Dag tre

Började att klicka in Pep igår. Mums sa han och ville inte sluta den roliga leken. Efter två inklickningar bestämde jag mig för att prova lite doggyzen. Så länge du slickar, gnager eller biter på handen så blir det inget gott. Då är det goda så klart i handen. Jag är helt tokinponerad för efter bara tre klick började han backa bort från handen. Jag trodde att det skulle ta tid då han är väldigt mat och hand fixerad. Vi hade nästan ett litet "slaggis" i morse jag och Pep. Motivationen att ta maten är så stark att han inte ville vänta och titta på mig. Det är viljornas kamp ska jag säga... det är det ganska ofta. Bita i händer är nog det bästa som finns, tycker Pep. Inte jag. Bita på mattor gillar Pep, inte jag. Bita på sladdar gillar Pep, inte jag. Ja och så kan det fortsätta. Men han lyssnar oftast väldigt bra när jag säger till eller byter mot något tillåtet.

Dock kan det bli för mycket av det goda och då är det väldigt svårt att varva ned. När morgonens iver börjar ta slut så har han svårt att lägga sig och vila. För mycket som händer, ändå har vi det väldigt lugnt. Eller det kanske är just därför. Han är van vid en viss ljudmatta och här hörs varje ljud fristående. Han vill gärna gå undan och vila. Lägga sig i ett hörn eller i ett annat rum. Jag tror helt enkelt att det blir för svårt annars. Framförallt när han har gått in i överaktivitet. Första dagen lekte jag med honom en hel del. Men nu känner jag att det går inte för då kan han inte slappna av på ett bra tag. Det blir bara en massa gnag och gnäll tills han blir så trött att han somnar.

För varje dag som går blir det tydligare och tydligare vad det är för hund vi har och jag är glad att jag har haft en Ella före honom och att jag haft en massa kurser inom SBK. För annars tror jag att jag skulle göra honom till en helt galen hund. Nu har jag istället tänkt att han ska bli lugn och stabil med sin energi riktad på arbete.

Dag två - kväll

Jag och Pep tog bilen till Öjebyn för att köpa mat till Ixxi aka Lakrits. Hon hade helt slut och jag tyckte det var en bra möjlighet för Pep att öva på lite bilåkning. Vägen dit var lite ljudlig, jobbigt att sitta i baksätet när jag är fram. Men det var inte alls samma ljudnivå som när vi lämnade familjen i Ö-vik. När jag gick in på veterinärstationen så låg han helt tyst i bilen och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Så skönt. Båda mina andra hundar har gapat och skrikit om de varit ensamma i bilen. Ixxi var hur lugn som helst bara Ella var med. Ella var ett monster. Ella är fortfarande ett monster men ett sött och väluppfstrat såndat.

Hemresan var lugn och fin. Han behöver inte många upprepningar av något för att se att det inte var något att oja sig över. Detsamma gäller hissen. Den är inte läskig att åka men att gå in i. Det är ju svarta hål som en måste gå över. Läskigt värre. Men när vi kom hem från bilfärden och det var dags att åka upp i hissen igen, det var alltså tredje gången han gick genom dörrarna så gjorde han det helt själv. Lite hängade svans men det var allt. Jag är så stolt. Han har alltså löst det helt själv utan lock och pock. De tidgare gångerna har ha fått gå ända fram och när han sagt stopp har jag bara lyft honom över.

Nu ska jag sätta mig och fundera på vilka grundfärdigheter jag ska börja träna.

Efter en dag

Den här natten har gått helt utmärkt. Han sov fram till sju, då skulle husse upp så jag tyckte det var lika bra att jag han med att göra morgonrastningen innan han gick. Med -23 ute så vill en ju inte låta den lilla marodören vara ute för länge. Det kan vara nog så jobbigt att bara gå ut och kissa.

Polisen i Ella har vaknat till liv. Inte så att hon är arg och bara går omkring och moppsar sig utan hon måste hela tiden kolla vad Pep gör.

Pep springer in under bordet, ut och runt på andra sidan

Du kan inte ta mig

Tillslut blir en ju lite trött.

Ella vågar sig fram

Pep begravd i Ellapäls.


Från början var det lite läskigt att vara här. Ett trapphus, med många dörrar, trappor upp och ned eller hiss. Men idag efter att ha sprungit, jag då inte han, i dessa trappor så fick han gå in genom ytterdörren själv och sedan de andra tre dörrarna oxå. Det var inga som helst problem. Igår var dörrarna lite läskiga och han ville inte gå igenom dem. Pep fick oxå prova på att åka hiss. Tanterna som inte är det minsta brydda, mer än att de kanske blir lite glada när vi åker hiss för det betyder oftast att vi ska ned till bilen, följde med och visade att det inte är något att bry sig om.

Kopplet har inte heller varit något som helst problem. Det accepterade han på en gång och följer väldigt mjukt och följsamt med. Nu är klockan 08.38 och äntligen är det lite lugn och ro. De sover alla tre. Vågar ju inte slappna av helt så länge polisElla är i farten. Jag måste ju ha koll så att jag kan säga åt henne att lugna ned sig mellan varven, blir stressen för stor så är det lätt hänt att hon fräser till i onödan.

Efter bara några timmar

Det var en tuff hemresa. Jag är inte van att köra så långa sträckor helt själv och med en liten valp i buren var jag ju lite extra orolig. Men det gick bra. Fram till Husum var det fullt hallå i bilen. Men så satte jag på radion och Pep slappnade av och tystnade. Jag fick dock inte prata för då var det ju synd om honom igen. Ska jag sitta här bak och inte vara med dig...

När vi kom hem var husse fortfarande på jobb. Det kändes lite spännande men jag tänkte det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Tjuren = Ella. Det gick faktiskt över förväntan. Ella blev lite stressad och efter någon timme när hon förstod att han skulle stanna började hon vakta mig. Satt jag med Pep i knäet så skulle hon med ligga där. Låg hon nära mig och han kom förbi så morrade hon. Det blev en tidig kväll för mig. Pep sov i buren och det var inga som helst problem. Han hade redan gått in i den av sig själv några gånger.

Så här fint låg de efter bara en liten kort stund. Ella är dock lite besvärad... Ixxi brydde sig inte det minsta. Men hon är ju så säker och anpassar sig till alla flockar hon någonsin blivit satt i. Hon har ju trots allt bott på lite olika ställen. Hos uppfödaren som köpte in henne och hos Anne-lie ibland. Det har aldrig varit något problem. Så jag var inte särskilt orolig för henne.

Han sov otroligt lugnt och fint hela natten. Lite gnäll nu och då men inte alls farligt.

Nu på morgonen har det skett underverk. Efter att Ella blivit instängd i sovrummet två gånger, på grund av vakt av matte har hon mjuknat, och nu är de de två som leker som bäst. Hon litar redan på honom för att han svarar så bra på hennes signaler. När han blir för intensiv så morrar hon lite och han vänder sig genast bort och lugnar henne. Sedan återgår leken. Som i och för sig mest går ut på att Ella är barnvakt. Pep springer och Ella efter.



Nu ligger de alla tre och sover vid mina fötter.

Jag är så nöjd och glad det har gått över förväntan.

Peppar

Nu är det nära nära nära.

Idag åker jag till Umeå för att umgås med gamla klubbkamrater och för att styra upp ett årsmöte *ler* Ja styra upp och styra upp vet om den här vimsiga tjejen är rätt person för det men kul ska det bli i alla fall.

Sedan på måndag åker jag ned till Ö-vik för att hämta en liten Pep. Whiiii så spännande!

Äntligen

Med stolthet i rösten vill jag presentera Pep (uttalas pepp)
eller Black Zone's Red Cloud.

På bilden är han sex veckor och går det att bli sötare?

Så här skrev uppfödaren om honom här om dagen "är en smart sak... en lovande valp för kommande tävlingskarriär!"

"Pappas blick och tankesätt men med mammas fart..."

Här en liten Pep på 5 veckor

Alla bilder tagna av Isabelle - Black Zone's kennel

En dag på havet

Solen lyste, jag myste och hundarna frös inte...

M ringde och vi tog en promenad ned till havet. Mitt mellan alla skoterspår satte vi oss ned och fikade.

Ella har sorkhoppat efter boll i snön.

Det är inte lätt att fota hund

Ixxi letar boll som hon sedan trycker ned med nosen och gräver upp, trycker ned och gräver upp.

På väg hem upptäckte jag vilka enorma snödrivor det var mellan oss och vägen. De invaggar en i falsk trygghet.

Hundarna ser otroligt små ut...

Sierskan

Solen lyser. Jag myser. Får se om hundarna fryser...

Här om natten drömde jag vilken av valparna som skulle bli en del av vår familj. När jag vankade kände jag en viss förvåning för jag hade inte fått någon känsla från uppfödaren att den valpen skulle bo hos oss. Ni vet sånt där outtalat. Det outtalade var istället en annan valp.

När jag pratade med uppfödaren igår så berättade hon att hon ändrat sig och att den hund som mest troligt (inget är bestämt) kommer att flytta hem till oss är den hund som jag drömde om.

Gåshudsvarning.

Jag vet inte om det i slutändan betyder att den hunden flyttar hem till oss eller om jag bara drömde om att hon börjat fundera i andra banor. Läskigt var det i alla fall.

Vi har bestämt oss för Pep. Det ligger bäst på båda våra tungor så både husse och matte är nöjda.

Bitande väder

Nu är det kallt igen. Runt -17 grader men idag var det ingen snöstorm i alla fall. Jag passade på att dra med tanterna ut på en 20 minuters runda i alla fall. Men uj uj, det går inte att ha dem lösa för de har helt och hållet tappat öronen. I alla fall så fort de vet att vi är påväg hemåt. De vill inte alls vara ute i kylan och springer som galna hemåt. Det är koppel helt klart koppel som gäller.

Ikväll såg jag för första gången på väldigt länge glöden i ögonen på min kära lilla Ixxi. Hon var sitt snabba positiva jag. Sådär så att hon kommer så fort jag säger I och så klart viftandes på svansen. Gissa om jag blir glad. Tycker hon har varit lite deppig i och med allt detta med magen. Jag hoppas att det betyder att hon är påväg tillbaka. Mitt söta lilla lakritstroll.

Mer förslag

Ok jag ger inte upp. Här kommer de senaste förslagen

1. Pep
2. Cule
3. Xavi

Själv tycker jag att Pep är det allra bästa förslaget än så länge. Men jag jobbar vidare på detta. Får se vad husse säger om han lägger in sitt veto även den här gången.

Tråkigheter

Bortsett från den lilla valpen som väntar på att få komma hem till oss vekar det som att en massa otur bara svävar runt en hela tiden. Så klart Ixxi och hennes mage. Men sedan så var det en av Black Zone's valpar ur en tidigare kull som lyckades springa ut på vägen och bli träffad av en bil. Som tur var klarade hon sig och efter lite operationer så ser det ut att gå vägen. Så har vi Rum som sprungit bort. Fy vad sånt är jobbigt. Jag sitter här vid datorn och känner det som att Ixxis jobbiga mage kanske inte är så illa i alla fall. Även om den har orsakat mig månader av oro och kommer att orsaka mig ytterligare månader av oro. Inte förrän jag vet säkert hur vi ska göra, leva på medicin eller inte, så kommer jag att känna mig lugn.

Hoppas att resten av året får vara fritt från tråkigheter.

Nu 6 veckor

Nu är det nya bilder ute på valparna. Åh de är så söta alla och uppfödaren jobbar så bra med dem. De har varit ute på olika typer av miljöträning redan. Allt känns bara så himla bra. Jag längtar tokmycket efter att få en liten en att jobba med. Något annat att tänka på än sjukdomar och elände. Något nytt att lägga energin på.

Ny kur

Det känns som ett evinnerligt hoppande bland alla känslor för tillfället. Efter att ha pratat med veterinären och fått lite svar på mina frågor så känns det mycket bättre. Den här gången gav han mig ett datum eller typ i alla fall. Ixxi ska få äta tabletter i tre månader till sedan ska vi utvärdera. Det känns bättre än som det varit nu. Då har hon bara fått mer tabletter och jag har varken vetat in eller ut. Nu vet jag att vi har den här tiden på oss och sedan får vi se. När den perioden är över så har hon ätit antibiotika i 6 månader och det borde ju ge svar på några frågor i alla fall.

Veterinären sa att hundar med den här åkomman, kronisk tjocktarmsinflammation, ofta lever på medicin resten av sitt liv. Han sa oxå att den antibiotika som hon äter inte ger några biverkningar. Det känns ju skönt i alla fall. Jag tycker som sagt att hon verkat trött de dagar hon fått medicin men det kan ju vara så att magen jobbar på då eller nåt.

Nu får vi i alla fall andas i tre månader sedan får vi se.

Tre dagar

Nu brakar det ihop igen. Ixxi har varit utan tabletter i tre dagar och det klarar hennes lilla mage inte av. Ni kan tänka er hur jag står och storgråter samtidigt som Ixxi bajsar. Det kan inte ha varit en skön syn. Vad ska de som gick förbi tro?

Nåväl, ringde till veterinären och han var så klart ledig idag. Hon jag pratade med tyckte att hon skulle få mer tabletter. "Vi har många hundar som har gått på antibiotika jättelänge" Nu har Ixxi gått på antibiotika sedan november. Det tycker jag är jättelänge och på den tiden har magen inte hunnit reparera sig. Jag tycker mer som att den håller sig i skick men inte att den lagar sig. Det är ju laga sig som den behöver göra. Det går ju inte att äta antibiotika resten av livet.

Min veterinär ska ringa upp mig i morgon, hoppas att han kommer ihåg det. De håller på att flytta och greja så de har mycket nu.

Min söta lilla lakrits får vara utan mat ikväll och imorgon på morgonen så får vi se vad han tycker. Själv börjar jag ge upp nu. Är det alltid det bästa att kämpa in i det sista? Hon är ju dålig i magen och hennes medicin verkar inte göra henne bättre. Är det inte bättre för henne då att hon får somna in? Jag tycker det här är så svåra beslut och jag känner att jag vill prata med min veterinär om det. Vad han tycker, om det är värt att kämpa eller om det bara drar ut på lidnadet. Jag funderar vidare och väntar på morgondagens samtal.

Utan medikamenter

Igår åt Ixxi sin sista tablett den här omgången. Nu är det bara att vänta och se hur magen klarar av det. Det är samma procedur som gäller den här gången. Klarar magen en månad med specialfoder så får jag sedan börja blanda i hennes vanliga. Nu håller jag alla tummar för att det ska gå bra.

Blir hon inte det så tycker jag inte att hon ska behöva äta mer tabletter. Jag ser på henne, nu när hon är sitt vanliga pigga jag igen att hon påverkas av tabletterna. Den dagen hon ätit en så är hon tröttare. Hon vill inte gå ut och sover mest hela tiden. Så håll en stor tumme för hennes skull.

Skippo

För någon dag sedan så trillade det ned några bilder på Skippo i inkorgen. Det är från vallningen hos Viätts.





Det ska verkligen bli spännande att prova något helt nytt. Vallning.

Lat hundarna

MarodörElla hade lyckats få upp garderobsdörren när vi var på affären. Det resulterade i att hon under gårdagen mådde ganska illa. Vet inte hur många deciliter mat hon ätit. I vanliga fall äter hon två om dagen så två till måste ha varit ganska mycket för henne. Hon var inte det minsta sugen på att komma ut på promenad, men vi fick springa ut och in ganska mycket då hon hade ett stort behov av att dricka. Så på kvällen när hon piggnat till och jag tyckte det var dags för en lite längre promenad ville ingen av hundarna ut. Ixxi vägrade att komma ned från soffan, Ella kom sakta sakta fram till dörren. Ixxi fick jag gå och sätta på kopplet i soffan och formligen dra henne till dörren. Alltså vad har jag för hundar?! Ok att Ixxi inte är helt frisk, men hon är pigg. Och gå ut brukar ändå vara det roliga som händer på dagen eftersom jag inte kan göra något annat.

Nåja idag var en helt ny dag och båda hundarna kom glatt när jag tog på mig jackan. Det är då det känns värt det.

Vår lilla valp har fått ett namn. Husse har fått bestämma och jag har i många fall nyttjat veto rätten. Mitt enda förslag lade han veto på. När han kommer hem till oss kommer han (om vi inte ändrar oss igen) att heta Cule, fast det uttalas så kart bara kule. Som i den roliga, den kule. Jag gissar att det kommer att bli smeknamn som kulignen, kulan, kul osv.

Att gå på vattnet

Två dagar på raken har vi vågat oss ut på isen. Kommunen har skottat upp en bred väg på 11 km runt Fårön. Det är helt underbart att gå där, men det är mest jag som tycker det. Hundarna som är lite för lata för sitt eget bästa tycker nog att det är bättre att gå någon annanstans. Någonstans där det finns saker att leta upp och kiss att lukta på. Själv njuter jag av fulla drag.

Jag fantiserar om att sparka. Det är många som sparkar i den här stan som tydligen är något av en sparkstad. En kompis förklarade det för mig men jag minns inte riktigt. Tänk er att ha en spark och fara iväg där på isen. Helt underbart. Om något år har jag en hund som kan dra mig på isen. Woha! Då kommer det att gå undan.

Det finns nya bilder utlagda på valparna på BZ's hemsida.

Massa valpar

Nu har jag varit nere hos valparna i två dagar. Åkte ned på lördagmorgon och hem runt lunch på söndag. Jag har myst pyst och studerat. Men det har varit svårt. För Isabelle, uppfödaren, kommer att välja valp. Vilket jag tycker känns bra då hon har träffat dem längre och lärt känna dem bättre. Kullen verkar dessutom väldigt jämn och det var ingen som jag kände att den vill jag absolut inte ha. Alla var sociala, kampglada och lekfulla. De klättrade upp i mitt knä en efter en. Men det gör att jag inte vill fästa mig vid någon speciell, så jag har försökt gosa med alla och inte välja ut någon in i mitt hjärta.

Jag fick oxå möjligheten att träffa Skippo, pappan. Det var en riktig filbunke. Mitt intryck efter den korta tid vi varit var stabil och trygg. På söndagen åkte de iväg för att valla hos kennel Viätts. Jag fick erbjudande om att följa med och titta men kände att det var tio mil åt fel håll. Jag hoppas istället på att få se honom i arbete under sommarens kennelläger.

Enda sättet att få med alla på bild var vid matdags


Det är inte lätt att ta kort på valpar, mycket suddigt och mycket halvbilder. Den här blev dock riktigt riktigt bra.


Jag hade så svårt att skilja på valparna, vem som var vem så det är bäst att jag inte skriver något namn.


Tror att det här är en busig och tuff liten tjej.




Det här vet jag i alla fall är Black Zone's Comanche Warrior, han har så annorlunda teckning.


En busdam till Black Zone's Song of Shawnee


red merle bus i valplådan

Och så sist men inte minst en bild på mamma Billie


Jag har helt glömt bort att fota Skippo, valpfixerad som jag varit så glömde jag bort honom. Så typiskt.

ps. Till er som vet, Billie är så otroligt lik Bessie. Jag fick liksom hjärtat i halsgropen mellan varven och känner att jag saknar henne och hennes matte så mycket.

Ella & Lehmus

Ellas hobby - att vara nära matte

Mattes hobby - att sticka färggranna sjalar i detta fall en Lehmus