Surfade runt och hittade den här lilla underbara filmen och jag kunde så klart inte hålla tillbaka tårarna. Fattar inte vad det är med duktiga hundar/förare som får mig så tårögd.
Jag har nu min målbild klar för mig.
Titta och njut - Niina Svartberg och Skoj
torsdag, januari 22
valpsug
Jag har ett stort sug.
Sitter och tittar på Black Zone's hemsida hela tiden. De är så söta de små och jag vill inget annat än att snusa på dem och studera dem. Det ska bli så intressant att åka ned och titta lite på deras personligheter. Det borde ju bli mer och mer tydligt nu tycker jag.
Sitter och tittar på Black Zone's hemsida hela tiden. De är så söta de små och jag vill inget annat än att snusa på dem och studera dem. Det ska bli så intressant att åka ned och titta lite på deras personligheter. Det borde ju bli mer och mer tydligt nu tycker jag.
Jag är eftertraktad
De klarar sig inte utan mig ;)
Igår fick jag förfrågan om att vara årsmötesordförande. Det är Holmsunds bk som helt enkelt inte klarar sig utan mig. Det känns så fint *ler*
Nej nej det är självklart inte alls så att de inte hittar någon annan som vill vara. Nej självklart inte. Det är inte heller så att det här är ett halmstrå de grabbar efter. *ler* Nej hur kan jag bara tro något sådant.
De behöver mig, de vill ha mig och bara mig. Självklart är det så att de tänkte på mig först innan de frågade andra.
Jag blev faktiskt, trots den något ironiska tonen, väldigt glad. Det brukar vara en trevlig tillställning med massor med god mat, trevliga sällskapslekar och drickbart. Kanske kan jag oxå hämta valp i samma veva. Det skulle ju vara super. Om det funkar så åtar jag mig jobbet. Alltså så att jag inte måste göra samma resa två helger i rad. Det känns lite jobbigt.
Igår fick jag förfrågan om att vara årsmötesordförande. Det är Holmsunds bk som helt enkelt inte klarar sig utan mig. Det känns så fint *ler*
Nej nej det är självklart inte alls så att de inte hittar någon annan som vill vara. Nej självklart inte. Det är inte heller så att det här är ett halmstrå de grabbar efter. *ler* Nej hur kan jag bara tro något sådant.
De behöver mig, de vill ha mig och bara mig. Självklart är det så att de tänkte på mig först innan de frågade andra.
Jag blev faktiskt, trots den något ironiska tonen, väldigt glad. Det brukar vara en trevlig tillställning med massor med god mat, trevliga sällskapslekar och drickbart. Kanske kan jag oxå hämta valp i samma veva. Det skulle ju vara super. Om det funkar så åtar jag mig jobbet. Alltså så att jag inte måste göra samma resa två helger i rad. Det känns lite jobbigt.
onsdag, januari 21
Black Zone's okände indian
Jag kan inte låta bli att sitta och dräggla över söta valpar. Jag vill ha dem alla! Det är så fina så fina och verkar vara så vilda så vilda.
Till helgen ska jag åka ned och träffa dem. Gissa om jag ser fram emot det. Jag vill inget annat än att sitta på golvet hos dem och se dem "in action". Se vem som gör vad och hur de interagerar med varandra.
Hade det varit en tibbevalp hade jag inte haft svårt alls att se vilken valp jag skulle vilja ha. Då skulle det vara den jobbigaste och tuffaste. Men det är ju bara för att det inte finns så mycket motor eller hur jag ska förklara. Så det måste finnas en massa tjurighet att jobba med. Men här vet jag inte om jag kan använda mitt valpöga. Det är ju något helt nytt och valpar med mycket motor.
Det ska bli så spännande. Tycker att dagarna snligar sig fram.
Till helgen ska jag åka ned och träffa dem. Gissa om jag ser fram emot det. Jag vill inget annat än att sitta på golvet hos dem och se dem "in action". Se vem som gör vad och hur de interagerar med varandra.
Hade det varit en tibbevalp hade jag inte haft svårt alls att se vilken valp jag skulle vilja ha. Då skulle det vara den jobbigaste och tuffaste. Men det är ju bara för att det inte finns så mycket motor eller hur jag ska förklara. Så det måste finnas en massa tjurighet att jobba med. Men här vet jag inte om jag kan använda mitt valpöga. Det är ju något helt nytt och valpar med mycket motor.
Det ska bli så spännande. Tycker att dagarna snligar sig fram.
måndag, januari 19
Inspiration
Med den här lilla som kommer hem till oss så har jag tänkt att jag ska försöka klickerträna till 100%. Det känns väldigt spännande. Har försökt mig på det förr men det har oftast slutat med någon slags blandning. Men nu ska jag vara förberedd. Sitter och läser gamla Canis tidningar. Hittade en från 2004 som handlade om grundfärdigheter. Det känns bra för nu vet jag vart jag ska börja.
Grudfärdigheterna är inte klara moment utan precis som ordet säger. Färdigeter som sedan kan utveckas och finslipas.
De här har jag tänkt ge mig i kast med:
Fokus, targeting, bakdelskontroll, sitt, utgångsposition, inkallning, gå och titta upp, ligg, stå, stanna kvar, doggie-zen, hålla fast, släppa, kryp, hopp, luktdiskriminering, följa spår, ta kontakt med person/figurant och skall.
Jag har planerat att träna upp bakdelskontrollen innan jag går in på sitt och framförallt, ligg och stå. Detta för att sedan kunna lära hunden (namndiskussionen fortsätter) att tänka bakåt i läggandet och ställandet. Har börjat om med Ixxi och det blir ett helt annat läggande om hon gör det "bakåt". Det kommer att se skitsnyggt ut på tävlingsplanerna.
Jag känner mig verkligen tokpeppad på det här och vill bara att det ska vara dags för hemkomst snart.
Grudfärdigheterna är inte klara moment utan precis som ordet säger. Färdigeter som sedan kan utveckas och finslipas.
De här har jag tänkt ge mig i kast med:
Fokus, targeting, bakdelskontroll, sitt, utgångsposition, inkallning, gå och titta upp, ligg, stå, stanna kvar, doggie-zen, hålla fast, släppa, kryp, hopp, luktdiskriminering, följa spår, ta kontakt med person/figurant och skall.
Jag har planerat att träna upp bakdelskontrollen innan jag går in på sitt och framförallt, ligg och stå. Detta för att sedan kunna lära hunden (namndiskussionen fortsätter) att tänka bakåt i läggandet och ställandet. Har börjat om med Ixxi och det blir ett helt annat läggande om hon gör det "bakåt". Det kommer att se skitsnyggt ut på tävlingsplanerna.
Jag känner mig verkligen tokpeppad på det här och vill bara att det ska vara dags för hemkomst snart.
fredag, januari 16
-17
Ja ha så var det kallt igen och jag känner mig som världens värsta matte som tycker att det vore bra med en och annan promenad...
onsdag, januari 14
Stoltdag
Vissa dagar är skitdagar då inget fungerar och vissa (som idag) stoltdagar. Lilla Lakrits svart som ett natt skuttar fram på trottoaren. Hon är lös och skuttar glatt lite framför mig. Det skäller till från huset med de två collisarna. Lilla Lakrits tittar på dem, gör sig resligare och leker lite med collien.
Det fina är att hon fortfarande går på trottoaren. Collisarna bor på andra sidan vägen och Ixxi vet att från trottoaren får en inte gå. Så hon leker lite på avstånd. Hon springer nedför backen och collien springer nedför sin gård. Som om de sprang brevid varandra. Hur fint är inte det.
Varje gång vi går förbi colliehuset och de är ute brukar Ixxi ge ifrån sig ett litet gnällande. Som om hon ville vara där med dem. Hon har aldrig hälsat eller varit i närheten av den här hundarna, vi går alltid på "fel" sida av vägen.
Idag var det en stolt matte som satte på kopplen och sakta vandrade hemmåt.
Det fina är att hon fortfarande går på trottoaren. Collisarna bor på andra sidan vägen och Ixxi vet att från trottoaren får en inte gå. Så hon leker lite på avstånd. Hon springer nedför backen och collien springer nedför sin gård. Som om de sprang brevid varandra. Hur fint är inte det.
Varje gång vi går förbi colliehuset och de är ute brukar Ixxi ge ifrån sig ett litet gnällande. Som om hon ville vara där med dem. Hon har aldrig hälsat eller varit i närheten av den här hundarna, vi går alltid på "fel" sida av vägen.
Idag var det en stolt matte som satte på kopplen och sakta vandrade hemmåt.
måndag, januari 12
Det är tomt
Saknar mig gamla klubb.
Eftersom jag inte har något att träna med för tillfället har jag inte varit så sugen på att åka ut och säga hej på klubben här. Har varit på ett medlemsmöte en gång. Det är sådan skillnad att inte ha kurser eller att träffa andra hundägare med samma tänkt. Visst det bor hur många hundar som helst i mitt hus men de har ju bara sällskapshundar. Jag kan bli så arg ibland när jag möter dem. Hunden skäller längst ut i kopplet och beter sig. Det syns att den inte gillar situationen, är lite rädd. Men husse bara släpper fram hunden ännu mer, "de är så snälla" Min Ella är inte så snäll om det kommer en hund för nära hennes område. Då blir hon otrygg. Hon brukar alltid få "bo" bakom mig när vi möter hundar i trapphuset. Då skäller hon inte lika mycket och känner att jag har kontroll. Blir så frustrerad att jag inte kan säga något till han med den rädda hunden. Men det går ju inte att tränga sig på hur som helst och säga gör så här med din hund så blir den mer trygg. Skulle vilja att jag vågade men tror inte att det är bra för grannsämjan.
Därför saknar jag min gamla klubb. Där hade jag en roll och alla kände alla i stort sett. Jag hoppas att det kan bli så en dag på min nya klubb. Men då måste jag först ha en hund så att det känns värt att engagera sig. Även om jag lever efter tanken att ju fler hundägare som utbildar sig vid en brukshundklubb desto bättre kommer sammhället att acceptera hundar och hundägare. Så är det ett tungt arbete att engagera sig i en brukshundklubb. Det tar mycket tid och engagemang. För mig helt klart värt det om jag har en hund att träna och tävla med. Men utan det så känner jag ingen större motivation helt enkelt.
Saknar mig gamla klubb för att det är skönt med invanda roller. Men det kan oxå vara spännade med nytt. Jag håller på spännande med nytt. Kanske är det en utmaning jag behöver...
Eftersom jag inte har något att träna med för tillfället har jag inte varit så sugen på att åka ut och säga hej på klubben här. Har varit på ett medlemsmöte en gång. Det är sådan skillnad att inte ha kurser eller att träffa andra hundägare med samma tänkt. Visst det bor hur många hundar som helst i mitt hus men de har ju bara sällskapshundar. Jag kan bli så arg ibland när jag möter dem. Hunden skäller längst ut i kopplet och beter sig. Det syns att den inte gillar situationen, är lite rädd. Men husse bara släpper fram hunden ännu mer, "de är så snälla" Min Ella är inte så snäll om det kommer en hund för nära hennes område. Då blir hon otrygg. Hon brukar alltid få "bo" bakom mig när vi möter hundar i trapphuset. Då skäller hon inte lika mycket och känner att jag har kontroll. Blir så frustrerad att jag inte kan säga något till han med den rädda hunden. Men det går ju inte att tränga sig på hur som helst och säga gör så här med din hund så blir den mer trygg. Skulle vilja att jag vågade men tror inte att det är bra för grannsämjan.
Därför saknar jag min gamla klubb. Där hade jag en roll och alla kände alla i stort sett. Jag hoppas att det kan bli så en dag på min nya klubb. Men då måste jag först ha en hund så att det känns värt att engagera sig. Även om jag lever efter tanken att ju fler hundägare som utbildar sig vid en brukshundklubb desto bättre kommer sammhället att acceptera hundar och hundägare. Så är det ett tungt arbete att engagera sig i en brukshundklubb. Det tar mycket tid och engagemang. För mig helt klart värt det om jag har en hund att träna och tävla med. Men utan det så känner jag ingen större motivation helt enkelt.
Saknar mig gamla klubb för att det är skönt med invanda roller. Men det kan oxå vara spännade med nytt. Jag håller på spännande med nytt. Kanske är det en utmaning jag behöver...
fredag, januari 9
Kyla is not da shit
Om ni trodde att Tibetanska trasselsudds terriers skulle gilla kyla. Då har ni helt fel.
Jag föreställer mig att en vinter i Tibet inte är någon enkel kaka. Men mina små de tycker att -10 är för kallt. De går ut men de plågar sig genom en promenad, hoppandes på tre tassar eller i världens fart så att vi fortare kommer hem. Hur roligt är det att vara ute då på en skala? Det är ju för deras skull jag drar på mig täckisarna och varma jackan. Jag fryser inte...
Nåväl. De gillar inte kyla. Så igår när det äntligen var lite varmt bara -6 så bestämde jag mig för att ta en långprommenad. Ella har varit galet sprallig hela dagen. Plockat fram den ena leksaken efter den andra. Jag skulle vilja säga till henne. "passa på när vi är ute". Men det går ju inte för det är såå kaaalllt! Det ser verkligen ut som att blicken hennes säger "Men matte ska vi verkligen vara ute i det här vädret, hump" Nåja igår fick de en skön lång promenad. Hundarna var glada, jag var glad och när vi kom hem var vi alla väldigt nöjda. Nu hoppas jag på fler dagar runt -5.
Jag föreställer mig att en vinter i Tibet inte är någon enkel kaka. Men mina små de tycker att -10 är för kallt. De går ut men de plågar sig genom en promenad, hoppandes på tre tassar eller i världens fart så att vi fortare kommer hem. Hur roligt är det att vara ute då på en skala? Det är ju för deras skull jag drar på mig täckisarna och varma jackan. Jag fryser inte...
Nåväl. De gillar inte kyla. Så igår när det äntligen var lite varmt bara -6 så bestämde jag mig för att ta en långprommenad. Ella har varit galet sprallig hela dagen. Plockat fram den ena leksaken efter den andra. Jag skulle vilja säga till henne. "passa på när vi är ute". Men det går ju inte för det är såå kaaalllt! Det ser verkligen ut som att blicken hennes säger "Men matte ska vi verkligen vara ute i det här vädret, hump" Nåja igår fick de en skön lång promenad. Hundarna var glada, jag var glad och när vi kom hem var vi alla väldigt nöjda. Nu hoppas jag på fler dagar runt -5.
torsdag, januari 8
Vad ska du heta
Vi har en kraftig diskussion här hemma. Det gäller hundnamn. Vad ska den lilla heta när hon kommer hem till oss. Vi har två olika linjer och kan inte riktigt enas. Jag gillar kort och direkt. Ella & Ixxi enkla och korta namn. Vill inte att det ska vara för krångligt att säga.
1. Poyol
2. Boo
Vilket som är mitt förslag är inte så svårt att lista ut. Det kortare så klart. Det är boo som i det amerikanska uttrycket my boo. Tycker det är superfint och smart av mig att komma på. Förslag ett har jag inte direkt något att säga om. Det är helt ok men det är svårt att säga. Det klingar inte riktigt lätt i munnen på mig. Annars är det helt ok.
Vi kan inte riktigt komma överrens i den här frågan.
1. Poyol
2. Boo
Vilket som är mitt förslag är inte så svårt att lista ut. Det kortare så klart. Det är boo som i det amerikanska uttrycket my boo. Tycker det är superfint och smart av mig att komma på. Förslag ett har jag inte direkt något att säga om. Det är helt ok men det är svårt att säga. Det klingar inte riktigt lätt i munnen på mig. Annars är det helt ok.
Vi kan inte riktigt komma överrens i den här frågan.
måndag, januari 5
dumma matte
Ixxi äter nu tablett var annan dag och magen har hållit sig i styr under tiden. Jag är inte någon bra matte när jag har sjuk hund. Jag oroar mig och oron blir till frustration som jag utan att tänka på det pyser över till hundarna. Inte så att jag medvetet blir arg på dem utan bara det att min oro skapar en otryggare matte. Jag har sämre tålamod och frustrationen ligger och gror under ytan.
Nu när Ixxi fått vara "frisk" (frisk vet jag inte men bra i alla fall) så har jag hittat tillbaka till mitt vanliga trygga jag. Det har resulterat i tryggare hundar som inte skäller på andra hundar. Annat än inne i trapphuset. Men även det har minskat. De märker att jag kan hantera situationen nu. Det känner sig trygga med mig och att de inte behöver bry sig om andra hundar. Ett tag var Ella helt galet olik sig. Skällde på alla hundar vi mötte. Hon som brukar gå lös och bara passera andra hundar. Jag har lärt henne att "så länge du inte bryr dig bryr dom sig inte" Det har funkat så länge matte varit trygg. Men så med en otrygg matte kommer den otrygga hunden tillbaka. Tänk vad mycket de speglar oss de vackra små. Skönt för henne att jag hittat tillbaka igen.
Jag har kommit så långt nu att jag bestämt mig. Om Ixxi inte blir bra efter en så här lång period av antibiotika så kommer hon att få somna in. Kanske är det den vissheten, beslutet som gör mig trygg igen. Att jag vet vad jag vill. Självklart kommer jag att kämpa men det går inte att kämpa bara för kämpandets skull. Jag måste sätta hunden främst och inte mig. Vad mår hon bättre av?
Ja och så till något mer positivt. Mest troligt kommer jag att få träffa valpkullens pappa. Har precis mejlat. Om det går vägen så kommer jag att få träffa honom och valparna när de är lite över fyra veckor. Enligt uppfödaren så är det valpar med high drive så att säga. Svårt att översätta det där ordet. Arbetsglädje, motor, tja det finns massor med ord helt enkelt. Jag känner hur peppen växer och jag har börjat förkovra mig i klickerträning igen. Det var ett tag sedan jag hade valp och de två senaste har jag försökt att träna bara med klicker men det blir tillslut en god blandning. Den här gången ska jag försöka vara duktigare med klickern. Eller rättaresag jag ska försöka börja träna in grundkunskaper det första jag gör i stället för att som tidigare börja direkt på momenten. Så just nu sitter jag och läser allt jag kan komma över om grundkunskaper. Bläddrar i Canis och surfar för att skaffa mig så mycket info som möjligt. Det är bättre att vara rejält förberedd...
Vad länge sedan det var jag hade valp! Ixxi är ju hela fem år... så spännande det ska bli!
Nu när Ixxi fått vara "frisk" (frisk vet jag inte men bra i alla fall) så har jag hittat tillbaka till mitt vanliga trygga jag. Det har resulterat i tryggare hundar som inte skäller på andra hundar. Annat än inne i trapphuset. Men även det har minskat. De märker att jag kan hantera situationen nu. Det känner sig trygga med mig och att de inte behöver bry sig om andra hundar. Ett tag var Ella helt galet olik sig. Skällde på alla hundar vi mötte. Hon som brukar gå lös och bara passera andra hundar. Jag har lärt henne att "så länge du inte bryr dig bryr dom sig inte" Det har funkat så länge matte varit trygg. Men så med en otrygg matte kommer den otrygga hunden tillbaka. Tänk vad mycket de speglar oss de vackra små. Skönt för henne att jag hittat tillbaka igen.
Jag har kommit så långt nu att jag bestämt mig. Om Ixxi inte blir bra efter en så här lång period av antibiotika så kommer hon att få somna in. Kanske är det den vissheten, beslutet som gör mig trygg igen. Att jag vet vad jag vill. Självklart kommer jag att kämpa men det går inte att kämpa bara för kämpandets skull. Jag måste sätta hunden främst och inte mig. Vad mår hon bättre av?
Ja och så till något mer positivt. Mest troligt kommer jag att få träffa valpkullens pappa. Har precis mejlat. Om det går vägen så kommer jag att få träffa honom och valparna när de är lite över fyra veckor. Enligt uppfödaren så är det valpar med high drive så att säga. Svårt att översätta det där ordet. Arbetsglädje, motor, tja det finns massor med ord helt enkelt. Jag känner hur peppen växer och jag har börjat förkovra mig i klickerträning igen. Det var ett tag sedan jag hade valp och de två senaste har jag försökt att träna bara med klicker men det blir tillslut en god blandning. Den här gången ska jag försöka vara duktigare med klickern. Eller rättaresag jag ska försöka börja träna in grundkunskaper det första jag gör i stället för att som tidigare börja direkt på momenten. Så just nu sitter jag och läser allt jag kan komma över om grundkunskaper. Bläddrar i Canis och surfar för att skaffa mig så mycket info som möjligt. Det är bättre att vara rejält förberedd...
Vad länge sedan det var jag hade valp! Ixxi är ju hela fem år... så spännande det ska bli!
lördag, december 27
God fortsättning
Hemma igen. Hundarna pustar ut, hoppar upp i soffan och gör sig hemmastadda. Det är lite jobbigt att vara borta då det är strikt soff-förbud. Det är bara våra soffor som är ok. Nå ja de har fått mysa och varit ute och busat. De har hjälpt till att öppna julklappar och gått långpromenader. Ixxi är fortfarande stabil i magen och äter nu tablett bara varannan dag.
Hundarna älskar att vara borta, att få så mycket uppmärksamhet. Men de verkar uppskatta att komma hem ännu mer. Det tog bara fem minuter så låg Ixxi och snarkade.
Vad mer, jo ytterligare ett steg har tagits i valpriktningen. Det är nästan så att jag vågar hoppas nu. De är födda och det blev7 valpar och av dem 3 tikar. Alla merl, två blue och en red. Jag är superglad att alla blev merl så att jag inte behöver tänka på färg. Nu kan jag gladeligen överlämna åt kunnigare att bestämma. Ska åka ned och titta på dem efter nyår och då blir det väl klart till 100 om en liten dam flyttar hit upp eller inte. Så spännande!
Titta på valparna, och sukta som jag, här Black Zone.
Hundarna älskar att vara borta, att få så mycket uppmärksamhet. Men de verkar uppskatta att komma hem ännu mer. Det tog bara fem minuter så låg Ixxi och snarkade.
Vad mer, jo ytterligare ett steg har tagits i valpriktningen. Det är nästan så att jag vågar hoppas nu. De är födda och det blev7 valpar och av dem 3 tikar. Alla merl, två blue och en red. Jag är superglad att alla blev merl så att jag inte behöver tänka på färg. Nu kan jag gladeligen överlämna åt kunnigare att bestämma. Ska åka ned och titta på dem efter nyår och då blir det väl klart till 100 om en liten dam flyttar hit upp eller inte. Så spännande!
Titta på valparna, och sukta som jag, här Black Zone.
fredag, december 19
Roligt
För att Ixxi inte ska förgås av tristess och bara sova bort sina dagar hade vi lite rolig apportering igår. Det är sånt som hon mer än gärna gör utan att få godis. Plus att hon har lättare att fokusera om hon inte får gotta. Jag plockade allt konstigt jag hittade på bordet som hon skulle ta i munnen och inget var svårt eller jobbigt. Det allra svåraste vara väl att plocka upp min mobil från golvet utan att "leka" med den. Hon vill gärna rulla runt i munnen tills hon hittar ett bra grepp. Det är en hopfällbar mobil jag har så den är lite hal. Men när hon förstått att hon inte fick tjollra med den i munnen gick det mycket bättre. Hon plockade upp och lämnade den hos mig. Med stor glädje och entusiasm. Jag älskar att se henne så glad!
onsdag, december 17
Tjuvträning
Trotsade magbekymren för att Ixxi och jag skulle få det lite roligt. Brukar gå och möta husse vid hans jobb när han jobbar sent. Där finns en stor och fin parkering så jag passade på att träna lite linförighet. Ixxis favorit moment. Gissa om hon blev lycklig den lilla svarta. Försökte att gå längre sträckor bra så att hon inte skulle få så mycket godis.
Både hon och jag njöt av att äntligen få göra något. Kanske kan det bli till en rutin att vi tränar lite på måndagskvällarna. Får se hur hennes mage håller för det.
Både hon och jag njöt av att äntligen få göra något. Kanske kan det bli till en rutin att vi tränar lite på måndagskvällarna. Får se hur hennes mage håller för det.
onsdag, december 10
onsdag
Här går det upp och ned. Ixxis mage eller tarm har inte klarat pressen. Har pratat med veterinären och nu ska hon få en till kur antibiotika. Den här gången ska hon äta 2 tabletter om dagen i tio dagar och sedan en tablett varannan dag i kanske två månader.
Lilla lilla gumman.
Men jag måste säga att hon är trots detta pigg och glad. Hon är den sötaste lilla tibben i världen som alltid.
De tycker dock båda att det är på tok för kallt ute. Att jag ens kan överväga att ta med dem på promenad vekar vara obegripligt för dem. De huttrar och hoppar omkring på tre ben. Det är bara sååå synd om dem som har en matte som vill att de ska komma ut och röra på sig lite...
Lilla lilla gumman.
Men jag måste säga att hon är trots detta pigg och glad. Hon är den sötaste lilla tibben i världen som alltid.
De tycker dock båda att det är på tok för kallt ute. Att jag ens kan överväga att ta med dem på promenad vekar vara obegripligt för dem. De huttrar och hoppar omkring på tre ben. Det är bara sååå synd om dem som har en matte som vill att de ska komma ut och röra på sig lite...
måndag, december 8
Colon info
Det är som att varje dag skiftar från hopp till förtvivlan. Förra veckan hittade Ixxi något att äta ute. Det måste ha varit så för hennes mage brakade ihop och hon blev lös. Men efter några dagars fasta och lite mindre portioner mat så verkar den ha stabiliserat sig. Trodde inte att den skulle orka återhämta sig faktiskt. Men en får aldrig ge upp!
Till jul får vi byta till vanliga maten igen. Men då jag inser att vi har ganska mycket kvar av 15 kilos säcken specialfoder så får hon äta det så länge som möjligt. Det måste ju vara bra för magen att få lugn och ro.
Sitter och spanar på Black Zones hemsida för rapporter och nu verkar det som att Billie är dräktig. Nu håller jag bara en tumme för att det blir många valpar så att en kanske hittar hem till oss.
Till jul får vi byta till vanliga maten igen. Men då jag inser att vi har ganska mycket kvar av 15 kilos säcken specialfoder så får hon äta det så länge som möjligt. Det måste ju vara bra för magen att få lugn och ro.
Sitter och spanar på Black Zones hemsida för rapporter och nu verkar det som att Billie är dräktig. Nu håller jag bara en tumme för att det blir många valpar så att en kanske hittar hem till oss.
måndag, november 24
Nu har tio dagar gått
Tio dagar utan medicin har gått. Ixxi har hållit sig bra i magen. Börjar få tillbaka livsgnistan. Pälsen har börjat blänka lite igen. Hon vill göra saker. Har börjat gå långpromenader.
Tio dagar utan medicin innebär samtal med veterinär. Med halsen i en grop ringer jag dit. Får prata med min trevliga veterinär. Han säger det jag vill höra. Det verkar bra. Det låter fint att hon svarat så bra på medicinen. Ixxi ska få äta specialmat en månad till sedan så kanske jag kan byta tillbaka till det gamla vanliga. Under den här månaden får hon inte äta något annat. Frågade om köttbulledoftande mat. Men det tyckte inte veterinären. "Ge hennes mage lugn och ro att läka." Då gör jag det. En månad hit eller dit gör ju inte så mycket. För efter det så kanske jag i alla fall kan ge godmaten som godis. Godmaten smakar fisk. Mumms säger svarta hunden.
Oroliga matte känner ändå att vintern är rätt tid att ha en hund på konvalescents. Oroliga matte pustar ut och känner att lugnet börjar ta över och oron försvinna.
Tio dagar utan medicin innebär samtal med veterinär. Med halsen i en grop ringer jag dit. Får prata med min trevliga veterinär. Han säger det jag vill höra. Det verkar bra. Det låter fint att hon svarat så bra på medicinen. Ixxi ska få äta specialmat en månad till sedan så kanske jag kan byta tillbaka till det gamla vanliga. Under den här månaden får hon inte äta något annat. Frågade om köttbulledoftande mat. Men det tyckte inte veterinären. "Ge hennes mage lugn och ro att läka." Då gör jag det. En månad hit eller dit gör ju inte så mycket. För efter det så kanske jag i alla fall kan ge godmaten som godis. Godmaten smakar fisk. Mumms säger svarta hunden.
Oroliga matte känner ändå att vintern är rätt tid att ha en hund på konvalescents. Oroliga matte pustar ut och känner att lugnet börjar ta över och oron försvinna.
fredag, november 21
Saker som gör en matte glad!
1. Två långpromenader på över två timmar vardera och Ixxi är inte trött. Vid 20 minuters rundan idag fanns det fortfarande spring i benen.
2. Att försöket gick vägen. Plockade fram en näve mat och en klicker. Tänkte nu ska vi få till ett bättre läggande. Ett som går bakåt inte pladask framåt. Backa träningen har gett fina resultat där. Försöket var om magen skulle hålla. Nervöspromenad dagen efter, men se nummer två såg fortfarande bra ut.
3. Höljudda snarkningar och en hund som sover på rygg. Det betyder avslappning och alltså inte smärta någon stans.
4. Ella som smakar kaffet när jag säger att hon får. Tror aldrig att hon gjort det förr. Hon brukar bara vända sig bort. Men idag... det hängde kaffe i skägget till och med. Hahah. Kanske inte det bästa för hennes mage dock. Men det var så lite..
5. Att inte ha oro i kroppen längre. Oron går lätt ut över hundarna, dvs jag låter hårdare än jag menar och ler inte mot dem lika ofta som jag brukar. Glad matte likamed glada hundar.
På mådag är det dags att kontakta veterinären och höra vad de har att säga. Visst kanske det blir platt fall igen. Men jag känner ändå att Ixxi är påväg tillbaka. Nu ska vi bara lära oss vart gränserna går. Hur mycket mer mat per dag kan jag ge, vid träningen. Hur många långpromenader per vecka går bra osv. Promenaderna löser nog sig själv så länge hon får behålla maten. Då handlar det ju kanske mer om kondition. Det är värre med träningen. Hur mycket kommer hon att klara av. Blir det en näve mat per dag så måste jag träna så att jag bara får lyckade övningar. En utmaning som jag gärna antar.
2. Att försöket gick vägen. Plockade fram en näve mat och en klicker. Tänkte nu ska vi få till ett bättre läggande. Ett som går bakåt inte pladask framåt. Backa träningen har gett fina resultat där. Försöket var om magen skulle hålla. Nervöspromenad dagen efter, men se nummer två såg fortfarande bra ut.
3. Höljudda snarkningar och en hund som sover på rygg. Det betyder avslappning och alltså inte smärta någon stans.
4. Ella som smakar kaffet när jag säger att hon får. Tror aldrig att hon gjort det förr. Hon brukar bara vända sig bort. Men idag... det hängde kaffe i skägget till och med. Hahah. Kanske inte det bästa för hennes mage dock. Men det var så lite..
5. Att inte ha oro i kroppen längre. Oron går lätt ut över hundarna, dvs jag låter hårdare än jag menar och ler inte mot dem lika ofta som jag brukar. Glad matte likamed glada hundar.
På mådag är det dags att kontakta veterinären och höra vad de har att säga. Visst kanske det blir platt fall igen. Men jag känner ändå att Ixxi är påväg tillbaka. Nu ska vi bara lära oss vart gränserna går. Hur mycket mer mat per dag kan jag ge, vid träningen. Hur många långpromenader per vecka går bra osv. Promenaderna löser nog sig själv så länge hon får behålla maten. Då handlar det ju kanske mer om kondition. Det är värre med träningen. Hur mycket kommer hon att klara av. Blir det en näve mat per dag så måste jag träna så att jag bara får lyckade övningar. En utmaning som jag gärna antar.
tisdag, november 18
Sover knasigt
Inte konstigt att hon får ont i nacken när hon ligger och sover på detta viset. Det är helt allvarligt hon låg så här under en längre period. Hon är alltså inte som det ser ut på bilden påväg ned ur fåtöljen. Nej nej hon ligger och sover...
måndag, november 17
Utan medicin
Nu har Ixxi varit utan antibiotika sedan i torsdags. Magen håller fortfarande ihop och hon känns pigg. Nästa måndag ska jag återkomma till veterinären så då får vi se vad de säger. Då ska jag ha alla mina frågor redo så att jag får veta så mycket som möjligt om hennes tillstånd. För tillfället känns allt lite löst hängande.
Har varit ned till Karlstad och hälsat på mina systrar. På vägen ned besökte jag kennel Black Zone. Den yngre tiken är parad och om allt går vägen ska hon ha valpar i december. Det känns väldigt spännande. Billie är en amerikansk import och hon ser mer ut som en BC än en aussie. Liten i kroppen och svat/vit.
Det är alltid svårt att göra bedömningar av andras hundar när en bara träffar dem en kort kort stund. Både för att jag lätt jämför med mina hundar som är av en helt annan ras. Oxå för att jag inte vet så mycket. Men det jag fick se gillade jag. Hon hälsade på oss tog kontakt utan någon som helst tvekan. Men hon var inte på, vilket kan betyda god fostran för det är mycket i den hunden. Nåja, vi tittade lite på ljudkänslighet. Något som jag är lite extra uppmärksam på då jag har en hund som är ljudkänslig och vet vad det innebär. Hon visade inte minsta tecken på att det skulle vara obehagligt. Jag kampade lite med henne och det var väl där hennes rätta jag kom fram. Hon var helt fixerad vid leksaker och det syntes tydligt att hon har valllinjer. För hon letade betydligt mer med ögonen än nosen när jag gömde leksaken. Uppfödaren berättade att hon inte kunde visa några leksaker före om hon skulle träna uppletade för då "eyeade" hon dem och letade med ögonen. Det tåls att tänka på. Men hon sa att hon är en klippa i sökskogen som tycker att sökrullen i sig är nog belöning.
Själv kände jag när jag såg henne att jag skulle tycka om den typen av hund. Hon var mjuk och ivrig, förig och väldigt föremålsintresserad. En hund som jag inte skulle vilja ha haft som min första hund, men som jag känner att jag nu skulle kunna göra till en väldigt, väldigt bra tävlingshund. Plus en god vän och livskamrat. Jag blev som ni kanske förstår ganska peppad och har sakta men säkert börjat hoppas på att det blir valpar.
Har varit ned till Karlstad och hälsat på mina systrar. På vägen ned besökte jag kennel Black Zone. Den yngre tiken är parad och om allt går vägen ska hon ha valpar i december. Det känns väldigt spännande. Billie är en amerikansk import och hon ser mer ut som en BC än en aussie. Liten i kroppen och svat/vit.
Det är alltid svårt att göra bedömningar av andras hundar när en bara träffar dem en kort kort stund. Både för att jag lätt jämför med mina hundar som är av en helt annan ras. Oxå för att jag inte vet så mycket. Men det jag fick se gillade jag. Hon hälsade på oss tog kontakt utan någon som helst tvekan. Men hon var inte på, vilket kan betyda god fostran för det är mycket i den hunden. Nåja, vi tittade lite på ljudkänslighet. Något som jag är lite extra uppmärksam på då jag har en hund som är ljudkänslig och vet vad det innebär. Hon visade inte minsta tecken på att det skulle vara obehagligt. Jag kampade lite med henne och det var väl där hennes rätta jag kom fram. Hon var helt fixerad vid leksaker och det syntes tydligt att hon har valllinjer. För hon letade betydligt mer med ögonen än nosen när jag gömde leksaken. Uppfödaren berättade att hon inte kunde visa några leksaker före om hon skulle träna uppletade för då "eyeade" hon dem och letade med ögonen. Det tåls att tänka på. Men hon sa att hon är en klippa i sökskogen som tycker att sökrullen i sig är nog belöning.
Själv kände jag när jag såg henne att jag skulle tycka om den typen av hund. Hon var mjuk och ivrig, förig och väldigt föremålsintresserad. En hund som jag inte skulle vilja ha haft som min första hund, men som jag känner att jag nu skulle kunna göra till en väldigt, väldigt bra tävlingshund. Plus en god vän och livskamrat. Jag blev som ni kanske förstår ganska peppad och har sakta men säkert börjat hoppas på att det blir valpar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)