Jubel i busken

Fick låna Monicas fasta rulle i helgen. Så när jag kom hem igår fick Pepen prova den och mycket riktigt den var väldigt rolig. Han plockade rulle och och gick omkring med den stolt som aldrig förr. Jag var väl medveten om att det skulle bli på det sättet så jag tog tillbaka den och plockade upp rullen så mycket det bara gick. Då kunde han inte nå den vilket var bra då först kunde ju tillvänjningen börja.

Vid sjutiden igår när jag låg och sov så gott, hård helg med lite sömn, ringde Annika och frågade om jag behövde träna markeringar. Behövde ju inte ens svara på det utan bara mös över att det finns de som vill träna. Hon skulle flytta på lådan till tävlingen i helgen. Fint tänkte jag, då kan jag träna på två ställen på en dag *gnuggar händerna*

Vid första passet tränade jag lösa markeringar. Det har vi bara gjort en gång tidigare, i sökrutan. Det gjorde han så klockrent att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Fyra skick och inte en tanke på att göra något annat än att plocka rullen och komma till mig.

Vid det andra passet tänkte jag introducera fasta rullen. Då inte i sökrunta men dock i skogen då jag tror att han har lättare att fatta galoppen där. Då är det ändå kopplat till söket och lösrullarna. Tror det hade varit svårare i köket. Nåväl jag gör rullen så lös som möjligt och Annika går iväg någon meter. Jag instruerar henne att hon inte ska göra något alls för att hjälpa honom utan blir det fel måste han tänka. Kommer han tillbaka göra vi om.

Jag hade tusen planer i huvudet som vanligt. Men men världens smartaste Pep behövs inte så många planer från mattens sida. Han tänker nämligen själv. Jag får inget godis nu, det finns ingen lösrulle vad ska jag göra. Så böjer han sig ned och plockar den fasta och kommer därefter som skjuten ur en kanon till matten som nääästan gråter av stolthet.

Vi byter plats och gör samma sak igen. Klockers! Han tar den och kommer.

Det känns så himla bra, nu vill jag bara ha ett tillfälle att introducera det här i söket med så att han förstår.

Jag kan själv inte begripa vilken bra hund jag fått. Vi har tränat markeringar på sidan av söket en hel del. Eller tills jag tyckte att det var klart och dags att flytta in det i sökarbetet. Vi har kört med lösrulle två gånger med idag. Det finns ingen som helst tvekan i vad han ska göra, han vet. Tappar han rullen så plockar han snabbt upp den för att fort komma till mig. Det gör han även om han tappar den framför mina fötter. Däremot får han "tappa" den när han sitter fot. Men det är inte vad jag strävar efter, han ska hålla den tills det klickar i kopplet. Nåväl tredje gången introduceras fasta rullen och han är som en klocka. Vet precis vad han ska göra.

Jag tror nog att vi kan klara appellsöket på söndag ändå. Även fast vi bara haft fasta rullen en vecka.

Jag kan inte begripa att jag fått en så himla bra hund. Han är helt fantastisk!

Vilken pepp jag får av min Pep