Bättre

Inatt har vi fått sova. Ixxi har inte haft ont, så att hon skrikigt, en enda gång. Jag säger som Skorpan- "Jag ser ljuset". Jag har gjort allt för att inte belasta hennes nacke, hon har till och med fått gå i sele så att jag inte skulle råka tvärdra i kopplet eller nåt. Kan ju lätt bli så när en har två som vimsar omkring.

Vi får se, hur länge vi håller i det här. Men veckan ut i alla fall, sedan får hon börja röra sig mer som hon vill. Dvs hoppa ned från soffan själv och så. Vill ju att det ska gå över så fort som möjligt.

Har inte fått veta något från Uppsala än.

Nacken

Stackars stackars Ixxi. Hon har så ont i nacken. På grund av hennes instabila mage ville veterinären inte ge henne något för den. Mest ont har hon när hon sovit/vilat en lång stund. Då rör hon sig säkert som om det inte fanns och det gör säkert tusans ont. Hon skriker högt som en liten gris och Ella tycker det är skitläbbigt. Vi fick rådet att vila bort smärtan alltså inga hopp och skutt och det blir till att ta hissen ned en våning varje gång vi ska gå ut. Känns lite latigt men vad ska en göra. Som tur var har hon inga som helst problem att gå. Det gör ont när hon sträcker huvudet nedåt. Jag tappade en godis på golven och det var väldigt jobbigt att ta upp den. Oj såont det gjorde. Till saken hör att hon är ganska känslig, hon skriker lätt för smärta eller för inget alls ibland. Det var liksom hennes grej när hon var liten. Så fort leken blev för våldsam eller nåt då skrek hon som om hon var på väg att dö. Det här är lite samma sak.

Men det är ju klart begränsande för henne. Det är ett som är säkert.

Vet rapport

Efter att jag förklarat symtomen så klämde och kände han på henne. Det visade sig att hon var lite öm i nacken. Det blev en röntgen som turligt nog inte visade något. Så det är väl någon liten sträckning eller nåt. Så nu är det sluthoppat på ett tag. Vila är beordrat av veterinären. Alltså ingen tävling.

Sedan till magen, de tog ett blodprov på henne för att göra någon slags bedömning. Alla de inre organen såg bra ut, sockervärdet oxå. Men hon hade lågt värde i de röda blodkropparna. Han skulle skicka testet vidare till Uppsala för analys. Det känns alltid lite läskigt. Men jag hoppas att det inte är någon fara. Han sa att det var vanligt hos djur att de har lågt värde i de rödablodkropparna. Tja jag förstod inte så mycket av det han sa men jag hoppas på ett bättre svar när resultaten från Uppsala kommer.

Ja så var det med det. Nu är det bara att vänta och se.

Havet igår

... eller Gläntan som den kallas i folkmun. Vi var här i sommras med P&L då var det förstås för att sola och bada. Igår när jag var där var det för att se mig omkring, för att jag och hundarna skulle få motionera på ett nytt ställe. Eller tja nytt för dem i alla fall. Det är otroligt vackert här och sandstranden är hur lång som helst. Hundarna blev lyckliga och så även jag. Det är något särskilt med havet på hösten. När det blåser och vågorna går.

I bakgrunden syns Haraholmen och hamnen.

Vilka färger! Skulle mer än gärna ha ett garn med dessa färger.

Tänk att det ska vara så svårt att titta på fotografen.

Mormors soffa -00

Imorgon

Äntligen kanske jag kommer att få lite klarhet i Ixxis mående. Ringde veterinären nyss, hon har haft ont i magen i helgen. Jag har varit orolig för att hon ätit något som gör ont. Men när jag ringde så trodde hon jag pratade med att det kunde vara gasbildning i tarmarna. När hundar varit dåliga i magen så som hon varit från och till sedan februari så kan de bli så. Men imorgon får jag klarhet och kanske ro oxå. Har varit orolig för henne ett tag nu och jag letar "fel". Här om dagen tyckte jag att hon haltade lite när hon legat och vilat. Tänkte diret på Pixie och blev så klart orolig. Vet inte om jag inbillade mig men jag ha inte sett det sedan dess... men som sagt förhoppningsvis får jag klarhet imorgon.

Degerberget

Idag letade vi oss fram till Degerberget. Tänkte att där kan det ju inte vara jägare som springer omkring och efter gårdagens tråk, eller i alla fall för hundarna. Vi tog en tripp till IKEA. Så var det inte mer än rätt att kompensera med en trevlig utflykt.


När vi kom hem och hundarna vilat ett tag så upptäckte jag att Ixxi haltade vid de första stegen efter vila. Inte bra, tänkte direkt på Pixie och hennes höftfel. Så på måndag kommer jag att ringa veterinären (IGEN) för att be om en röntgen på Ixxi. Vet inte vad som hänt, så fort hon blev helt min hund så är hon bara sjuk...

Formkontroll

Ja vi var alltså ut på klubben igår. De har öppna träningar på onsdagar och det var väldigt mycket folk. Jag kände mig lite nervös och vågade därför inte gå fram och prata med någon. Kände inte igen någon heller. Men jag har förstått att de har medlemsmöte första onsdagen varje månad, så vid nästa möte ska jag gå dit. Då kanske det är lättare.

Nåja, träningen då. Till en början kände det väldigt bra. Ixxi var pigg och följsam som vanligt. Glad att få komma ut och göra något. Men ganska fort så tappade hon ork och energi. Rutan som hon brukar älska, var bara rolig två gånger sedan åkte svansen ned och hon tappade allt. Ville inget mer. Jag blev frustrerad och bytte hund. Ella var pigg och glad och riktigt på alerten, men hon har ju å andra sidan bara gjort roliga saker under en väldigt lån tid. Krav funkar inte på henne. I alla fall inte under lydnadsträning. Vi latjade på lite med sånt som Ella kan och gör bra. Sedan bytte jag hund igen. Ville ju inte avsluta Ixxis träning som något tråkigt och jobbigt. Så jag bestämmer mig för att plocka fram apporten och avslutar med lite apporteringsträning. Det är i alla fall nåt som Ixxi verkligen gillar.

Använder mig av en ganska stor och tung apport för att minska tuggandet. Nu för tiden tuggar hon bara vid ingången och den tycker hon är väldigt svår. Vilket resulterar i att den inte blir särskilt bra. Måste klura på det där. Träna på ingångar med apport i munnen. Kanske lite fotträning med apporten i munnen där jag bara flyttar efter så att hon får göra ingångar gång på gång. För gör jag det statiskt, dvs hon får stå/sitta med apporten och att jag sedan kallar in henne så blir apporteringen så. Hon springer ut till den sätter sig och väntar på att jag ska ropa. DET är ju inte särskilt bra. Så det får bli någon slags kompromiss. Sedan tog jag fram metallen och tränade lite på gripande av den, och hon höll den bättre än på väldigt länge.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det vi måste träna efter detta ganska långa uppehåll är uthållighet. Sedan så klart tiomässigt utförande men uthålligheten är viktigtast. Där märker jag att mycket försvunnit. Hon orkar helt enkelt inte lika mycket och själva träningen i sig är inte lika rolig. Hon tappade lätt fokus igår och blev lätt störd så kanske koncentration är ett bättre ord.

Men det bästa med kvällens utflykt var att jag tyckte det kändes bra, lovande och roligt igen. Så nu ska vi lägga ned massor med tid de här två veckorna innan tävlingen så att vi kanske kan klara det.

Ut på klubben

Ikväll ska vi åka ut till vår nya klubb. Det blir första gången. Jag har inte varit där på grund av att Ixxi varit dålig. Det är ju inte allt för roligt att träna med en hund som inte är pigg. Men nu känns hon mycket piggare och jag känner hur livet återvänder till oss båda. Så ikväll smäller det. Nu ska jag testa formen, känns det bra blir det tävling nästa söndag.

Vårsol och höjdskräck

Promenad på Fårön idag. Gick upp till lilla fåröberget och hundarna verkligen gillar att hoppa och skutta över och mellan stenarna. Själv tycker jag det är lite jobbigt då jag är något höjdrädd. När de går lite för nära kanten så måste jag titta bort. Huga.

Ixxi börjar bli piggare, sprang lite helt av sig själv idag. Det var länge sedan hon gjode det. Visst hon har sprungit mot mig för att jag ropat. Men så där bara för glädjen att springa. Som Ella gör hela tiden. Det gjode Ixxi för första gången på länge. Kanske vågar jag hoppas på att vi kan tävla i slutet på sept. Har ju anmält oss... men men jag tänker inte ställa upp om hon är hängig. Vill inte skapa samma relation till henne som jag har till Ella så är hon inte hundra kommer jag att avstå.

Men glädjen jag kände när jag såg henne springa... den går inte av för hackor.

Sedan fick Ella världens togbusil när vi kom ned till en liten sandstrand. Hon försökte göra allt för att Ixxi skulle leka med henne men det gick inte. Hon sprang runt och försökte knuffa i luften för hon ville inte göra Ixxi illa. La sig ned i busläge och skällde och morrade. Inget hjälpte och Ixxi tyckte nog att hon var lite allmänt jobbig. Med tanke på hur de beteer sig skulle en lätt kunna tro att Ella är den som är tre år yngre.

Bättre

Jo Ellas "träningsverk" eller vad det nu var försvann efter några timmar liggandes helt stilla inlindad i en filt. Hon tyckte det var hur mysigt som helst, somnade och när hon vaknade var allt som vanligt igen. Svansen viftade och öronen var riktade framåt. Men då jag inte ville att det skulle bli värre fick hon vila hela dagen. Alltså inga långpromenader. Trots att hon var hur pigg som helst och tyckte att vi gott kunde ha gått en timme eller längre. Ella har så mycket spring i benen.

Jag har anmält Ixxi och mig till en tävling nu i september. Men jag är tveksam till den. Hon är inte så pigg. Alltså hon är pigg men det där lilla extra saknas. Det kan ju vara så att det beror på magen. Den är fortfarande inte helt ok. Jag provar nu en vecka till med fiberhavregryn och ger inte det resultat så ringer jag veterinären igen. Stackars lilla Lakrtis...

Träningsvärk

Har än en gång ringt till veterinären. Tycker att mina hundar inte är annat än sjuka för tillfället. Efter frukost och promenad så började Ella helt plötsligt att skaka och gäspa. Efter en timme ringde jag veterinären och kollade tempen på henne. Ingen feber. De trodde att hon har ont någon stans och det kan jag nog förstå. I söndags var vi och klättrade i berg. De har ju inte dålig kondis på något sätt, men jag kan tänka mig att hon har lite ont i ryggmusklerna som helt enkelt fick jobba lite mer än vanligt. Jag har oxå träningsverk, fast i låren. Det var mycket uppför och höga hopp. Ella har ju lite svårt för att ta det lugnt oxå så hon sprang dubbelt så mycket och hittade egna små skrevor att undersöka och hoppa över. Ixxi var lite mer balanserad och gick där vi gick, letade enkla vägar och arbetade inte ihjäl sig. Dessutom tyckte hon att det var lite läskigt när det skulle hoppas från allt för höga stenar eller när det var för smalt det hon skulle hoppa till. Ella älskade det!

Men idag får hon som sagt betala för det roliga. Märkte lite igår att hon var stel, ville inte hoppa från soffan och så. Men att det skulle bli så här illa. Lilla gumman.

Nu har hon slappnat av och ligger inlindad i en fleecepläd för att bli ordentligt varm.

Dagens tre

Dagens roliga
Träffade en granne i trapphuset. Hon hälsade så glatt på hundarna och berättade att hon hade en drever. Efter att Ellapratat lite och skuttat omkring som hon gör när hon hälsar frågar kvinnan: Visst är det lite valp i den här? Hehe, hur roligt som helst Ella blir trots allt åtta i oktober.

Dagens trista
Ixxi är lite bättre, hon verkar inte må illa. Dvs hon kan hålla sig tills vi kommer ut. Men koncistensen har mycket att önska. Men som sagt det är ju en fördel att hon inte har akuta besvär. Ska ge det här fodret tills det är slut sedan ska jag ringa till vet igen.

Dagens trista II
Har hittat en knöl på Ella, precis brevid en av hennes "tissar". Kan vara någon slags juvertumör eller nåt. *orolig* Ska ringa om det på måndag. Känns som att inte inte ger något nu, en fredagseftermiddag.

Det märks att de börjar bli gamla, eller tja i alla fall på sjukdomssidan.

Skit nytt

Tänk vilka konstiga saker som kan göra en glad ibland. Igår kväll bajsade Ixxi ute (!?) för första gången på två veckor! Jag blev så lycklig att jag genast gav en rapport till sambon som förde in det på brakontot. Det innebär att jag kan slappna av och sova gott om nätterna. Plus att Ixxis mage fungerar som den ska.

I och med detta så känner jag att jag kan börja träna lite smått igen. Dock inte med något annat godis än maten. Vill inte äventyra något. Men hon gillar det dyra och då funkar det ju som godis oxå. Bävar för vad en stor säck kan kosta. Fick nämligen rekomendationen att om den lilla påsen fugerar ge henne en stor säck så att magen verkligen hinner lugna ned sig och sedan övergå till det vanliga fodret. Antagligen har hennes mage kommit i någon slags obalans som måste ställas till rätta. Funkar det med foder så är det ju en billig och lätt lösning i jämförelse med om hon varit allergisk eller någon "allvarligare" magsjukdom. Så det är väl bara att bita ihop.

Blev glad när jag såg att min favorit djurvårdare jobbade på veterinärstationen. Känns tryggt att ha någon från Umeå som känner till en och så.

Magbekymmer

Nu har jag ringt veterinären och hon tyckte jag skulle avmaska Ixxi först för att se om det kan vara det. Tydligen är det så att maksakr och sånt "aktiveras" under dräktighet. Hon är dock avmaskad före hon fick valparna men som sagt kanske lika bra att göra det. Sedan fick jag rådet att köpa Hill's antar jag att det är för känsliga magar. Så nu ska jag iväg till apoteket för att köpa lite avmaskningsmedel så får vi se om det här ger med sig.

Jag börjar bli lite smått orolig nu, då hon aldrig förr varit dålig i magen och nu är hon det nästan hela tiden. Sedan februari då hon kom hem har hon varit dålig två ordentliga gånger och sedan lite från och till undertiden. Men jag är inte helt orolig då hennes allmänna hälsotillstånd inte alls är nedsatt på något sätt. Hon är helt som vanligt, positiv och glad. Men som sagt jag kan ju inte träna henne eller göra något väldigt ansträngande då hon inte behåller maten eller under korta tider bara äter ris. Det ger inte mycket energi. Nåja jag hoppas att den här soppan snart är löst.

Veterinären ute på Djurkliniken var i alla fall väldigt trevlig och jag fick ett gott bemötande där det känns ju alltid bra.

Söta lilla lakrits

Idag är det torsdag och Ixxi har äntligen blivit fin. Det har varit mycket ivägen, flytt, besök som avbutit varandra, bröllop, "möhippor" och dåliga magar. Men nu är Ixxi söt som sötlakrits igen.

Hon har ett ordentligt löp plus att hon varit dålig i magen. Ända sedan den andra valpkullen har hennes mage blivit väldigt känslig och för minsta lilla blir hon dålig i magen. Vilket vi andra inte tycker är så himla kul. För det verkar som att det bara vrider om i magen och sedan så är det försent. Hur kul är det när det kommer på pappas vardagsrumsmatta, eller jag vaknar för att det luktar rejält illa... inte alls särskilt kul. Så vi har inte hunnit med att träna så mycket som jag velat och snart är det dags för utställning här i Piteå. Det bara måste vi träna för, så att vi kanske har en rimlig chans i alla fall.

Något att se fram emot

Imorgon ska vi till Byske jag och hundarna, min syster med sambo är uppe på semester. Det är alltid lika skönt att åka till stugan. Hundarna verkligen älskar att få en hel gård att springa fritt på. Det är ju något de inte är vana vid... lägenhetshundar som de är. Plus att jag tycker att det är underbart att komma till havet och familjen förståss.

På lördag blir det kalas för en kompis som ska gifta sig nästa fredag. Det ser jag fram emot, mer kan jag inte avslöja. Sedan kommer syster med upp hit till min stad för att se hur vi har det. Hon som alla andra kommer att tycka att vi har en väldigt fin lägga. För det har vi, den är helt underbart stor och med en stor och fin balkong. Jag ska lägga ut bilder snart. Eller kanske göra jag det i min andra blogg. Vi får se.

Nåväl, hundarna och jag ska mysa och ha det gott. Om vädret håller i så kanske det blir en båttur till i år. Vi har redan gjort en, men det var i en liten båt så hundarna fattade inte riktigt vad som hände och de hade svårt att sitta stilla. Vatten som skvalpade in under magen och så. Ni vet, kallt vatten på kalla magar det går ju bara inte.

Ha det så gott

Svalka i sommarvärmen

Vi gick ned till havet igår. Ixxi den stackarn med all sin päls tyckte att det var dunderskönt att simma. Hon bara gick ned i vattnet och sedan simmade hon av sig själv fram och tillbaka, fram och tillbaka. När jag kastade pinnar till henne simmade hon bara och hämtade dem men släppte dem innan hon kom så långt att hon kunde stå i vattnet. Sedan simmade hon ut igen. Stackarn. Det måste vara olidligt varmt...

Ella den badkrukan stod bara på stranden och tittade på.

Doggy-zen

Jag fösöker träna upp Ixxis sedan länge fördålda doggy-zen kunskaper. Allt det har resulterat i är rispor på armarn. Kan säga att det var ingen höjdare med nyklippta klor. Jag ser ut som om jag slagits med en katt. Hur kan det komma sig tänker du. Jo så här är det husse har lärt henne vacker tass och så fort jag inte säger något måste hon ju prova göra det som hon lärde sig senast och inomhus var det nog just vackertass. Hon sträcker fram tass på tass först provar hon höger och sedan vänster. För någon av dem måste det ju vara... jag blir bara mer och mer rispad.

Bilder från Lovikka

Ixxi myser inte av myggen.

Ella spanar efter den som gått på dass...

Hemma igen

Nu har vi flyttat, vi har bytt stad. Det har gått väldigt smidigt, så fort soffan, sängen och hundarnas sovplatser var på plats så blev de lugna. Med andra ord tog det bara en dag. Det känns verkligen skönt. Nu är allt som vanligt igen, Ixxi ligger och sover i soffan på natten och Ella ligger brevid sängen för att vara nära som alltid.

Vi har även hunnit med en veckas avkoppling i Lovikka. Hundarna har väl inte uppskattat det till 100 procent då det var så hiskeligt myggigt. Under en promenad hade Ixxi så mycket mygg att jag trodde att hon skulle lyfta. Men det verkar inte klia på henne så jag tar det hela med ro.

De har blivit bortskämda av svärmor och charmat alla i sin omgivning. Ella mest faktiskt, jag blir alltid lite förvånad när folk gillar henne mer. Detta för att jag tycker att hon är lite jobbigare, stressigare plus att hon har svårt att koppla av. Men å andra sidan så ska hon prata med alla och visar att hon tycker om dem. Det gör inte Ixxi, hon kopplar av och kopplar bort. Något som jag tycker är väldigt skönt hemma men det är väl inget karaktärsdrag som uppskattas av okända. De får ju ingen bild av vem hon är, medan Ella klart och tydligt tar plats och visar vem hon är.

Nu ska vi gå ut och gå i regnet, det är något som Ixxi verkligen inte uppskattar. Jag tycker att hon förändrats mycket efter den sista valpningen. Hon har blivit pjåskigare, vill inte gå ut när det regnar och så. Idag fick jag bli arg på henne två gånger för hon bara vägrade gå. Stod blixtstilla i kopplet och gjorde sig så tung som möjligt så att jag inte bara kunde "dra" henne med mig. Jag fick bli arg och berätta för henne att vädret inte spelar någon roll. Efter ett tag accepterade hon mitt beslut, men det var tveksamt. Så har hon aldrig varit förr. Hon har liksom blivit latare, vill helst bara ligga hemma och sova. Inte för att hon inte gillar och blir lycklig när vi tränar DET är fortfarande väldigt roligt. Men att gå på promenad, det kan tydligen inte bli tristare...