångsställning 11.6 Kvalitetssäkring av stå under (baklänges) marsch
11.7 Kvalitetssäkring av stimuluskontroll på sitt upp
11.8 Kvalitetssäkring av håll fast (apport)
12. Håll fast
12.1 Sittande/Stående framför föraren (5 sek)
12.2 Plocka upp föremål från marken
12.3 Hålla fast i utgångsställning (5 sek)
12.4 Hålla fast när du böjer dig fram/håller hand under/på leksak
12.5 Hålla fast under rörelse (5 sek)
12.6 Komma i utgångsställning med apporten
12.7 Hålla fast under vändningar på stället
12.8 Hålla fast i olika föremål (viktigt)
12.9 Doggie-zen kvalitetssäkring
13. Loss Godkänt
13.1 Släppa på ”tack”-kommando (släpper även på "släpp" oavsett föremål, avstånd)
13.3 Släppa vid passivitet (avstår träning)
13.4 Ge ifrån sig leksak/byta med något annat
14. Kryp
14.1 Krypa efter targetstick framför föraren (3 meter)
14.2 Krypa efter target stick vid sidan av föraren (3 meter)
14.3 Krypa (utan target stick) framför föraren (3 meter)
14.4 Krypa (utan target stick)vid sidan av föraren
14.5 Krypande vändningar på stället
14.6 Liggande bakdelskontroll
15. Skall
15.1 Skall framför föraren (minst 15 skall)
15.2 Skall från utgångsställning (minst 15 skall)
15.3 Skall framför figurant (minst 15 skall)
15.4 Skall mot belöning (minst 15 skall)
16. Hopp Godkänt
16.1 Hoppteknik-övning (fram och tillbaka mellan förare och medhjälpare)
16.2 Hopp i båge över hindret
17. Luktdiskriminering
17.1 Peka på rätt pinne
18. Spår
18.1 Följa ett spår
19. Uppsöka figurant 19.1 Gå bort till person som står 5 – 10 m bort
Det här var en intressant uppgift. Brukar ju sitta och titta i boken där allt det här står men det var liksom nyttigare att verkligen sätta sig ned och fundera över vad jag är nöjd med och vad vi inte börjat med osv. Jag har en plan att jag under vintern ska bli "klar" med så många lydnadsklassmoment vi bara kan och upp till lägre i brukset. Med det i bakhuvudet så var den här genomgången nyttig.
Det här var en intressant uppgift. Brukar ju sitta och titta i boken där allt det här står men det var liksom nyttigare att verkligen sätta sig ned och fundera över vad jag är nöjd med och vad vi inte börjat med osv. Jag har en plan att jag under vintern ska bli "klar" med så många lydnadsklassmoment vi bara kan och upp till lägre i brukset. Med det i bakhuvudet så var den här genomgången nyttig.
onsdag, november 11
Kaka i matlådan
När jag skulle micra min lunch idag så upptäckte jag att fel låda kommit med. Äppelpaj till lunch! Som tur var finns det snälla lärare som delar med sig av sina biljetter.
Galningen som nästan aldrig är lugn busar nu med sig själv på sängen. Vi har promenerat i skogen och tränat men trött det blir han nog aldrig.
Ella har badat och halva hon är borstad. Det är så tråkigt att jag väntar lite för länge mellan gångerna. Vilket så klart leder till allt för många tovor att reda ut. Halva hunden är i alla fall fin och i morgon tänker jag ta andra halvan, orkar inte mer i kväll.
Nu ska jag sätta mig ned i soffan och njuta av en kopp kaffe och en kaka.
Galningen som nästan aldrig är lugn busar nu med sig själv på sängen. Vi har promenerat i skogen och tränat men trött det blir han nog aldrig.
Ella har badat och halva hon är borstad. Det är så tråkigt att jag väntar lite för länge mellan gångerna. Vilket så klart leder till allt för många tovor att reda ut. Halva hunden är i alla fall fin och i morgon tänker jag ta andra halvan, orkar inte mer i kväll.
Nu ska jag sätta mig ned i soffan och njuta av en kopp kaffe och en kaka.
tisdag, november 10
Brrr
- 6 grader
Det börjar bli lite för kallt för Pepgubben att sitta i bilen utan cuppevärmaren på. Idag satt han och huttrade när jag kom ut vid lunch. Stackrarn. Beslutade mig snabbt för att han inte kunde vara kvar där resten av dagen. Jobbade ända till fyra. Tur att jag hade lång lunch. Körde hem, rastade och matade mig själv. Lämnade min tre ögonstenar för att ha de avslutande lektionerna.
Hemma igen och ut på en underbar prommis. Jag älskar att snön landat, det ger frid i själen.
Sötaste Ella kom precis med ett par gamla strumpor i munnen, tittade uppfordrande på mig buffade lite och så kom Pep. Han kan inte låta någon vara ifred. Ella släppte direkt strumporna. För att leka med Pep det är inte högt på hennes priolista. Sedan tittar hon på mig med en blick som säger "Jag ville ju leka med dig ju" så vänder hon sig om och går...
Det börjar bli lite för kallt för Pepgubben att sitta i bilen utan cuppevärmaren på. Idag satt han och huttrade när jag kom ut vid lunch. Stackrarn. Beslutade mig snabbt för att han inte kunde vara kvar där resten av dagen. Jobbade ända till fyra. Tur att jag hade lång lunch. Körde hem, rastade och matade mig själv. Lämnade min tre ögonstenar för att ha de avslutande lektionerna.
Hemma igen och ut på en underbar prommis. Jag älskar att snön landat, det ger frid i själen.
Sötaste Ella kom precis med ett par gamla strumpor i munnen, tittade uppfordrande på mig buffade lite och så kom Pep. Han kan inte låta någon vara ifred. Ella släppte direkt strumporna. För att leka med Pep det är inte högt på hennes priolista. Sedan tittar hon på mig med en blick som säger "Jag ville ju leka med dig ju" så vänder hon sig om och går...
måndag, november 9
Slappaarmen
Den slappa armens filosofi är vad jag strävar efter. När vi går på promenad så vill jag inte ens känna att jag har hundar i koppel i min hand. Vi är nästan där, även om det kanske inte låter så när jag skriver här och beklagar mig. Idag när vi gick så kunde jag inte låta bli att småle åt hur duktig Peppen är. Dryga tio månader och går så himla fint i kopplet.
Idag när vi promenerade runt i Hortlax så fungerade dock inte slappaarmens filosofi alls, det var mer stelaarmenraktut filosofin. Jag fattar inte vad som hände. Pepson var helt galen, det måste lukta extra gott där ute eller nåt.
Annars har vi det gnaska roligt som vanligt, Ella löper och morrar och fräser. Pep tycker att hon luktar gott men inte på långa vägar så gott som Ixxi. Vilket jag tycker är väldigt skönt då hon löper var 6 månad. Det enda som gör att jag vet att hon löper är för att hon markeringskissar och för att hon är sur på lillebrorsan. Pep sitter inte brevid Ella och dregglar som hon gjorde med Ixxi och han går inte omkring och piper. Det är så skönt att Busan inte gör honom helt galen. Skönt för alla parter.
Idag när vi promenerade runt i Hortlax så fungerade dock inte slappaarmens filosofi alls, det var mer stelaarmenraktut filosofin. Jag fattar inte vad som hände. Pepson var helt galen, det måste lukta extra gott där ute eller nåt.
Annars har vi det gnaska roligt som vanligt, Ella löper och morrar och fräser. Pep tycker att hon luktar gott men inte på långa vägar så gott som Ixxi. Vilket jag tycker är väldigt skönt då hon löper var 6 månad. Det enda som gör att jag vet att hon löper är för att hon markeringskissar och för att hon är sur på lillebrorsan. Pep sitter inte brevid Ella och dregglar som hon gjorde med Ixxi och han går inte omkring och piper. Det är så skönt att Busan inte gör honom helt galen. Skönt för alla parter.
söndag, november 8
Gräsänka
Nu är det bara några timmar tills Isäntä åker till USA. Underbart kul för honom men trist för mig.
lördag, november 7
Snögumma
Idag har vi börjat jobba med linjen. Alltså jag har lagt på ytterligare ett kriterium i framförgåendet. Det går inte att vimsa sig fram till flaskan utan nu ska han gå rakt. Jag klickar och ger belöningen så att han står framför mig riktad mot flaskan så att vi är redo att gå på en gång.
Inser att jag nog kan gå fort framåt i platsläggandet. Har nog varit lite väl försiktig där. Idag låg Pep med huvudet i backen utan att smyga framåt. Eller krypa...
Så till något helt annat.
Nu har snön landat här i Pstan, jag längtar genast ut och bestämde mig för att ta elljusspåret. Det visade sig vara ett dumt beslut. Varje år glömmer jag bort hur mycket snö som fastnar i Ixxis päls. Tillslut kunde hon inte gå. Klumparna var både tunga och så stora att hon fick vispa sig fram då benen inte kunde vara så nära varandra som de brukar. Tillslut fick jag bära henne. Vi letade oss ut ur skogen och hittade en bilväg som var väl trafikerad och därmed även spårig och inte allt för snöig på vissa ställen. Visste inte riktigt vart vi var så vi fick leta oss tillbaka hem igen.
Väl hemma lite senare än vi tänkt typ en timme senare, så väntade Isäntäs bror med familj på oss och vi begav oss ut på stan. Kom hem med ett par nya byxor och en fin kudde till soffan. Nu är det fotboll så jag och Pricken har varit nere i garaget och tränat, jag är alltid lika lycklig när vi håller på han och jag.
Inser att jag nog kan gå fort framåt i platsläggandet. Har nog varit lite väl försiktig där. Idag låg Pep med huvudet i backen utan att smyga framåt. Eller krypa...
Så till något helt annat.
Nu har snön landat här i Pstan, jag längtar genast ut och bestämde mig för att ta elljusspåret. Det visade sig vara ett dumt beslut. Varje år glömmer jag bort hur mycket snö som fastnar i Ixxis päls. Tillslut kunde hon inte gå. Klumparna var både tunga och så stora att hon fick vispa sig fram då benen inte kunde vara så nära varandra som de brukar. Tillslut fick jag bära henne. Vi letade oss ut ur skogen och hittade en bilväg som var väl trafikerad och därmed även spårig och inte allt för snöig på vissa ställen. Visste inte riktigt vart vi var så vi fick leta oss tillbaka hem igen.
Väl hemma lite senare än vi tänkt typ en timme senare, så väntade Isäntäs bror med familj på oss och vi begav oss ut på stan. Kom hem med ett par nya byxor och en fin kudde till soffan. Nu är det fotboll så jag och Pricken har varit nere i garaget och tränat, jag är alltid lika lycklig när vi håller på han och jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)