Ledigdag och jag passar på att ta en promenad med Pep själv. Vi har det så underbart bara njuter, inga konstiga skälliga hundmöten och han lyssnar så fint. Vi går där och strosar, eller tja strosar var väl en underdrift då Pep är väldigt dålig på att strosa. Nosa kan han men att bara lufsa fram är inte hans grej.
Vi har gått en stund utan sällskap, inga möten av varken människa eller hund. Då kommer det en kvinna och går. Jag ser att Pep reagerar men tänkte att det var för att hon var liten och svartklädd, ser ut som husse. Men så från ingenstans hoppar han fram till henne och ska hälsa. Han är inte på och skäller inte men det är som att han måste ta sig fram och kolla av. Reaktionen från kvinnan får mig att förstå att hon är hundrädd. Jag försöker lugna som man alltid gör, men det är ju bara dumt. Så jag ber om ursäkt och går därifrån.
Vi har innan den här hundrädda kvinnan mött ca 10 personer som han inte ens tittat på. Han har gått före mig lös och jag har bara kunnat styra honom till rätt sida. Han är ju inte så där översocial. Vad var det som gjorde att han tyckte att den här kvinnan bara måste undersökas och det med ett litet skutt fram till henne. Sedan nos nos och så var det avklarat. Så himla dumt! Vi mötte en massa studenter på vägen efter det vissa i grupp om 3 som han bara stannade och tittade på. Ingen annan var han tvungen att hälsa på, inte ens de som hälsade på mig.
Undra var det var för signaler som han bara kände att han var tvungen att undersöka. Ibland är det dumt att han en hund som har känselspröten så långt ute. Å andra sidan är han ju tydlig så det blir lätt för mig att se. Nu vet jag att han reagerar på hundrädda.
Stort GRATTIS till Thomas och Syket som blev årets POPband på P3Guld galan. Äntligen!
måndag, januari 23
torsdag, januari 12
Lägesrapport
Vill tävla i mars så här kommer en lägesrapport.
Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.
Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...
Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.
Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.
Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.
Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!
Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.
Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.
Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.
Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.
Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...
Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.
Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.
Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.
Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!
Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.
Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.
Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.
måndag, januari 9
Nu behöver vi inte mer
Nu vill jag att snön ska försvinna, är så sugen på att träna sök. Det tror jag Pep är oxå, för han är så gasad och taggad. Idag när vi var och tränade så fick Annika tävlingsleda tre moment i följd för att se hur mitt belöningssystem fungerar. Herregud han är så tänd att det är som att träna med en bil som bara har gas. Det kommer till och med ett och annat gnäll mellan varven.
Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag ser det här hända. Tidigare har han varit så "enkel" att träna, förstå mig rätt. Jag har inte behövt gasa och jag har heller inte behövt bromsa. Han har hållit ihop så bra. Nu måste jag tänka mer på känslan, för jag vill inte att det här bara rusar iväg. Det fantastiska är ändå att jag skulle kunna träna fritt följ i en halvtimme utan att han skulle bli less. Jag behöver inte vara rädd att han går ner sig och tycker att det är tråkigt.
Veckans insikt är att det är så mycket lättare när hunden utvecklas enligt den "normala" kurvan. Pep har varit en väldigt enkel och snäll hund som jag knappt behövt fostra. Allt har fungerat smärtfritt. Minns förra sommarens kennelläger, när han låg och sov i vardagsrummet med hundar som passerade förbi trots att jag sov. De jag delade stuga med kunde lägga honom för att sedan passera med sina hundar utan att han skulle höja ögonbrynet. Så är det inte idag. Han tar sig friheter, har tar sig ton och han börjar få bomullstussar i öronen. Det är inte så jobbigt när hunden är liten och världen stor och farlig. Det är ganska jobbigt när hunden känner sig trygg i omvärlden och inte behöver matte.
Igår när jag gick hem från Svartudden fick jag göra sånt jag aldrig gjort förr. Gömma mig. Pep fastnar vid något, jag går och går, hunden kommer inte. Jag gömmer mig. Efter lite oro hittar han mig och efter två steg är han borta igen. Jag gömmer mig fyra gånger och när han för femte gången är påväg bort vänder han sig om och tittar så att jag inte försvinner. Yeeei seger jag får belöna det fina beteendet. Shiit vad det är besvärligt med 3 års valpar.
Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag ser det här hända. Tidigare har han varit så "enkel" att träna, förstå mig rätt. Jag har inte behövt gasa och jag har heller inte behövt bromsa. Han har hållit ihop så bra. Nu måste jag tänka mer på känslan, för jag vill inte att det här bara rusar iväg. Det fantastiska är ändå att jag skulle kunna träna fritt följ i en halvtimme utan att han skulle bli less. Jag behöver inte vara rädd att han går ner sig och tycker att det är tråkigt.
Veckans insikt är att det är så mycket lättare när hunden utvecklas enligt den "normala" kurvan. Pep har varit en väldigt enkel och snäll hund som jag knappt behövt fostra. Allt har fungerat smärtfritt. Minns förra sommarens kennelläger, när han låg och sov i vardagsrummet med hundar som passerade förbi trots att jag sov. De jag delade stuga med kunde lägga honom för att sedan passera med sina hundar utan att han skulle höja ögonbrynet. Så är det inte idag. Han tar sig friheter, har tar sig ton och han börjar få bomullstussar i öronen. Det är inte så jobbigt när hunden är liten och världen stor och farlig. Det är ganska jobbigt när hunden känner sig trygg i omvärlden och inte behöver matte.
Igår när jag gick hem från Svartudden fick jag göra sånt jag aldrig gjort förr. Gömma mig. Pep fastnar vid något, jag går och går, hunden kommer inte. Jag gömmer mig. Efter lite oro hittar han mig och efter två steg är han borta igen. Jag gömmer mig fyra gånger och när han för femte gången är påväg bort vänder han sig om och tittar så att jag inte försvinner. Yeeei seger jag får belöna det fina beteendet. Shiit vad det är besvärligt med 3 års valpar.
torsdag, januari 5
Lillponken blir stor
Min lilla söta snälla rara Pepponke håller på att växa på sig och bli vuxen. Heltplötsligt försvarar han leksaker och säger ifrån. Han börjar få lite råg i ryggen min lilla sötnos. Idag blev han så på hugget när vi tränade att han nästan bet mig. Fatta min lilla mespropp!? Dessutom har han börjat kampa om leksakerna. Jag har jobbat med kampen i alla dessa år men han har inte velat ta den av mig. Nu börjar han bli en riktig best, han ska äga sina saker och försvarar dem för andra. Han kampar och tittar mig i ögonen! Det är knappt så att jag inte fattar det.
Han är så sugen på allt just nu, tar jag fram några torra frollar och säger att vi ska träna stadga och skiftningar så blir han så lycklig att han nästan kryper ur pälsen. Förut har jag kunnat belöna honom ganska glatt med rösten även när vi tränat koncentration hemma men det går inte längre för då kommer han in i helt fel känsla. Han skruvar upp sig och tappar koncentrationen.
Nu börjar den hunden han var vid 7-8 veckor att visa sig, det jobbiga lilla kraftpaket som uppfödaren bara ville bli av med ^^. Snart måste jag kanske börja fostra honom oxå.
Han är så sugen på allt just nu, tar jag fram några torra frollar och säger att vi ska träna stadga och skiftningar så blir han så lycklig att han nästan kryper ur pälsen. Förut har jag kunnat belöna honom ganska glatt med rösten även när vi tränat koncentration hemma men det går inte längre för då kommer han in i helt fel känsla. Han skruvar upp sig och tappar koncentrationen.
Nu börjar den hunden han var vid 7-8 veckor att visa sig, det jobbiga lilla kraftpaket som uppfödaren bara ville bli av med ^^. Snart måste jag kanske börja fostra honom oxå.
Inpallnitnig
Ja nu har Knasowich slagit till igen. När Pep blir övertänd så reagerar han inte som vanliga hundar. Han reagerar med stadga. Alltså inte i alla moment, hade ju varit fiffigt i det friaföljet men där är han mer normal.
Det gäller föramförallt inkallningen. Där har det gått troll över sträckan för han kan inte komma på vad han ska göra. Så fort vi har någon som kommenderar så vägrar han att komma på Hit. Säger jag Pep kom så är problemet löst. Men då är jag ju lite tjurig i min natur så jag vill inte ge mig. Det är hit som är vårt tävlingsord och då ska vi lösa den här knuten, därmed basta.
Då vi tänker både jag och min prick vill jag som att han ska komma på själv vad som lönar sig. Men det går inte han tar sig inte över spärren. Övertänd hund är detsamma som hund som stannar kvar på plats. Gör oftast en väldigt fin skiftning sitt - stå utan att flytta fram en tass. Men vad hjälper det....
Jag resignerar, får helt enkelt locka honom med kongen för att komma över spärren. Vid kommendering måste ordet hit laddas med spring inte stå. Knasiga knasiga hund. Tjuriga, tjuriga matte.
Det gäller föramförallt inkallningen. Där har det gått troll över sträckan för han kan inte komma på vad han ska göra. Så fort vi har någon som kommenderar så vägrar han att komma på Hit. Säger jag Pep kom så är problemet löst. Men då är jag ju lite tjurig i min natur så jag vill inte ge mig. Det är hit som är vårt tävlingsord och då ska vi lösa den här knuten, därmed basta.
Då vi tänker både jag och min prick vill jag som att han ska komma på själv vad som lönar sig. Men det går inte han tar sig inte över spärren. Övertänd hund är detsamma som hund som stannar kvar på plats. Gör oftast en väldigt fin skiftning sitt - stå utan att flytta fram en tass. Men vad hjälper det....
Jag resignerar, får helt enkelt locka honom med kongen för att komma över spärren. Vid kommendering måste ordet hit laddas med spring inte stå. Knasiga knasiga hund. Tjuriga, tjuriga matte.
onsdag, januari 4
Stå - ligg
Nog är det väl ändå gud förbannat här har jag tyckt att han kunnat det helt klockrent och så har han börjat flytta fram baktassarna ett steg. När började det ingå i momentet? Ingen som vet.
Vissa delar i momenten glömmer jag bort att hålla vid liv så är det bara. Det är så många små delar som hela tiden ska vara perfekta så jag har väl lag den här skiftningen åt sidan då jag tycker att han kan. Jojjo då kommer straffet lite senare för skutteliskutt hoppar Pep fram och lägger sig så fint.
När sånt här händer kan jag inte låta bli att pilla i det. Jag älskar de små detaljerna det är väl därför jag tycker det är så himla kul att träna lydnad. Men det är nog även en av anledningarna till att jag tycker att vi aldrig är klara för det är ju inte perfekt... men vilken hund utför allt perfekt hela tiden om jag får fråga?
Nåväl vi joxar vidare med ligg från stående och efter några pass på mattan i vardagsrummet ska ni nog se att vi är tillbaka i det fina som vi en gång hade.
Vissa delar i momenten glömmer jag bort att hålla vid liv så är det bara. Det är så många små delar som hela tiden ska vara perfekta så jag har väl lag den här skiftningen åt sidan då jag tycker att han kan. Jojjo då kommer straffet lite senare för skutteliskutt hoppar Pep fram och lägger sig så fint.
När sånt här händer kan jag inte låta bli att pilla i det. Jag älskar de små detaljerna det är väl därför jag tycker det är så himla kul att träna lydnad. Men det är nog även en av anledningarna till att jag tycker att vi aldrig är klara för det är ju inte perfekt... men vilken hund utför allt perfekt hela tiden om jag får fråga?
Nåväl vi joxar vidare med ligg från stående och efter några pass på mattan i vardagsrummet ska ni nog se att vi är tillbaka i det fina som vi en gång hade.
tisdag, januari 3
Vi har flyt
Var ute på klubben och tränade idag igen. Det är så förbaskat roligt nu. Pep verkar ha landat i sin sista hormon fas. Han kan koncentrera sig igen.
Framförgåendet känns så himla bra vi har ökat upp till ca 20 meter. Han skrittar eller passar hela sträckan plus att han stannar med nosen åt rätt håll när jag ber honom stanna. Vi har några delar kvar för att jag ska vara helt nöjd men det är inte långt borta nu.
Startträningen har verkligen hjälpt oss en bra bit påväg. Det har gjort honom väldigt fokuserad och positiv. Vi har en ritual inför starten som gör oss båda bättre. Jag lägger ut kongen vid/i väskan sedan får Pep ligga brevid den medan jag går och ställer mig. Andas några djupa andetag och koncentrerar mig på uppgiften. När jag känner mig redo säger jag fot och Pep kommer stormandes, sätter sig väldigt fint och är fokuserad som tusan.
För lk 3 är det egentligen bara, vittringen och sättande under gång som inte är helt klart. Så jag känner mig ganska lugn över att vi kommer att vara färdiga för tävling i mars. Jag ser verkligen fram emot det här året, att få komma ut på tävlingsbanan.
Mina mål för 2012
Uppflytt tilll lk elit
Uppflytt till högre sök
Uppflytt till högre spår
Nu hoppas jag bara att Pep har samma mål som jag :)
Framförgåendet känns så himla bra vi har ökat upp till ca 20 meter. Han skrittar eller passar hela sträckan plus att han stannar med nosen åt rätt håll när jag ber honom stanna. Vi har några delar kvar för att jag ska vara helt nöjd men det är inte långt borta nu.
Startträningen har verkligen hjälpt oss en bra bit påväg. Det har gjort honom väldigt fokuserad och positiv. Vi har en ritual inför starten som gör oss båda bättre. Jag lägger ut kongen vid/i väskan sedan får Pep ligga brevid den medan jag går och ställer mig. Andas några djupa andetag och koncentrerar mig på uppgiften. När jag känner mig redo säger jag fot och Pep kommer stormandes, sätter sig väldigt fint och är fokuserad som tusan.
För lk 3 är det egentligen bara, vittringen och sättande under gång som inte är helt klart. Så jag känner mig ganska lugn över att vi kommer att vara färdiga för tävling i mars. Jag ser verkligen fram emot det här året, att få komma ut på tävlingsbanan.
Mina mål för 2012
Uppflytt tilll lk elit
Uppflytt till högre sök
Uppflytt till högre spår
Nu hoppas jag bara att Pep har samma mål som jag :)
måndag, januari 2
Pang i bygget del 2
Jag förundras över denna galet smarta hund. Min träningskompis har fått i uppdrag att träna in vittringsapporteringen. Vi förstår inte varandra där min hund och jag. Hon beskrev honom som
"den där eleven som sitter längst fram och antecknar hela tiden" Det innebär att jag inte kan göra något bara på en höft utan det måste vara genomtänkt och leda till rätt saker. För han vill verkligen göra rätt.
Med det i bakhuvudet så vill jag att ni tänker er in i vår pangträning.
Med andra ord har jag meddelat för den här allt för smarta hunden något som jag inte förstår. Han blir störd när det smäller i träningen men inte direkt annars. Beror lite på avstånd och kontroll. Han har ett oerhört kontrollbehov. Då menar jag inte att han vill kontrollera andra hundar eller människor utan han vill ha kontroll på världen. Veta vad som förväntas av honom, göra rätt. Då blir det jobbigt när det smäller i närheten av träningsplanen för DET ingick inte i hans plan.
Han är då för knasig min lilla fläckis.
"den där eleven som sitter längst fram och antecknar hela tiden" Det innebär att jag inte kan göra något bara på en höft utan det måste vara genomtänkt och leda till rätt saker. För han vill verkligen göra rätt.
Med det i bakhuvudet så vill jag att ni tänker er in i vår pangträning.
- Nyårsraketer - bryr sig inte
- Nyårssmällare och vi är ute - bryr sig inte. Tittar men fortsätter busa på en gång. Avslappnad.
- Anna smäller bajspåsar precis framför nosen på honom - bryr sig inte
- Någon smäller bajspåsar när jag varit arg - då blir det lite jobbigt. Svansen åker ner och han pinnar på lite fortare. Men kan ändå leka med bajspåsen när den serveras.
- Någon, typ min träningskamrat, smäller bajspåsen när vi tränar - helt fel, svårare att släppa och tar tid innan han kommer tillbaka i rätt arbetskänsla.
Med andra ord har jag meddelat för den här allt för smarta hunden något som jag inte förstår. Han blir störd när det smäller i träningen men inte direkt annars. Beror lite på avstånd och kontroll. Han har ett oerhört kontrollbehov. Då menar jag inte att han vill kontrollera andra hundar eller människor utan han vill ha kontroll på världen. Veta vad som förväntas av honom, göra rätt. Då blir det jobbigt när det smäller i närheten av träningsplanen för DET ingick inte i hans plan.
Han är då för knasig min lilla fläckis.
onsdag, december 14
Pang i bygget
Just nu håller vi som mest på med skottträning inför platsliggningen. På klubben tycker han att det är lite läskigt när det smäller. Tror att det hänger i hop med hans kontrollbehov. Han vill veta vad som låter och vartifrån det kommer. För att det här inte ska bli till ett problem har vi nu påbörjat smällningsträningen.
Min träningskamrat blåser upp bajspåsar och spänner dem hårt då smäller det lika mycket som ett skott. Det här tycker han inte alls är märkvärdigt utan tittar åt det håll skottet kom och fortsätter med sina sysslor. Reaktionerna är dock lite olika beroende på vart vi befinner oss. På klubben reagerar han starkare, men kan gott fortsätta arbeta efter smällen. Inget kvarvarande med andra ord. Det känns himla skönt.
Det går åt en himla massa bajspåsar men det är ju betydligt lättare att hantera än en pistol. Känns himla smidigt. Tanken är att jag först ska vänja honom vid att smällarna inte är något att bry sig om. Sedan ska jag lära honom att smällen betyder ligg. Då tänker jag att jag motverkar att han skulle flyga upp. Om han redan ligger så ska han tänka "ligg ännu bättre" Det ska med andra ord bli en positiv förstärkare för att ligga ned. Det är min plan. Går det enkelt och lätt kanske jag hoppar över den biten, men jag tycker att det känns fiffigt.
Vi har ju hela vintern på oss att smälla sönder påsar så nog ska vi få till en säker platsliggning till våren då vi ska börja tävla. Eller kanske inte våren men i alla fall sommaren. Nästa år ska vi tävla det har jag bestämt! Någon gång måste jag ju anse oss vara klara för det, det går ju inte att få till det perfekta söket efter bara en säsong ordentlig träning. Men tävlingsklart kan det vara för det.
Min träningskamrat blåser upp bajspåsar och spänner dem hårt då smäller det lika mycket som ett skott. Det här tycker han inte alls är märkvärdigt utan tittar åt det håll skottet kom och fortsätter med sina sysslor. Reaktionerna är dock lite olika beroende på vart vi befinner oss. På klubben reagerar han starkare, men kan gott fortsätta arbeta efter smällen. Inget kvarvarande med andra ord. Det känns himla skönt.
Det går åt en himla massa bajspåsar men det är ju betydligt lättare att hantera än en pistol. Känns himla smidigt. Tanken är att jag först ska vänja honom vid att smällarna inte är något att bry sig om. Sedan ska jag lära honom att smällen betyder ligg. Då tänker jag att jag motverkar att han skulle flyga upp. Om han redan ligger så ska han tänka "ligg ännu bättre" Det ska med andra ord bli en positiv förstärkare för att ligga ned. Det är min plan. Går det enkelt och lätt kanske jag hoppar över den biten, men jag tycker att det känns fiffigt.
Vi har ju hela vintern på oss att smälla sönder påsar så nog ska vi få till en säker platsliggning till våren då vi ska börja tävla. Eller kanske inte våren men i alla fall sommaren. Nästa år ska vi tävla det har jag bestämt! Någon gång måste jag ju anse oss vara klara för det, det går ju inte att få till det perfekta söket efter bara en säsong ordentlig träning. Men tävlingsklart kan det vara för det.
söndag, december 4
Gratulationer
Har tänkt skriva nu så länge men det har hamnat så långt ner på listan för saker att göra. Men idag blev jag inspirerad.
Jag och Pep har haft en liten viloperiod, jag har arbetat med nya och "svåra" arbetsuppgifter. Har varit så trött när jag väl tagit mig hem att jag i stort sett somnat i soffan och inte haft kraft över för min lilla bästis.
Men vi har tagit oss väldigt lågt i söket i år. Om jag tänker på hur det var när vi började så har vi arbetat oss förbi en massa besvärligheter. Visst har vi en bit kvar tills vi är klara men det känns som himla bra. Han är så duktig mitt hjärta. Nu har vi det mesta på plats, gäller bara att arbeta vidare på tomslagen. I år har det varit stort fokus på träning och jag hoppas att nästa år kommer att bli ett tävlingsår.
Under vintern är det lydnadsträning som gäller. Vi har slackat lite på den biten och det ser jag resultatet av nu. Han slarvar en hel del och borde kunna göra bättre. Men jag har mig själv att skylla och gör det oxå. Det är bara att bita ihop och komma igen. Vi kommer att ha massor med lydnadskul i vinter. Framförallt är det känsla och koncentration som vi ska arbeta med. Jag har planen klar i huvudet som vanligt.
Peps bror Rosso med matte har idag fixat Godkänd vid vallhundsprov.
Stort grattis till dig Mackan bra jobbat!
Jag och Pep har haft en liten viloperiod, jag har arbetat med nya och "svåra" arbetsuppgifter. Har varit så trött när jag väl tagit mig hem att jag i stort sett somnat i soffan och inte haft kraft över för min lilla bästis.
Men vi har tagit oss väldigt lågt i söket i år. Om jag tänker på hur det var när vi började så har vi arbetat oss förbi en massa besvärligheter. Visst har vi en bit kvar tills vi är klara men det känns som himla bra. Han är så duktig mitt hjärta. Nu har vi det mesta på plats, gäller bara att arbeta vidare på tomslagen. I år har det varit stort fokus på träning och jag hoppas att nästa år kommer att bli ett tävlingsår.
Under vintern är det lydnadsträning som gäller. Vi har slackat lite på den biten och det ser jag resultatet av nu. Han slarvar en hel del och borde kunna göra bättre. Men jag har mig själv att skylla och gör det oxå. Det är bara att bita ihop och komma igen. Vi kommer att ha massor med lydnadskul i vinter. Framförallt är det känsla och koncentration som vi ska arbeta med. Jag har planen klar i huvudet som vanligt.
måndag, november 14
Stora testet
Igår när vi tränade gjorde jag stora testet på Peppen. Ny ruta och tre figgar ute. Vi körde tävlingsmässigt lägreklass.
Oj vad jag fick veta mycket kring vår status. Här kommer några av de lärdomar jag tog med mig.
Det var så kul, jag kände att jag hade kontroll över situationen. Min allra största lärdom är dock att min hund alltid förväntar sig en figurant så han slutar inte leta. Alltså måste jag nu börja vänja honom vid att ibland så är det tomt och det är helt ok det med. Alltså reviderar jag min plan och bestämmer mig för att det vi ska börja träna nu, är tomslag.
Oj vad jag fick veta mycket kring vår status. Här kommer några av de lärdomar jag tog med mig.
- Inga problem att gå på 100 meter långa påvis.
- Inga problem att gå ut där han redan varit.
- Fortsätter att jobba på bra, trots att han är skittrött.
- Måste börja träna på att det ibland finns tomma områden.
- Även fast huvudet är fyllt av löpandesurtanter så jobbar han.
- Till nästa säsong, träna upp konditionen.
- Jag hanterade skogen bra.
- Framslag när det lutar åt fel håll, uppåt, är väldigt svårt.
Det var så kul, jag kände att jag hade kontroll över situationen. Min allra största lärdom är dock att min hund alltid förväntar sig en figurant så han slutar inte leta. Alltså måste jag nu börja vänja honom vid att ibland så är det tomt och det är helt ok det med. Alltså reviderar jag min plan och bestämmer mig för att det vi ska börja träna nu, är tomslag.
söndag, november 6
Nu rullar det för alla
I helgen hade Piteå bk sin sista brukstävling för året och jag må då säga att de som tävlade gjorde det med bravur. Sofia och Åsa uppflytt till högre, Annette superfina 622 poäng vilket nog gör henne klar för SM och så Anki som slogs bra men moståndet för tufft den här gången, hon fick fina certpoäng. Ingen av mina träningskamrater fick mindre än 9-9 på söket. Helt galet!
Jag var såååå galet sugen att ställa upp igår, men jag är glad att jag inte gjorde det. Hade blivit så superbesviken om det gått vägen för alla utom mig.
Vi har kommit långt i söket och jag ser fram emot nästa säsong då vi kommer att dominera. Vi har påbörjat uppletande och även börjat träna spår. Vi har så himla kul just nu Peppen och jag. Vi njuter av varje stund vi har tillsammans. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer ett liten stund till innan vi får snö. Just nu är det så mycket roligare med skogsarbete än lydnad.
Jag var såååå galet sugen att ställa upp igår, men jag är glad att jag inte gjorde det. Hade blivit så superbesviken om det gått vägen för alla utom mig.
Vi har kommit långt i söket och jag ser fram emot nästa säsong då vi kommer att dominera. Vi har påbörjat uppletande och även börjat träna spår. Vi har så himla kul just nu Peppen och jag. Vi njuter av varje stund vi har tillsammans. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer ett liten stund till innan vi får snö. Just nu är det så mycket roligare med skogsarbete än lydnad.
måndag, oktober 24
Litet test
Idag visade vi upp sök för en liten grupp elever, jag och Pep. Kändes som ett litet test för hur bra vår markeringsträning varit. Jag var helt säker på att han skulle markera men man vet ju aldrig... skickade ut en elev att gömma sig bakom en sten för att visa de övriga.
Pep springer ut, hittar och markerar. Kommer till mig och vi visar. Klockers!
Yeiii okänd figurant - check!
Pep springer ut, hittar och markerar. Kommer till mig och vi visar. Klockers!
Yeiii okänd figurant - check!
söndag, oktober 23
Det går som en dans
Som vanligt jobbar jag sakta och lägger en stabil grund. Idag en helt ny ruta, en riktigt rolig ruta med utmanande skog. Pep gillade den skarpt. Lagom kuperad och klurig. Ville inte äventyra de fina raka skicken i det nya så jag hade bestämt mig för att det skulle vara många skick men inte på fullt djup.
Vid första skicket låg figgen i en superfin lega bara 15-20 meter från stigen. Svårt. Pep hade massor med spring i benen och sprang ut på fullt djup på en gång och gjorde ett väldigt fint tomslag. Bestämde mig för att skicka om eftersom jag gillade klurigheten. Annars om han gör fina tomslag brukar jag inte alltid skicka om utan ser det som ett bra jobb och ge honom figgen på andra sidan istället. Inte idag dock.
Allt som allt blev det tio skick och alla gick rakt ut och jag behövde inte kalla in för att han gick snett. Så himla bra. Han gillar verkligen sitt sök. Den här veckan har det blivit tre pass och han säger bara -ge mig mer! Det går så himla bra att jag hela tiden måste påminna mig själv att inte gå för fort fram. Jag smyger med tomslagen och jobbar samtidigt med att utöka uthålligheten och finslipar skogslydanden.
Igår tränade vi i en öppen ruta så jag tränade på att sitta vid påvis samt transport in. Då figgen är belöningen så var det inte så svårt, vid tredje påviset satte han sig så fort han kom fram till figgen. Smarta söta hund. Vad det gäller transporterna tillbaka till stigen så går de väldigt bra fram till ca 10 meter innan stigen, då blir sugen för stort.
- Skynda skynda jag vill ut på andra sidan och leta säger Pep.
I tisdags tränade vi på att tänka, varierade markeringssätt och hitta. Roterade så att det blev nytt hela tiden. Jobbigt tyckte Pep som gärna vill att allt ska vara fyrkantigt, har vi börjat med lösrulle då är det lösrulle som gäller. Vid första fasta fick han tänka mycket innan han kom på vad han skulle göra. Jag gillar när han tänker för då kommer han oxå ihåg. Sedan gick det som en dans. Blundar för hundarna som kom in skällande i rutan.
Vi har många detaljer att finslipa på men till våren så borde vi vara helt klara för start.
Vid första skicket låg figgen i en superfin lega bara 15-20 meter från stigen. Svårt. Pep hade massor med spring i benen och sprang ut på fullt djup på en gång och gjorde ett väldigt fint tomslag. Bestämde mig för att skicka om eftersom jag gillade klurigheten. Annars om han gör fina tomslag brukar jag inte alltid skicka om utan ser det som ett bra jobb och ge honom figgen på andra sidan istället. Inte idag dock.
Allt som allt blev det tio skick och alla gick rakt ut och jag behövde inte kalla in för att han gick snett. Så himla bra. Han gillar verkligen sitt sök. Den här veckan har det blivit tre pass och han säger bara -ge mig mer! Det går så himla bra att jag hela tiden måste påminna mig själv att inte gå för fort fram. Jag smyger med tomslagen och jobbar samtidigt med att utöka uthålligheten och finslipar skogslydanden.
Igår tränade vi i en öppen ruta så jag tränade på att sitta vid påvis samt transport in. Då figgen är belöningen så var det inte så svårt, vid tredje påviset satte han sig så fort han kom fram till figgen. Smarta söta hund. Vad det gäller transporterna tillbaka till stigen så går de väldigt bra fram till ca 10 meter innan stigen, då blir sugen för stort.
- Skynda skynda jag vill ut på andra sidan och leta säger Pep.
I tisdags tränade vi på att tänka, varierade markeringssätt och hitta. Roterade så att det blev nytt hela tiden. Jobbigt tyckte Pep som gärna vill att allt ska vara fyrkantigt, har vi börjat med lösrulle då är det lösrulle som gäller. Vid första fasta fick han tänka mycket innan han kom på vad han skulle göra. Jag gillar när han tänker för då kommer han oxå ihåg. Sedan gick det som en dans. Blundar för hundarna som kom in skällande i rutan.
Vi har många detaljer att finslipa på men till våren så borde vi vara helt klara för start.
tisdag, oktober 4
Galen tant
Snart fyller tanten 11 år. Nedräkningen har börjat... men som den galna tant hon är så har hon det jobbigt just nu. Hon har lite ont i ett ben, vilket gör att vi bara går 20 minuters promenader i koppel. Ojojoj det här är jobbigt. På kvällarna är hon lite smått galen, busskäller på Pep och oss andra. "Gör nåt, gör nåt, gör nåt!" I går morse ägnade hon timmen mellan 8 och 9 att berätta för oss att hon får allt för lite att göra.
Jag trodde i min enfald att äldre hundar skulle kräva mindre aktivering och tycka att 4x20 minuters promenad per dag är helt okej. Men inte min busElla hon vill gärna ha en promenad på minst en timme om dagen och hon vill vara lös så att hon kan busa med Pep och göra av med energi. Hon kan gärna träna lite oxå då är dagen helt perfekt.
Finaste Ellabus
Jag trodde i min enfald att äldre hundar skulle kräva mindre aktivering och tycka att 4x20 minuters promenad per dag är helt okej. Men inte min busElla hon vill gärna ha en promenad på minst en timme om dagen och hon vill vara lös så att hon kan busa med Pep och göra av med energi. Hon kan gärna träna lite oxå då är dagen helt perfekt.
Finaste Ellabus
tisdag, september 27
Den som söker skall finna
Idag var det träning på Fårön, nedre rutan. Den är ganska slyig och tung. Framförallt nu när det regnat så mycket i flera dagar.
Vi har nu tragglat på med att hålla rullen i en massa träningspass. Jag har fått lära mig vilken skog det är jobbigt och vi har kommit en bra bit på vägen.
Idag tog vi massor med steg framåt i vår träning. Jag nästan spritter av glädje, över att jag har världens bästa Pep att dela träningen med.
Steg 1 - en ny figurant som gick ut med honom.
Steg 2 - höll rullen och hoppade över ett träd.
Steg 3 - han höll rullen trots att det smattrade skott, verkade inte bry sig om det.
Steg 4 - jag plockade in hela kedjan, ut och söka hitta rullen hos figg och leverera.
Steg 5 - han fick söka och markera okänd figurant.
Alla de här stegen utförde han galant. Idag är jag bara så stolt.
Vi har nu tragglat på med att hålla rullen i en massa träningspass. Jag har fått lära mig vilken skog det är jobbigt och vi har kommit en bra bit på vägen.
Idag tog vi massor med steg framåt i vår träning. Jag nästan spritter av glädje, över att jag har världens bästa Pep att dela träningen med.
Steg 1 - en ny figurant som gick ut med honom.
Steg 2 - höll rullen och hoppade över ett träd.
Steg 3 - han höll rullen trots att det smattrade skott, verkade inte bry sig om det.
Steg 4 - jag plockade in hela kedjan, ut och söka hitta rullen hos figg och leverera.
Steg 5 - han fick söka och markera okänd figurant.
Alla de här stegen utförde han galant. Idag är jag bara så stolt.
måndag, september 26
Markera vidare
Ok mitt "nya" tänk verkar fungera. Jag försöker göra så att han alltid ska lyckas mins 80% helt rätt i träningen. Alltså att vi inte ökar svårigheten för mycket. De senaste passen har varit helt klockrena, dvs 100%. Men då har inte svårigheten snårig skog funnits med i kalkylen.
I går var vi på Degerberget och där är det snårigt. Himla bra träning blev det. Fem "skick" med ökad snårighet. Det näst sista var det enda som krånglade lite där fick vi göra om 3 eller 4 gånger innan han höll den tillräckligt hårt. Först var det jobbigt att hoppa över ett träd med rullen i munnen, andra gången gick det bra men då slog rullen mot ett annat träd och plopp åker den ur munnen. Sedan höll han den hela vägen in...
Nästa gång fick han springa över kullersten med rullen, mycket lättare... då är det ju bara att sakta ned lite på farten. Inget dumt ris som vill norpa rullen på vägen.
Väldigt bra för matten att få se vad det är som stör. Blir han bra på det här kommer den fasta sedan inte att vara något problem för den kan inte slå in i något i alla fall.
Det känns mycket bra att ha en så klar stegringsplan klar. Efter det här så kommer han att vara helt på det klara med vad som ska göras och vad som måste göras för att få sitt älskade påvis.
På tisdag kommer vi att fortsätta träna på leverera trots snårig skog sedan blir det nog något annat. För nu har vi tjatat markeringar hur länge som helst. Dock verkar det inte som att Pep tycker det är trist. Han tappar aldrig sugen...
Bara en tanke - kanske ska jag kapa ned mina lösrullar så att de inte är så himla långa? De är ju mycket längre än den fasta tex.
I går var vi på Degerberget och där är det snårigt. Himla bra träning blev det. Fem "skick" med ökad snårighet. Det näst sista var det enda som krånglade lite där fick vi göra om 3 eller 4 gånger innan han höll den tillräckligt hårt. Först var det jobbigt att hoppa över ett träd med rullen i munnen, andra gången gick det bra men då slog rullen mot ett annat träd och plopp åker den ur munnen. Sedan höll han den hela vägen in...
Nästa gång fick han springa över kullersten med rullen, mycket lättare... då är det ju bara att sakta ned lite på farten. Inget dumt ris som vill norpa rullen på vägen.
Väldigt bra för matten att få se vad det är som stör. Blir han bra på det här kommer den fasta sedan inte att vara något problem för den kan inte slå in i något i alla fall.
Det känns mycket bra att ha en så klar stegringsplan klar. Efter det här så kommer han att vara helt på det klara med vad som ska göras och vad som måste göras för att få sitt älskade påvis.
På tisdag kommer vi att fortsätta träna på leverera trots snårig skog sedan blir det nog något annat. För nu har vi tjatat markeringar hur länge som helst. Dock verkar det inte som att Pep tycker det är trist. Han tappar aldrig sugen...
Bara en tanke - kanske ska jag kapa ned mina lösrullar så att de inte är så himla långa? De är ju mycket längre än den fasta tex.
måndag, september 19
Markeringar
Jag sliter med våra markeringar, tycker inte vi gjort annat i sommar. Men nu tror jag att jag hittat rätt.
Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt. Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.
I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.
Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.
Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.
Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.
För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.
I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.
Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.
Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.
Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.
Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt. Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.
I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.
Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.
Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.
Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.
För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.
I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.
Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.
Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.
Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.
söndag, september 11
Fy fan va jag är bra!
Har tävlat lk 2 idag och jag är bara så förbaskat nöjd. Jag gick inte under av nervositet, jag var där hela tiden och hjälpte min hund på alla sätt och vis. Det är första gången som jag tävlat och njutit. Visst var jag nervös, men det var bara lite pirr i magen. Det där som behövs för att skärpa till sig lite extra. Jag var inte helt borta.
Vid varje moment så hjälpte jag min hund på det sätt jag brukar. Jag kan nästan inte sätta ord på vad jag känner, är bara så fruktansvärt nöjd. Jag gjorde mitt livs bästa tävling.
Här kommer resultatet.
Platsliggande - 10
Fritt följ - 9 fick ett dk på starten då jag började med fel fot och inte fick med mig hunden.
Läggande - 9,5 dk på uppsättandet
Inkallande m stå - 6 dk 2 jag sa sitt när jag lämnade honom(?) det brukar jag göra vid sittande i grupp. Vilket gjorde att han satt kvar. Så alla dk:n var vid startinkallningen. Hit, Pep sitter kvar, Hit Pep sitter kvar. Pepkom och han rusar så fint stannar skitsnyggt på stå och kommer i full fart.
Rutan - 10
Apportering - 9, tvekar. Jag kastar nära startkonen, galopp in och ut men hade lite svårt att välja vad han skulle ta.
Hopp - 8 avslut, här tycker han att han har jobbat tillräckligt länge utan belöning. Kommer inte in och sätter sig så jag får säga fot.
Fjärrdirigering - 0 utför inte momentet. Han har stämplat ut. Ligger väldigt fint och trycker huvudet hårdare och hårdare mot backen. Här måste jag komma på en bra hjälp före momentet som kan hjälpa oss att hålla hela vägen.
Helhetsintryck - 9
Med en hårsmånsmarginal klarade vi ett 1:apris, 161,5 poäng och jag är sjuukt nöjd.
Vid varje moment så hjälpte jag min hund på det sätt jag brukar. Jag kan nästan inte sätta ord på vad jag känner, är bara så fruktansvärt nöjd. Jag gjorde mitt livs bästa tävling.
Här kommer resultatet.
Platsliggande - 10
Fritt följ - 9 fick ett dk på starten då jag började med fel fot och inte fick med mig hunden.
Läggande - 9,5 dk på uppsättandet
Inkallande m stå - 6 dk 2 jag sa sitt när jag lämnade honom(?) det brukar jag göra vid sittande i grupp. Vilket gjorde att han satt kvar. Så alla dk:n var vid startinkallningen. Hit, Pep sitter kvar, Hit Pep sitter kvar. Pepkom och han rusar så fint stannar skitsnyggt på stå och kommer i full fart.
Rutan - 10
Apportering - 9, tvekar. Jag kastar nära startkonen, galopp in och ut men hade lite svårt att välja vad han skulle ta.
Hopp - 8 avslut, här tycker han att han har jobbat tillräckligt länge utan belöning. Kommer inte in och sätter sig så jag får säga fot.
Fjärrdirigering - 0 utför inte momentet. Han har stämplat ut. Ligger väldigt fint och trycker huvudet hårdare och hårdare mot backen. Här måste jag komma på en bra hjälp före momentet som kan hjälpa oss att hålla hela vägen.
Helhetsintryck - 9
Med en hårsmånsmarginal klarade vi ett 1:apris, 161,5 poäng och jag är sjuukt nöjd.
onsdag, augusti 10
Tomslag
Bestämde mig för att börja ta tag i det här med tomslagen. Han har ju en tendens att göra dem stora. Plus att han gärna jobbar på tills han hittar.
Gårdagens övning gick ut på att han fick en figge på andra sidan som belöning för ett fint tomslag. Jag har nämligen inget som lockar och drar, godis från matte "näää" från figgen ska det vara. Leksak "nää" stör mig inte i mitt arbete. Så för att få till det på ett bra sätt så la jag ut figgarna där han skulle komma tillbaka på sitt tomslag.
Det blev så himla bra! Han gjorde två kanonfina slag i lagom storlek och fick sin belöning på andra sida. Förhoppningsvis har min inkallning blivit stärkt och Pep börjar förstå det här med att gå tomt.
Jag hade en tanke kring att han jobbar när han har någon slags vittring eller spår där ute och då kommer han inte in förrän han har den. Han är tjurig där ute i rutan. Jobba, jobba, jobba är hans melodi. Jag kommer att fortsätta med den här övningen ett tag till så att han verkligen blir stärkt i hur jag vill att han ska göra.
Samtidigt arbetar vi med att få till markeringarna. Ska ut och prova i skogen idag med min träningskamrat A. Jag har inte varit så duktig på övergångarna där. Men han är som sagt klockren på markeringar på gräsplan. Det ska nu bara överföras till skog.
Den tredje biten vi arbetar med är att få bort spårningen. Han springer gärna ut på 35 och sedan kan han gena för att hitta ett luftspår. Det är ju ingen galen metod men det blir dumt när vi ska köra tomt. Därför arbetar jag sakta men säkert med att få ut han till fullt djup utan att bjuda honom på några sneda spår. Figgarna får med andra ord ta stora bågar ut på fullt djup och sedan gå tillbaka till 40 som vi kommit till nu.
Sedan måste jag bara berätta om fredagens träning. Hängde med ett nytt gäng så det var alltså helt nya figgar. Han hade dock hälsat lite på dem innan när vi var på klubben, men inte mer än så. Det blev fyra hittor med nya personer och han var sitt vanliga glada jag. Vid första figgen var han lite försiktig när han gick fram men sedan var den tröskeln passerad. Han gör så mycket framsteg nu min lilla sötnos att jag inte vet vart jag ska lägga all min stolthet.
Gårdagens övning gick ut på att han fick en figge på andra sidan som belöning för ett fint tomslag. Jag har nämligen inget som lockar och drar, godis från matte "näää" från figgen ska det vara. Leksak "nää" stör mig inte i mitt arbete. Så för att få till det på ett bra sätt så la jag ut figgarna där han skulle komma tillbaka på sitt tomslag.
Det blev så himla bra! Han gjorde två kanonfina slag i lagom storlek och fick sin belöning på andra sida. Förhoppningsvis har min inkallning blivit stärkt och Pep börjar förstå det här med att gå tomt.
Jag hade en tanke kring att han jobbar när han har någon slags vittring eller spår där ute och då kommer han inte in förrän han har den. Han är tjurig där ute i rutan. Jobba, jobba, jobba är hans melodi. Jag kommer att fortsätta med den här övningen ett tag till så att han verkligen blir stärkt i hur jag vill att han ska göra.
Samtidigt arbetar vi med att få till markeringarna. Ska ut och prova i skogen idag med min träningskamrat A. Jag har inte varit så duktig på övergångarna där. Men han är som sagt klockren på markeringar på gräsplan. Det ska nu bara överföras till skog.
Den tredje biten vi arbetar med är att få bort spårningen. Han springer gärna ut på 35 och sedan kan han gena för att hitta ett luftspår. Det är ju ingen galen metod men det blir dumt när vi ska köra tomt. Därför arbetar jag sakta men säkert med att få ut han till fullt djup utan att bjuda honom på några sneda spår. Figgarna får med andra ord ta stora bågar ut på fullt djup och sedan gå tillbaka till 40 som vi kommit till nu.
Sedan måste jag bara berätta om fredagens träning. Hängde med ett nytt gäng så det var alltså helt nya figgar. Han hade dock hälsat lite på dem innan när vi var på klubben, men inte mer än så. Det blev fyra hittor med nya personer och han var sitt vanliga glada jag. Vid första figgen var han lite försiktig när han gick fram men sedan var den tröskeln passerad. Han gör så mycket framsteg nu min lilla sötnos att jag inte vet vart jag ska lägga all min stolthet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)