Nu har Ixxi varit utan antibiotika sedan i torsdags. Magen håller fortfarande ihop och hon känns pigg. Nästa måndag ska jag återkomma till veterinären så då får vi se vad de säger. Då ska jag ha alla mina frågor redo så att jag får veta så mycket som möjligt om hennes tillstånd. För tillfället känns allt lite löst hängande.
Har varit ned till Karlstad och hälsat på mina systrar. På vägen ned besökte jag kennel Black Zone. Den yngre tiken är parad och om allt går vägen ska hon ha valpar i december. Det känns väldigt spännande. Billie är en amerikansk import och hon ser mer ut som en BC än en aussie. Liten i kroppen och svat/vit.
Det är alltid svårt att göra bedömningar av andras hundar när en bara träffar dem en kort kort stund. Både för att jag lätt jämför med mina hundar som är av en helt annan ras. Oxå för att jag inte vet så mycket. Men det jag fick se gillade jag. Hon hälsade på oss tog kontakt utan någon som helst tvekan. Men hon var inte på, vilket kan betyda god fostran för det är mycket i den hunden. Nåja, vi tittade lite på ljudkänslighet. Något som jag är lite extra uppmärksam på då jag har en hund som är ljudkänslig och vet vad det innebär. Hon visade inte minsta tecken på att det skulle vara obehagligt. Jag kampade lite med henne och det var väl där hennes rätta jag kom fram. Hon var helt fixerad vid leksaker och det syntes tydligt att hon har valllinjer. För hon letade betydligt mer med ögonen än nosen när jag gömde leksaken. Uppfödaren berättade att hon inte kunde visa några leksaker före om hon skulle träna uppletade för då "eyeade" hon dem och letade med ögonen. Det tåls att tänka på. Men hon sa att hon är en klippa i sökskogen som tycker att sökrullen i sig är nog belöning.
Själv kände jag när jag såg henne att jag skulle tycka om den typen av hund. Hon var mjuk och ivrig, förig och väldigt föremålsintresserad. En hund som jag inte skulle vilja ha haft som min första hund, men som jag känner att jag nu skulle kunna göra till en väldigt, väldigt bra tävlingshund. Plus en god vän och livskamrat. Jag blev som ni kanske förstår ganska peppad och har sakta men säkert börjat hoppas på att det blir valpar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar