Väntar och ser

Nu är det bara några dagar kvar av medicineringen. Jag håller en tumme för att magen ska klara sig nu.

Jag tror att det som varit jobbigast i allt detta är att inse att vi nog inte kommer att kunna träna för att ta SLCH som jag planerat. Den här lilla krabaten har haft alla möjligheter till det. Hon är lättlärd och älskar att träna. Men det krävs lite extra motivation och det brukar då hjälpa med korv eller köttbullar. Nu kanske hon inte kan äta sånt utan bara specialfodret. Visst fodret fungerar fint att ha som gotta när vi tränar inne och i störningsfri miljö. Men när vi kommer ut behövs det lite mer. Det behövs så att hon klarar av miljön, hon är trots allt lite miljökänslig. Men med gott godis i åtanken så går det mesta. Det är bara höga ljud som stör för mycket. Det behövs som motivation för att ligga och sitta i blött gräs osv. Men men... än är ju inte det här helt klart och jag läste på nätet om hundar som blivit helt friska. Så det är bara att vänta och se.

Tom

Efter att veterinären ringt igår och efter lite letande på internet. Det gav dock inget större resultat. Så har jag och Ixxi legat sked i soffan hela kvällen. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag känner mig bara tom och orkeslös för tillfället. Vill inte att de ska ringa och säga att jag kan jobba. Vill helst inte stiga upp ur sägen. Det kändes så bra med medicinen, att den gav resultat. Nu känns det som att jag inte vet något alls längre. Hon kan bli "frisk" men vi kanske inte kan göra det vi brukar göra. Träna och tävla. Hon kanske måste ha väldigt precisa matdoser och på precisa tider så att tarmkulturen håller sig igång. Inga utsvävningar med andra ord. Men magen kan ju lika gärna klappa ihop oxå tja eller tarmen.

Jag tycker verkligen inte om att inte veta. All min kraft, ork och energi bara försvinner bort. Den som jag skulle behöva till annat. Den finns inte längre.

Nu vet vi

Idag fick jag äntligen svaret från veterinären. Hon lider av en kronisk tjocktarmsinflammation. För tillfället vet jag inte så mycket mer än det. Veterinären blev glad då hon svarade så bra på antibiotikan så han ville helt klart att hon skulle gå färdigt den kuren. Sedan skulle vi höra av oss när hon ätit mat i tio dagar utan antibiotika.

Känns lite som att vänta och se.

Men stackarn, tänk om hon hade visat lite mer symtom tidigare då hade det hela kanske inte behövt bli kroniskt. Men hon har ju tidigare alltid blivit bra av lite ris och fasta. Då är det inte så lätt att veta. Nåja jag ska inte gräma mig för nu vet vi i alla fall...

Fleximassaker

I vår familj tycker vi att ett flexikoppel används bäst på det här sättet.


Det är utan tvekan den roligaste leksaken och jag måste erkänna att även jag njuter av denna massaker.

Ellich

Sleeping beauty

Tungan som hänger ut, frambenen i "Mr Burns ställning" och magen blottad. Detta enbart så att gosesjuka mattar kan få möjlighet att gosa hur mycket som de vill.

En strimma ljus

En liten insats är kanske att vänta sig.

Sedan i torsdags har Ixxi varit bra i magen. Det var väl laxermedlen som gjorde susen. Nä inte vet jag. Men hon har i alla fall varit bra sedan den dagen. Det har med i dag gått hela fem dagar då hon fått behålla sin mat och bearbeta den i normaltakt. Det här har så klart resulterat i en mycket piggare Ixxi. Hon leker lite smått med Ella när vi är ute och kommer springades mot mig när jag ropar in dem. Det är härligt att se henne springa i full karriär. En tibbe som bara lufsar fram är ingen tibbe... eller inte i mina ögon i alla fall. De ska tokspringa och busa.

Av veterinären fick vi oxå ett recept på antibiotika. Ixxi ska äta två tabletter dagligen. Jag måste säga att det känns skönt för mig att ha en uppgift i allt detta. Jag tar den på största allvar. Men det kan jag inte säga att Ixxi gör. Eller jo men på sitt sätt. Hennes allvar innebär att inte svälja tabletterna. Jag förstår inte hur den där lilla tungan kan jobba så mycket för att tabletten inte ska trilla den i halsen. Jag förstår henne. För jag skulle nog inte heller gilla det om någon gjorde så med mig. Men lilla gumman det är för ditt eget bästa.

Nåja hon är i alla fall så pass godtrogen att hon inte har förknippat tabletterna med mig eller något annat. Varför skulle hon, hon vet ju att hon kan spotta ut dem. Nåja efter första spottet brukar de gå ned.

Jag väntar nervös på provresultaten.

Fredag

Igår var Ixxi inlagd och nu går vi här och väntar på resultatet. Hon har fått antibiotika för att se om magen blir bättre av det. Han vågade inte ge det tidigare då magen reagerar på allt som är nytt. Men nu får vi se. Just nu skiter jag i om det blir lite rörigt i magen på henne ett tag, bara det blir bättre sen.

För att trösta mig har jag lånat Kerstin Malms tre böcker på bibblan. För tillfället läser jag Hunden Människan Relationen. Det är en väldigt nyttig bok att läsa och jag skulle mer än gärna ha den i min bokhylla så att jag kan återkomma till den då och då. En riktig problemlösarbok, dessutom helt i min anda.

Fasta

Nu har förberedelserna tagit fart. Ixxi ska fasta i 36 timmar före ingreppet så nu blir det ingen mer mat förrän det hela är klart. Sedan ska hon få lite laxermedel så att det verkligen är tomt. Inte för att jag tror att det är något större problem. Det rinner ju bara ur henne för tillfället. Har varit upp två gånger i natt. Stackars lilla sötaste.

Ixxi min Ixxi

Efter en helg i schtaan, och andras ögon på min lilla hund inser jag nog att hon är lite sjukare än jag själv velat inse. Det jag insett är att hon ju inte är pigg, vilket så klart beror på att hon knappt får behålla någon mat. Hon har nu i en veckas tid haft problem att behålla maten. I vanliga fall brukar det gå över efter en dags fasta. I helgen fick hon fasta över en dag och nu när hon börjat äta igen så är hon fortfarande lös i magen. Det nya specialfodret fungerar inte längre.

Får vi inte något defenitivt svar av mag och tarm undersökningen så vet jag inte vad jag ska ta mig till för hennes mage fungerar helt tydligt inte längre. Jag orkar inte fatta jobbiga beslut!

Blodgivaren

Ixxi sitter på undersökningsbordet. Jag pratar med veterinären om allt som oroar mig. Samtidigt som djurskötaren tar blodprov. Ixxi sitter helt stilla och bryr sig inte om varken det ena eller det andra. Jag tänker inte mer på det. Håller inte ens i henne. Tills djurvårdaren säger "tänk om det var lika lätt att hantera alla hundar"

Då först slår det mig ju att hon faktiskt tagit blodprov på mitt lilla lakrtistroll. Det är inte mycket som skrämmer henne. Hon skulle vara prefekt som blodgivare.

Återbesöket

Nu har Ixxi varit och tagit sitt andra blodprov. Det här visade inget alls eller inga onormala värden i alla fall. Vilket ju känns väldigt skönt. Han bli ganska orolig förra gången, konstiga blodvärden är ju inte att leka med. Men men nu kan jag släppa det.

Men då hon varit dålig i magen en längre tid nu och det nya fodret inte verkar hjälpa. Hon får ett specialfoder för känsliga magar för tillfället, köpt hos veterinären. Det behövs så lite för att rubba balansen sedan tar det flera dagar att återställa den.

Här om dagen var det en kvinna som gav Ixxi en godis när vi var ute och gick. Jag han liksom inte med, var inte beredd helt enkelt. Har aldrig varit med om det förr... nåja hon fick en godis av kvinnan och sedan dagen därpå var magen ur balans igen.

Så för att se om det är något annat än bara en obalans ska de undersöka både mage och tarm. Det känns skönt, för jag tycker så synd om både henne och mig. Ixxi för att hon ju inte kan göra något kul, vi kan inte träna och eller gå långa promenader. Hon orkar helt enkelt inte de dagar då magen är i obalans.

Mig tycker jag synd om för att jag inte fått träna eller tävla, det som jag tycker är det allra roligaste med att ha hund, på väldigt länge.

Jag hoppas att det här ska ge resultat så att hon kan komma upp på fötter igen, den stackars lilla.

Lyckogråt

Små saker som får en att näst intill gråta av lycka.

1. Ixxi hoppade upp i sängen helt själv två gånger efter varandra.
Förklaring: Hon har ju som sagt varit dålig i nacken. Detta har resulterat i att hon varit stel och inte gjort så mycket själv. Varken hopp upp eller ned. Det har verkligen synts på henne att hon inte velat. Det har gjort ont eller stramat emot eller nåt. Men så idag, hoppeliskutt. Plötsligt så var hon bara där. Hon ser mycket piggare ut i stegen oxå.

2. Ixxi som galopperar med Ella.
Förklaring: Ixxi har inte varit det minsta intresserad av vad Ella gjort eller busat med den sista tiden. Men så i söndags så fick hon världens sprutt och bara sprang med Ella. Jag blev lite rädd och kopplade strax upp henne. Vill ju inte att hon ska ta ut sig.

3. Ixxi tar initiativ till lek
Förklaring: Allt har med smärta att göra. Ixxi har av förklarliga skäl inte velat busa, men nu så fick hon värsta ilet och försökte få igång Ella. Ella var dock svårflörtad.

På torsdag ska vi till veterinären för att ta blodprov igen, de ville ju att vi skulle komma tillbaka för att kolla att värdena ser bra ut. Då ska jag kolla upp lite extra ang det här med magen.

8 år

Grattis på födelsedagen Ellapella!

Ja ja

och vad blev resultatet av mina felsteg... jo dålig mage. Jag är så trött på att inte kunna göra något med Ixxi. Att bara gå och vänta på att hon ska bli bättre är så trist. Just nu har jag så mycket inspiration och vill så mycket.

Vem vet, magen kanske aldrig blir bra. Jag tror att jag har tappat hoppet. Men det blir ju faktiskt bättre och bättre. Det går bara så himla himla sakta och jag har inte världens bästa tålamod.

Kanske är det dags för en ny hund? Som sagt jag går i funderationer... men jag har inte bestämt mig än.

Tröttnar...

Nu orkar jag inte längre. Plockade fram lite mat till Ixxi och klickern till mig. Nu får det vara nog, det är så tråkigt att vara bara "vanlig" hundägare. Att inte kunna träna eller göra något alls. Så idag skiter jag i att Ixxis mage kanske reagerar på att den får för mycket mat.

Jag tog fram klickern och började träna på att backa. Bakdelsträning är aldrig fel och helt perfekt när en bara har ett vardagsrum att nyttja.

Först testar hon allt hon kan
Sedan när hon fått några klick börjar hon skälla
Hon testar ännu mer och skäller ännu mer
Så när hon börjar förstå vad hon ska göra då avtar skällningen

Efter bara tio klick hade jag en hund som gick ett till två steg bakåt. Ixxi som har så svårt för det där. Men se även svårigheter är till för att övervinnas.

i skogen igen

Tog en prommis i skogen idag letade mig iväg till Lomtjärn. Det ligger i stan men det är omöjligt att gå dit. Alltså det hade kanske tagit tjugo minuter eller en kvart att gå dit men det är bara bilvägar. Ibland förstår jag inte hur de tänkt. Nåväl jag hade Ixxi med mig oxå, tänkte att om hon går i sin egen takt kan det ju inte vara så farligt. Vi strulade på där längst stigarna det var härligt! Det är så trist att bara gå runt kvarteret.

Men så i morse kom det ett litet gnäll när hon skulle hoppa ned från soffan. Fast den här gången kom det när hon landade och det känns som en stor förbättring. Förr skrek och gnällde hon innan hon skulle hoppa ned, när hon böjde ned huvudet. Så sakta men säkert går det framåt.

Ixxi är ju en skrikare, haha. Alltså hon säger till om hon har ont. Det är ju inte alla hundar som gör det, men det gör Ixxi och med besked. Vilket gör det lite svårt att veta hur nacken egentligen mår. Men jag tänker att när hon slutar skrika för allt då är det bra igen.

För att underhålla mig har jag istället börjat rida. Jag har ju bara ridit oskolade kallblodstravare förut så det här är en utmaning för mig. Att hjälpa till med benen och inte bara med tömmarna nej just tyglar heter det. En gång i veckan träffar jag ett gäng tjejer runt 10 år och rider med dem. Det är hur trevligt som helst. Jag känner verkligen igen mig i deras sätt att vara. Jag kan hämta hennes sadel, jag kan göra det. Får jag rykta? osv. Så underbart sött och som sagt igenkänningsfaktorn är stor.

Det får ta tid

Efter all sjukdom, eller tja jag ska inte överdriva. Helt sjuka är de ju inte. Men vi kan inte göra så mycket mer än att träna in bus och trix. Husse har tex lärt Ella ett nytt bus. Han säger "Vem är boss?" och Ella går fint och ställer sig bredvid mig. Så sant som det är gjort.

Ixxi har varit bra i magen i två veckor nu vilket känns väldigt bra, men magen påverkar henne inte lika mycket som nackbekymren gör. Jag har börjat utöka promenaderna lite men vågar inte låta henne göra allt för mycket. Efter två dagar upp för trappan till vår våning så började hon gny lite. Det är verkligen bäbissteg.

Nåja allt detta har fått mig att börja tänka att det kanske är dags för mig att skaffa den riktiga tävlingshunden. Den som kan jag kan göra allt med bruks, lydnad, agility och vallning.

Har varit i kontakt med några uppfödare i närheten och jag har fastnat för den här. De har jag dock inte fått svar från än. (skickade mejlet idag) Men av vad jag läser på hemsidan och om hundarna så tycker jag det känns bra. Känns än så länge som en seriös bruksuppfödare.

Tant Ixxi

Ja det känns som att det enda jag skriver om är sjukdom och misär. Men för tillfället känns det så. Jag ha aldrig tidigare haft sjuka hundar. Eller tja om jag bortser från ett kraftigt höftledsfel, men det anser jag inte vara en sjuka utan snarare en defekt. Nåväl, jag kan i alla fall rapportera att vi idag har haft fyra dagar utan smärta i nacken. Jag har nog måste jag erkänna trott att det varit lindrigare och krävt för mycket av henne. Typ långa promenader och så. Den här veckan har hon bara fått gå runt kvarteret eller bostadsområdet och nu börjar det bli bättre. Inte en dag med pip eller gnäll. Det känns väldigt bra, snart kanske vi kan börja ta trapporna igen. Känns lite fånigt att ta hissen för en våning. Men jag ska låta henne vila från hopp och stötar en vecka till. Sedan börjar jag lite smått med längre promenader igen.

Ella har fått gå separata rundor för hon har blivit helt galen här hemma när hon inte får komma ut och röra på sig. Hon har fått följa med mig när jag varit ute och motionerat mig själv. Det gillade hon. Hon är så pigg och glad nu för tiden att jag har svårt att tänka att hon är åtta år snart. Sedan ser hon ju så pigg ut i jämförelse med den trötta och sjuka Ixxi, hon ser verkligen ut som en gamling mellan varven.

Så var det det här med magen och även den har hållit sig lugn. Kanske beror det på att vi nu går koppelrundor och att Ixxi inte hittar massa gojs att äta ute. Magen tål ju inget nytt då brakar det lös igen. Men nu har hon som sagt varit bra i över en vecka. Det känns väldigt väldigt bra

Men iförgår fick hon en konstig urinvägsinfektionsattack. Hon fick det återkommande när hon var liten, men det var länge sedan nu. Men så i onsdags så bara helt plötsligt, kiss kiss och åter kiss. Det var så synd om henne. Hon hade inte så ont som hon brukade ha men hon var konstant kissnödig. Tänkte att det kanske beror på att hon haft så ont i nacken att hon inte kommit åt att rengöra sig ordentligt. När vi vaknade på morgonen hade hon kissat säkert tio gånger. Stackars lilla gumman. Men efter en natt så gick det över.

Nu ligger hon och sover här i fotöljen brevid mig, tungan hänger utanför munnen och hon verkar vara nöjd.

Ännu bättre

Var förbi hos veterinären idag, ville ha ett intyg till tävlingen. Det visade sig att vår veterinär hade fått beskedet från Uppsala och de tyckte inte att det var något att bry sig om. Det kunde vara nåt som är bara just nu och då är det inget. Vi skulle komma tillbaka om en månad för att ta nytt blodprov.

Alltså jag har fått veta att hon är frisk men ändå är hon dålig i magen... trodde nog att jag skulle få något svar kring det. Men jag ska väl vara glad att hon är frisk i alla fall.