Inatt har vi fått sova. Ixxi har inte haft ont, så att hon skrikigt, en enda gång. Jag säger som Skorpan- "Jag ser ljuset". Jag har gjort allt för att inte belasta hennes nacke, hon har till och med fått gå i sele så att jag inte skulle råka tvärdra i kopplet eller nåt. Kan ju lätt bli så när en har två som vimsar omkring.
Vi får se, hur länge vi håller i det här. Men veckan ut i alla fall, sedan får hon börja röra sig mer som hon vill. Dvs hoppa ned från soffan själv och så. Vill ju att det ska gå över så fort som möjligt.
Har inte fått veta något från Uppsala än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar