Gick runt sjön igår, det var ju så vackert väder att jag inte kunde låta blir. Även om jag heller går med sällskap så är det skönt ibland att gå själv oxå. Hundarna stormtrivdes, det är nog deras favoritrunda trots att det är ca en mil att gå.
Borta vid Nydalabadet så blev vi påsprungna av två softisar som tyckte att mina såg ut som trevliga lekkamrater. De hette Dennis och Doris, hur söta namn var inte det? Själva situationen i sig var väl inte så söt, då Ella verkligen inte gillar hundar som kommer så där från ingenstans och bara vill vara. Hon visade sig från sin allra charmigaste sida. Dvs morrade och skällde. Som tur var hade jag sett hundarna innan och kopplat upp mina. Sedan stod jag med is i magen. Tror nämligen att det funkar bäst för Ella. Börjar jag skrika och gorma så gör jag bara situationen värre. Jag är lugn och så får de andra hundarnas ägare sköta sina hundar. Han skämdes väldigt, jag sa att det inte var någon fara. Men att min hund kan vara lite sur, dvs det finns en orsak till att det kan vara bra att ha koll på sina hundar. Alla andras hundar är kanske inte snälla.
Lite kan jag inte låta bli att moralisera.
Vilket får mig att tänka på den där kvinnan som tog med sig sin pudel in på MVG gallerian. Hon skulle fika, platsade hunden i en stol och gick iväg. jag höll på att explodera. När hon kom tillbaka kunde jag inte vara tyst utan sa både ett och annat ord till henne. Allt hon svarade med var "Men det är ju en pudel, ingen kan vara allergisk mot en pudel!?" Grrr gissa om jag gick i taket. Dessutom att låta hunden sitta i fotöljen. Det finns knäppskallar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar