En skön promenad i solen stod på schemat idag. Vi gick i skogen och halkade omkring på sisiga stigar. Hur mysigt som helst och det verkade hundarna tycka oxå. Det märks knappt att Ixxi vartit borta i två månader. Hon bara hoppar rakt in i vårt liv igen som om inget hänt, nu ligger hon på filten och tuggar på ett ben. Ella ligger och spanar ut genom balkongfönstret. Det känns som att jag blivit hel igen på något sätt. Plus att det är oerhört tillfredsställande att vara ute med en hund som kommer vid minsta lilla vink. Som inte "behöver lukta färdigt" eller ska bara kissa först sedan lover jag att komma till dig.
Nu sitter Ella här brevid mig och tittar uppmanande upp mot mig, klockan är 16.52 dvs dags för middag. Det går inte att missa nåt så viktigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar