Ja vi var alltså ut på klubben igår. De har öppna träningar på onsdagar och det var väldigt mycket folk. Jag kände mig lite nervös och vågade därför inte gå fram och prata med någon. Kände inte igen någon heller. Men jag har förstått att de har medlemsmöte första onsdagen varje månad, så vid nästa möte ska jag gå dit. Då kanske det är lättare.
Nåja, träningen då. Till en början kände det väldigt bra. Ixxi var pigg och följsam som vanligt. Glad att få komma ut och göra något. Men ganska fort så tappade hon ork och energi. Rutan som hon brukar älska, var bara rolig två gånger sedan åkte svansen ned och hon tappade allt. Ville inget mer. Jag blev frustrerad och bytte hund. Ella var pigg och glad och riktigt på alerten, men hon har ju å andra sidan bara gjort roliga saker under en väldigt lån tid. Krav funkar inte på henne. I alla fall inte under lydnadsträning. Vi latjade på lite med sånt som Ella kan och gör bra. Sedan bytte jag hund igen. Ville ju inte avsluta Ixxis träning som något tråkigt och jobbigt. Så jag bestämmer mig för att plocka fram apporten och avslutar med lite apporteringsträning. Det är i alla fall nåt som Ixxi verkligen gillar.
Använder mig av en ganska stor och tung apport för att minska tuggandet. Nu för tiden tuggar hon bara vid ingången och den tycker hon är väldigt svår. Vilket resulterar i att den inte blir särskilt bra. Måste klura på det där. Träna på ingångar med apport i munnen. Kanske lite fotträning med apporten i munnen där jag bara flyttar efter så att hon får göra ingångar gång på gång. För gör jag det statiskt, dvs hon får stå/sitta med apporten och att jag sedan kallar in henne så blir apporteringen så. Hon springer ut till den sätter sig och väntar på att jag ska ropa. DET är ju inte särskilt bra. Så det får bli någon slags kompromiss. Sedan tog jag fram metallen och tränade lite på gripande av den, och hon höll den bättre än på väldigt länge.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det vi måste träna efter detta ganska långa uppehåll är uthållighet. Sedan så klart tiomässigt utförande men uthålligheten är viktigtast. Där märker jag att mycket försvunnit. Hon orkar helt enkelt inte lika mycket och själva träningen i sig är inte lika rolig. Hon tappade lätt fokus igår och blev lätt störd så kanske koncentration är ett bättre ord.
Men det bästa med kvällens utflykt var att jag tyckte det kändes bra, lovande och roligt igen. Så nu ska vi lägga ned massor med tid de här två veckorna innan tävlingen så att vi kanske kan klara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar