Pep & tanten

Mr Sensitive

2012-01-23T13:52:00.001+01:00

Ledigdag och jag passar på att ta en promenad med Pep själv. Vi har det så underbart bara njuter, inga konstiga skälliga hundmöten och han lyssnar så fint. Vi går där och strosar, eller tja strosar var väl en underdrift då Pep är väldigt dålig på att strosa. Nosa kan han men att bara lufsa fram är inte hans grej.

Vi har gått en stund utan sällskap, inga möten av varken människa eller hund. Då kommer det en kvinna och går. Jag ser att Pep reagerar men tänkte att det var för att hon var liten och svartklädd, ser ut som husse. Men så från ingenstans hoppar han fram till henne och ska hälsa. Han är inte på och skäller inte men det är som att han måste ta sig fram och kolla av. Reaktionen från kvinnan får mig att förstå att hon är hundrädd. Jag försöker lugna som man alltid gör, men det är ju bara dumt. Så jag ber om ursäkt och går därifrån.

Vi har innan den här hundrädda kvinnan mött ca 10 personer som han inte ens tittat på. Han har gått före mig lös och jag har bara kunnat styra honom till rätt sida. Han är ju inte så där översocial. Vad var det som gjorde att han tyckte att den här kvinnan bara måste undersökas och det med ett litet skutt fram till henne. Sedan nos nos och så var det avklarat. Så himla dumt! Vi mötte en massa studenter på vägen efter det vissa i grupp om 3 som han bara stannade och tittade på. Ingen annan var han tvungen att hälsa på, inte ens de som hälsade på mig.

Undra var det var för signaler som han bara kände att han var tvungen att undersöka. Ibland är det dumt att han en hund som har känselspröten så långt ute. Å andra sidan är han ju tydlig så det blir lätt för mig att se. Nu vet jag att han reagerar på hundrädda.

Stort GRATTIS till Thomas och Syket som blev årets POPband på P3Guld galan. Äntligen!

Lägesrapport

2012-01-12T09:44:00.001+01:00

Vill tävla i mars så här kommer en lägesrapport.

Platssittning - lite osäker på stadgan i det momentet.
Platsliggning - klart för tävling, men kommer att jobba vidare på huvudet på backen.
Frittfölj - blir ju aldrig klart men känslan är fin.
Sättande - är lite osäkert än, han väljer det han kan när jag gör det tävlingsmässigt. Dvs lägger sig.
Inkallande - ett helt galet osäkert kort. Vet aldrig från dag till dag vad han gör.
Rutan - Känns trygg bara vi får träna på den lite mer, den blev lite tilltuffsad av framförgåendet. Han går sakta ut till rutan och ställer sig... Tänker för mycket och matte har dåliga förberedelser.
Hopp apport - Känns bra.
Metall - Måste matas lite mer bara.
Vittringsprov - Det har jag lämnat bort, vi går bara i konflikt där. Tror det går bra.
Fjärrdirigering - Han har börjat skutta i skiftningen från stå till ligg. Men vi jobbar på att få bort det.

Vi har lite finslipning på momenten men jag tycker att vi borde vara startklara i mars när vi har första tävlingen här i Piteå. Första tävlingen i distriktet är i Umeå i februari, men då är det inomhus i ridhus och jag har mina aningar på att det inte skulle fungera så bra för oss. Hästskit är nämligen det bästa lördagsgodiset som finns...

Inkallningen känns som det osäkraste kortet, som jag skrev ovan vet jag aldrig riktigt vad han gör från träningstillfälle till träningstillfälle. Jag måste skärpa mig där, först mata rena inkallningar så att han förstår att han från allra första början ska komma till mig. Ibland kan han bara sitta kvar. När jag matat det och kan kedja det i tävlingsformat så får jag börja sätta på ställandet igen. Ställandet utför han själv om jag inte säger eller gör något. Det här momentet driver mig till vansinne. Skulle behöva att någon jag inte tränar med tittar på det momentet och ger mig råd. Så att jag inte blandar in mig själv eller hur hunden tänker för mycket. Han kan ju delarna är bara lite osäker på när var och hur. Så han gör själv.

Igår när vi var och tränade så testade jag utan den externa belöningen utlagd för att se hur stressnivån hamnade. Det var bara godis som gällde under det fria följet och han arbetade på så himla bra. Vi gjorde ungefär tre hela elitklass frittfölj och det är som att han jobbar bättre och bättre för varje pass. Vid tredje omgången gick han som en liten klocka vid min sida. Där har jag lyckas med förberedelserna för att hitta rätt koncentration. Nu vet jag att han jobbar lika bra om han inte ser den externa belöningen eller kanske till och med bättre då han inte gasar på för mycket.

Vi kan utan några som helst funderingar kedja tre moment utan belöning. Jag måste bara vara duktig på att läsa hans känsla för sist jag kedjade tävlingsmässigt så blev han så gasad att jag knappt fick titta på honom mellan momenten. Jag hade en liten bomb vid min sida som vara nära att explodera i glädje hela tiden. Jag fick använda min djupa och lugna röst för att visa att jag var glad och nöjd.

Jag kan inte säga det för ofta men just nu är det bara så himla kul!

Lite senare, efter dagens träningspass ute på klubben.

Annika fick kommendera tre moment, valde några som jag ville testa hur det fungerar att sätta ihop. Frittfölj, sättande och inkallning. Det var ett lite speedat frittfölj men utan gnäll. När vi går mot belöningspunkten har han lite svårt att hålla ihop. Kunde bara lugnt säga bra mellan momenten annars hade han flippat. Men det fungerade mycket bra. Sättande under gång var ett test. Hade tränat det lite innan och jag ville se om det fanns med i repertoaren. Han brukar ju ta till läggande när han blir för uppskruvad. Men det gick fint idag. Så sist har vi mitt lilla skötebarn, inkallningen. Gör bara släta nu och det brukar vara svårt att bli kommenderad på dem. Då brukar han stanna av sig själv på halva sträckan. Men inte idag! Yess allt var helt klockrent, känns himla fint. Nu skulle jag bara vilja ha ett hinder framme så att vi kan träna på hopp apport lite mer för det är lite ovant att hoppa med apporten i munnen.

Sedan när Annika tränat lite så avslutade vi med sittande i grupp och rutan. De två första försöken på rutan resulterade i famförgående. Trava sakta ut stanna på halva sträckan med rumpan mot mig och sedan efter ett tag när det inte kommer någon reaktion från mig så går han sakta och lugnt in och ställer sig i mitten. Sötaste gubben. Det här händer två gånger jag säger bra för att han tar sig dit men ingen mer belöning. Nästa gång galopp rakt ut och han stannar fint på mitt stickord. Vi upprepar tre gånger för att jag vill se om det verkligen är så att han börjar skilja på momenten eller om det bara var tur. Två gånger till galopp ut och stannar fint på mitt stickord. Kanske har vi tagit oss över en spärr, kanske kan vi börja träna framförgående igen. Den som lever får se. Med den här hunden är det aldrig tråkigt att träna.

Nu behöver vi inte mer

2012-01-09T22:24:00.000+01:00

Nu vill jag att snön ska försvinna, är så sugen på att träna sök. Det tror jag Pep är oxå, för han är så gasad och taggad. Idag när vi var och tränade så fick Annika tävlingsleda tre moment i följd för att se hur mitt belöningssystem fungerar. Herregud han är så tänd att det är som att träna med en bil som bara har gas. Det kommer till och med ett och annat gnäll mellan varven.

Det är lite med skräckblandad förtjusning som jag ser det här hända. Tidigare har han varit så "enkel" att träna, förstå mig rätt. Jag har inte behövt gasa och jag har heller inte behövt bromsa. Han har hållit ihop så bra. Nu måste jag tänka mer på känslan, för jag vill inte att det här bara rusar iväg. Det fantastiska är ändå att jag skulle kunna träna fritt följ i en halvtimme utan att han skulle bli less. Jag behöver inte vara rädd att han går ner sig och tycker att det är tråkigt.

Veckans insikt är att det är så mycket lättare när hunden utvecklas enligt den "normala" kurvan. Pep har varit en väldigt enkel och snäll hund som jag knappt behövt fostra. Allt har fungerat smärtfritt. Minns förra sommarens kennelläger, när han låg och sov i vardagsrummet med hundar som passerade förbi trots att jag sov. De jag delade stuga med kunde lägga honom för att sedan passera med sina hundar utan att han skulle höja ögonbrynet. Så är det inte idag. Han tar sig friheter, har tar sig ton och han börjar få bomullstussar i öronen. Det är inte så jobbigt när hunden är liten och världen stor och farlig. Det är ganska jobbigt när hunden känner sig trygg i omvärlden och inte behöver matte.

Igår när jag gick hem från Svartudden fick jag göra sånt jag aldrig gjort förr. Gömma mig. Pep fastnar vid något, jag går och går, hunden kommer inte. Jag gömmer mig. Efter lite oro hittar han mig och efter två steg är han borta igen. Jag gömmer mig fyra gånger och när han för femte gången är påväg bort vänder han sig om och tittar så att jag inte försvinner. Yeeei seger jag får belöna det fina beteendet. Shiit vad det är besvärligt med 3 års valpar.

Lillponken blir stor

2012-01-05T18:20:00.001+01:00

Min lilla söta snälla rara Pepponke håller på att växa på sig och bli vuxen. Heltplötsligt försvarar han leksaker och säger ifrån. Han börjar få lite råg i ryggen min lilla sötnos. Idag blev han så på hugget när vi tränade att han nästan bet mig. Fatta min lilla mespropp!? Dessutom har han börjat kampa om leksakerna. Jag har jobbat med kampen i alla dessa år men han har inte velat ta den av mig. Nu börjar han bli en riktig best, han ska äga sina saker och försvarar dem för andra. Han kampar och tittar mig i ögonen! Det är knappt så att jag inte fattar det.

Han är så sugen på allt just nu, tar jag fram några torra frollar och säger att vi ska träna stadga och skiftningar så blir han så lycklig att han nästan kryper ur pälsen. Förut har jag kunnat belöna honom ganska glatt med rösten även när vi tränat koncentration hemma men det går inte längre för då kommer han in i helt fel känsla. Han skruvar upp sig och tappar koncentrationen.

Nu börjar den hunden han var vid 7-8 veckor att visa sig, det jobbiga lilla kraftpaket som uppfödaren bara ville bli av med ^^. Snart måste jag kanske börja fostra honom oxå.

Inpallnitnig

2012-01-05T09:26:00.001+01:00

Ja nu har Knasowich slagit till igen. När Pep blir övertänd så reagerar han inte som vanliga hundar. Han reagerar med stadga. Alltså inte i alla moment, hade ju varit fiffigt i det friaföljet men där är han mer normal.

Det gäller föramförallt inkallningen. Där har det gått troll över sträckan för han kan inte komma på vad han ska göra. Så fort vi har någon som kommenderar så vägrar han att komma på Hit. Säger jag Pep kom så är problemet löst. Men då är jag ju lite tjurig i min natur så jag vill inte ge mig. Det är hit som är vårt tävlingsord och då ska vi lösa den här knuten, därmed basta.

Då vi tänker både jag och min prick vill jag som att han ska komma på själv vad som lönar sig. Men det går inte han tar sig inte över spärren. Övertänd hund är detsamma som hund som stannar kvar på plats. Gör oftast en väldigt fin skiftning sitt - stå utan att flytta fram en tass. Men vad hjälper det....

Jag resignerar, får helt enkelt locka honom med kongen för att komma över spärren. Vid kommendering måste ordet hit laddas med spring inte stå. Knasiga knasiga hund. Tjuriga, tjuriga matte.

Stå - ligg

2012-01-04T11:40:00.000+01:00

Nog är det väl ändå gud förbannat här har jag tyckt att han kunnat det helt klockrent och så har han börjat flytta fram baktassarna ett steg. När började det ingå i momentet? Ingen som vet.

Vissa delar i momenten glömmer jag bort att hålla vid liv så är det bara. Det är så många små delar som hela tiden ska vara perfekta så jag har väl lag den här skiftningen åt sidan då jag tycker att han kan. Jojjo då kommer straffet lite senare för skutteliskutt hoppar Pep fram och lägger sig så fint.

När sånt här händer kan jag inte låta bli att pilla i det. Jag älskar de små detaljerna det är väl därför jag tycker det är så himla kul att träna lydnad. Men det är nog även en av anledningarna till att jag tycker att vi aldrig är klara för det är ju inte perfekt... men vilken hund utför allt perfekt hela tiden om jag får fråga?

Nåväl vi joxar vidare med ligg från stående och efter några pass på mattan i vardagsrummet ska ni nog se att vi är tillbaka i det fina som vi en gång hade.

Vi har flyt

2012-01-03T01:30:00.000+01:00

Var ute på klubben och tränade idag igen. Det är så förbaskat roligt nu. Pep verkar ha landat i sin sista hormon fas. Han kan koncentrera sig igen.

Framförgåendet känns så himla bra vi har ökat upp till ca 20 meter. Han skrittar eller passar hela sträckan plus att han stannar med nosen åt rätt håll när jag ber honom stanna. Vi har några delar kvar för att jag ska vara helt nöjd men det är inte långt borta nu.

Startträningen har verkligen hjälpt oss en bra bit påväg. Det har gjort honom väldigt fokuserad och positiv. Vi har en ritual inför starten som gör oss båda bättre. Jag lägger ut kongen vid/i väskan sedan får Pep ligga brevid den medan jag går och ställer mig. Andas några djupa andetag och koncentrerar mig på uppgiften. När jag känner mig redo säger jag fot och Pep kommer stormandes, sätter sig väldigt fint och är fokuserad som tusan.

För lk 3 är det egentligen bara, vittringen och sättande under gång som inte är helt klart. Så jag känner mig ganska lugn över att vi kommer att vara färdiga för tävling i mars. Jag ser verkligen fram emot det här året, att få komma ut på tävlingsbanan.

Mina mål för 2012
Uppflytt tilll lk elit
Uppflytt till högre sök
Uppflytt till högre spår

Nu hoppas jag bara att Pep har samma mål som jag :)

Pang i bygget del 2

2012-01-02T10:26:00.000+01:00

Jag förundras över denna galet smarta hund. Min träningskompis har fått i uppdrag att träna in vittringsapporteringen. Vi förstår inte varandra där min hund och jag. Hon beskrev honom som
"den där eleven som sitter längst fram och antecknar hela tiden" Det innebär att jag inte kan göra något bara på en höft utan det måste vara genomtänkt och leda till rätt saker. För han vill verkligen göra rätt.

Med det i bakhuvudet så vill jag att ni tänker er in i vår pangträning.

Nyårsraketer - bryr sig inte
Nyårssmällare och vi är ute - bryr sig inte. Tittar men fortsätter busa på en gång. Avslappnad.
Anna smäller bajspåsar precis framför nosen på honom - bryr sig inte
Någon smäller bajspåsar när jag varit arg - då blir det lite jobbigt. Svansen åker ner och han pinnar på lite fortare. Men kan ändå leka med bajspåsen när den serveras.
Någon, typ min träningskamrat, smäller bajspåsen när vi tränar - helt fel, svårare att släppa och tar tid innan han kommer tillbaka i rätt arbetskänsla.

Med andra ord har jag meddelat för den här allt för smarta hunden något som jag inte förstår. Han blir störd när det smäller i träningen men inte direkt annars. Beror lite på avstånd och kontroll. Han har ett oerhört kontrollbehov. Då menar jag inte att han vill kontrollera andra hundar eller människor utan han vill ha kontroll på världen. Veta vad som förväntas av honom, göra rätt. Då blir det jobbigt när det smäller i närheten av träningsplanen för DET ingick inte i hans plan.

Han är då för knasig min lilla fläckis.

Pang i bygget

2011-12-14T10:01:00.001+01:00

Just nu håller vi som mest på med skottträning inför platsliggningen. På klubben tycker han att det är lite läskigt när det smäller. Tror att det hänger i hop med hans kontrollbehov. Han vill veta vad som låter och vartifrån det kommer. För att det här inte ska bli till ett problem har vi nu påbörjat smällningsträningen.

Min träningskamrat blåser upp bajspåsar och spänner dem hårt då smäller det lika mycket som ett skott. Det här tycker han inte alls är märkvärdigt utan tittar åt det håll skottet kom och fortsätter med sina sysslor. Reaktionerna är dock lite olika beroende på vart vi befinner oss. På klubben reagerar han starkare, men kan gott fortsätta arbeta efter smällen. Inget kvarvarande med andra ord. Det känns himla skönt.

Det går åt en himla massa bajspåsar men det är ju betydligt lättare att hantera än en pistol. Känns himla smidigt. Tanken är att jag först ska vänja honom vid att smällarna inte är något att bry sig om. Sedan ska jag lära honom att smällen betyder ligg. Då tänker jag att jag motverkar att han skulle flyga upp. Om han redan ligger så ska han tänka "ligg ännu bättre" Det ska med andra ord bli en positiv förstärkare för att ligga ned. Det är min plan. Går det enkelt och lätt kanske jag hoppar över den biten, men jag tycker att det känns fiffigt.

Vi har ju hela vintern på oss att smälla sönder påsar så nog ska vi få till en säker platsliggning till våren då vi ska börja tävla. Eller kanske inte våren men i alla fall sommaren. Nästa år ska vi tävla det har jag bestämt! Någon gång måste jag ju anse oss vara klara för det, det går ju inte att få till det perfekta söket efter bara en säsong ordentlig träning. Men tävlingsklart kan det vara för det.

Gratulationer

2011-12-04T21:01:00.001+01:00

Har tänkt skriva nu så länge men det har hamnat så långt ner på listan för saker att göra. Men idag blev jag inspirerad.

Peps bror Rosso med matte har idag fixat Godkänd vid vallhundsprov.

Stort grattis till dig Mackan bra jobbat!

Jag och Pep har haft en liten viloperiod, jag har arbetat med nya och "svåra" arbetsuppgifter. Har varit så trött när jag väl tagit mig hem att jag i stort sett somnat i soffan och inte haft kraft över för min lilla bästis.

Men vi har tagit oss väldigt lågt i söket i år. Om jag tänker på hur det var när vi började så har vi arbetat oss förbi en massa besvärligheter. Visst har vi en bit kvar tills vi är klara men det känns som himla bra. Han är så duktig mitt hjärta. Nu har vi det mesta på plats, gäller bara att arbeta vidare på tomslagen. I år har det varit stort fokus på träning och jag hoppas att nästa år kommer att bli ett tävlingsår.

Under vintern är det lydnadsträning som gäller. Vi har slackat lite på den biten och det ser jag resultatet av nu. Han slarvar en hel del och borde kunna göra bättre. Men jag har mig själv att skylla och gör det oxå. Det är bara att bita ihop och komma igen. Vi kommer att ha massor med lydnadskul i vinter. Framförallt är det känsla och koncentration som vi ska arbeta med. Jag har planen klar i huvudet som vanligt.

Stora testet

2011-11-14T08:41:00.001+01:00

Igår när vi tränade gjorde jag stora testet på Peppen. Ny ruta och tre figgar ute. Vi körde tävlingsmässigt lägreklass.

Oj vad jag fick veta mycket kring vår status. Här kommer några av de lärdomar jag tog med mig.

Inga problem att gå på 100 meter långa påvis.
Inga problem att gå ut där han redan varit.
Fortsätter att jobba på bra, trots att han är skittrött.
Måste börja träna på att det ibland finns tomma områden.
Även fast huvudet är fyllt av löpandesurtanter så jobbar han.
Till nästa säsong, träna upp konditionen.
Jag hanterade skogen bra.
Framslag när det lutar åt fel håll, uppåt, är väldigt svårt.

Det var så kul, jag kände att jag hade kontroll över situationen. Min allra största lärdom är dock att min hund alltid förväntar sig en figurant så han slutar inte leta. Alltså måste jag nu börja vänja honom vid att ibland så är det tomt och det är helt ok det med. Alltså reviderar jag min plan och bestämmer mig för att det vi ska börja träna nu, är tomslag.

Nu rullar det för alla

2011-11-06T17:31:00.000+01:00

I helgen hade Piteå bk sin sista brukstävling för året och jag må då säga att de som tävlade gjorde det med bravur. Sofia och Åsa uppflytt till högre, Annette superfina 622 poäng vilket nog gör henne klar för SM och så Anki som slogs bra men moståndet för tufft den här gången, hon fick fina certpoäng. Ingen av mina träningskamrater fick mindre än 9-9 på söket. Helt galet!

Jag var såååå galet sugen att ställa upp igår, men jag är glad att jag inte gjorde det. Hade blivit så superbesviken om det gått vägen för alla utom mig.

Vi har kommit långt i söket och jag ser fram emot nästa säsong då vi kommer att dominera. Vi har påbörjat uppletande och även börjat träna spår. Vi har så himla kul just nu Peppen och jag. Vi njuter av varje stund vi har tillsammans. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det dröjer ett liten stund till innan vi får snö. Just nu är det så mycket roligare med skogsarbete än lydnad.

Litet test

2011-10-24T15:17:00.001+02:00

Idag visade vi upp sök för en liten grupp elever, jag och Pep. Kändes som ett litet test för hur bra vår markeringsträning varit. Jag var helt säker på att han skulle markera men man vet ju aldrig... skickade ut en elev att gömma sig bakom en sten för att visa de övriga.

Pep springer ut, hittar och markerar. Kommer till mig och vi visar. Klockers!

Yeiii okänd figurant - check!

Det går som en dans

2011-10-23T22:59:00.001+02:00

Som vanligt jobbar jag sakta och lägger en stabil grund. Idag en helt ny ruta, en riktigt rolig ruta med utmanande skog. Pep gillade den skarpt. Lagom kuperad och klurig. Ville inte äventyra de fina raka skicken i det nya så jag hade bestämt mig för att det skulle vara många skick men inte på fullt djup.

Vid första skicket låg figgen i en superfin lega bara 15-20 meter från stigen. Svårt. Pep hade massor med spring i benen och sprang ut på fullt djup på en gång och gjorde ett väldigt fint tomslag. Bestämde mig för att skicka om eftersom jag gillade klurigheten. Annars om han gör fina tomslag brukar jag inte alltid skicka om utan ser det som ett bra jobb och ge honom figgen på andra sidan istället. Inte idag dock.

Allt som allt blev det tio skick och alla gick rakt ut och jag behövde inte kalla in för att han gick snett. Så himla bra. Han gillar verkligen sitt sök. Den här veckan har det blivit tre pass och han säger bara -ge mig mer! Det går så himla bra att jag hela tiden måste påminna mig själv att inte gå för fort fram. Jag smyger med tomslagen och jobbar samtidigt med att utöka uthålligheten och finslipar skogslydanden.

Igår tränade vi i en öppen ruta så jag tränade på att sitta vid påvis samt transport in. Då figgen är belöningen så var det inte så svårt, vid tredje påviset satte han sig så fort han kom fram till figgen. Smarta söta hund. Vad det gäller transporterna tillbaka till stigen så går de väldigt bra fram till ca 10 meter innan stigen, då blir sugen för stort.
- Skynda skynda jag vill ut på andra sidan och leta säger Pep.

I tisdags tränade vi på att tänka, varierade markeringssätt och hitta. Roterade så att det blev nytt hela tiden. Jobbigt tyckte Pep som gärna vill att allt ska vara fyrkantigt, har vi börjat med lösrulle då är det lösrulle som gäller. Vid första fasta fick han tänka mycket innan han kom på vad han skulle göra. Jag gillar när han tänker för då kommer han oxå ihåg. Sedan gick det som en dans. Blundar för hundarna som kom in skällande i rutan.

Vi har många detaljer att finslipa på men till våren så borde vi vara helt klara för start.

Galen tant

2011-10-04T08:09:00.002+02:00

Snart fyller tanten 11 år. Nedräkningen har börjat... men som den galna tant hon är så har hon det jobbigt just nu. Hon har lite ont i ett ben, vilket gör att vi bara går 20 minuters promenader i koppel. Ojojoj det här är jobbigt. På kvällarna är hon lite smått galen, busskäller på Pep och oss andra. "Gör nåt, gör nåt, gör nåt!" I går morse ägnade hon timmen mellan 8 och 9 att berätta för oss att hon får allt för lite att göra.

Jag trodde i min enfald att äldre hundar skulle kräva mindre aktivering och tycka att 4x20 minuters promenad per dag är helt okej. Men inte min busElla hon vill gärna ha en promenad på minst en timme om dagen och hon vill vara lös så att hon kan busa med Pep och göra av med energi. Hon kan gärna träna lite oxå då är dagen helt perfekt.

Finaste Ellabus

Den som söker skall finna

2011-09-27T19:49:00.001+02:00

Idag var det träning på Fårön, nedre rutan. Den är ganska slyig och tung. Framförallt nu när det regnat så mycket i flera dagar.

Vi har nu tragglat på med att hålla rullen i en massa träningspass. Jag har fått lära mig vilken skog det är jobbigt och vi har kommit en bra bit på vägen.

Idag tog vi massor med steg framåt i vår träning. Jag nästan spritter av glädje, över att jag har världens bästa Pep att dela träningen med.

Steg 1 - en ny figurant som gick ut med honom.
Steg 2 - höll rullen och hoppade över ett träd.
Steg 3 - han höll rullen trots att det smattrade skott, verkade inte bry sig om det.
Steg 4 - jag plockade in hela kedjan, ut och söka hitta rullen hos figg och leverera.
Steg 5 - han fick söka och markera okänd figurant.

Alla de här stegen utförde han galant. Idag är jag bara så stolt.

Markera vidare

2011-09-26T09:28:00.000+02:00

Ok mitt "nya" tänk verkar fungera. Jag försöker göra så att han alltid ska lyckas mins 80% helt rätt i träningen. Alltså att vi inte ökar svårigheten för mycket. De senaste passen har varit helt klockrena, dvs 100%. Men då har inte svårigheten snårig skog funnits med i kalkylen.

I går var vi på Degerberget och där är det snårigt. Himla bra träning blev det. Fem "skick" med ökad snårighet. Det näst sista var det enda som krånglade lite där fick vi göra om 3 eller 4 gånger innan han höll den tillräckligt hårt. Först var det jobbigt att hoppa över ett träd med rullen i munnen, andra gången gick det bra men då slog rullen mot ett annat träd och plopp åker den ur munnen. Sedan höll han den hela vägen in...

Nästa gång fick han springa över kullersten med rullen, mycket lättare... då är det ju bara att sakta ned lite på farten. Inget dumt ris som vill norpa rullen på vägen.

Väldigt bra för matten att få se vad det är som stör. Blir han bra på det här kommer den fasta sedan inte att vara något problem för den kan inte slå in i något i alla fall.

Det känns mycket bra att ha en så klar stegringsplan klar. Efter det här så kommer han att vara helt på det klara med vad som ska göras och vad som måste göras för att få sitt älskade påvis.

På tisdag kommer vi att fortsätta träna på leverera trots snårig skog sedan blir det nog något annat. För nu har vi tjatat markeringar hur länge som helst. Dock verkar det inte som att Pep tycker det är trist. Han tappar aldrig sugen...

Bara en tanke - kanske ska jag kapa ned mina lösrullar så att de inte är så himla långa? De är ju mycket längre än den fasta tex.

Markeringar

2011-09-19T08:14:00.001+02:00

Jag sliter med våra markeringar, tycker inte vi gjort annat i sommar. Men nu tror jag att jag hittat rätt.

Min hund är en operant liten skrutt. Utebliven belöning betyder att jag inte riktigt är nöjd. Så har vi tränat med allt, utom på söket. Där kan han få sin belöning - påvis - utan att ha utfört levereringen av rullen på korrekt sätt. Vilket så klart betyder för honom att han gör rätt när han släpper den någon meter från mig, för han får ju sin belöning.

I första steget lärde jag honom påviset, bara genom att ha en person någon meter bort med gottaste gotta. Sedan använde jag mig av Visa! för att förstärka de andra delarna. Om han missade en del så blev det inget Visa!.

Men så kommer vi ut i skogen och där börjar jag helt plötsligt att tänka annorlunda. Jag hjälper inte min hund alls till att förstå vad som är rätt. Han har svårt att markera, släpper gärna rullen efter halva sträckan eller om den tar i något. Minsta motståndets lag gäller. Tar det emot släpper jag. Men dum som jag är så har jag ändå gett honom ett Visa! vilket i söket är detsamma som Bra!. Alltså har jag förstärkt det dumma beteendet. Sedan har jag mitt nöt gått och varit irriterad för att han inte förstår. Ibland har jag inte kontoret i arbete. De måste ha åkt på en lång skön semester.

Men så läste jag i en bok, ibland så behöver jag det för att hitta hem igen. Där stod det om bakåtkedjningen att "belöna inte så länge någon del inte är perfekt" Dvs fortsätt inte med nästa del. I mitt fall så är ju Visa! belöningen så hur fel blir inte det då. Det är ju så självklart att jag blir mörkrädd.

Nu har jag funderat klart och kommit fram till en modell för markeringarna som jag tror passar oss mycket bättre.

För att han ska slippa tänka och fatta jobbiga beslut ute hos figgen. Det är inte det vi tränar nu. Så tar figgen honom helt enkelt i halsbandet och går med honom hela vägen ut till 50. Där plockar figgen fram lösrullen lägger den vid sina fötter och släpper sedan Pep som ska ta rullen och komma med den hela vägen fram och göra en handtarget med rullen i munnen. Om han släpper rullen halvvägs, så säger jag bara åt figgen att komma in och göra om. Han får inte belöningen så länge ha inte utför handlingen korrekt.

I helgens strålande solsken så provade vi detta och tammetusan att han värderar rullen högre. Det är inte ofta man vill att hunden ska misslyckas. Men i solskenet ville jag det. För att testa min tanke om den uteblivna belöningen. Visst gav det effekt! De första två skicken gick bra, dvs han gjorde rätt. Sedan blev han lite trött och slapp i mun. Tappade rullen bara någon meter från figgen. När han kom till mig så var hela hans kropp inställd på påvis. Han blir spänd som en fjäder, rycker och skakar. Snacka om besvikelse när figgen ställer sig upp och kommer in. Vi gör om proceduren, figgen tar med honom ut och så vidare. Den här gången tappar han den efter halva sträckan. Men är lika fokuserad på påviset, "klart jag ska få belöningen" säger hela hans kropp. Men figgen kommer in och vi gör om. Sista gick som en dans.

Fy fasen vad han höll hårt om rullen. Jag riktigt såg hur han tänkte "måste ta med den hela vägen in så att jag få min figge". Efter det var det inte ens en tanke på att han skulle släppa den. Han kämpade som en tok för att verkligen hålla den hela vägen in. Efter en paus med promenad så testade vi igen och den här gången var han så fokuserad på rullen att när han tappade den så gick han direkt ned och hämtade den. Det var inte frågan om att fråga mig vad som var rätt eller fel. Han visste att det var rullen som var det viktigaste.

Nu gäller det bara att vi befäster det här riktigt ordentligt, i olika miljö och olika underlag. Med kända och okända figgar på en gång. Eftersom ha inte behöver fatta något beslut tror jag att det här kan hjälpa honom enormt.

Det är ju så självklart. Men jag har svårt att se delarna och plocka isär söket. Pep är ju trots allt min allra första sökhund och min första helt operanta hund.

Fy fan va jag är bra!

2011-09-11T13:23:00.000+02:00

Har tävlat lk 2 idag och jag är bara så förbaskat nöjd. Jag gick inte under av nervositet, jag var där hela tiden och hjälpte min hund på alla sätt och vis. Det är första gången som jag tävlat och njutit. Visst var jag nervös, men det var bara lite pirr i magen. Det där som behövs för att skärpa till sig lite extra. Jag var inte helt borta.

Vid varje moment så hjälpte jag min hund på det sätt jag brukar. Jag kan nästan inte sätta ord på vad jag känner, är bara så fruktansvärt nöjd. Jag gjorde mitt livs bästa tävling.

Här kommer resultatet.
Platsliggande - 10
Fritt följ - 9 fick ett dk på starten då jag började med fel fot och inte fick med mig hunden.
Läggande - 9,5 dk på uppsättandet
Inkallande m stå - 6 dk 2 jag sa sitt när jag lämnade honom(?) det brukar jag göra vid sittande i grupp. Vilket gjorde att han satt kvar. Så alla dk:n var vid startinkallningen. Hit, Pep sitter kvar, Hit Pep sitter kvar. Pepkom och han rusar så fint stannar skitsnyggt på stå och kommer i full fart.
Rutan - 10
Apportering - 9, tvekar. Jag kastar nära startkonen, galopp in och ut men hade lite svårt att välja vad han skulle ta.
Hopp - 8 avslut, här tycker han att han har jobbat tillräckligt länge utan belöning. Kommer inte in och sätter sig så jag får säga fot.
Fjärrdirigering - 0 utför inte momentet. Han har stämplat ut. Ligger väldigt fint och trycker huvudet hårdare och hårdare mot backen. Här måste jag komma på en bra hjälp före momentet som kan hjälpa oss att hålla hela vägen.
Helhetsintryck - 9

Med en hårsmånsmarginal klarade vi ett 1:apris, 161,5 poäng och jag är sjuukt nöjd.

Tomslag

2011-08-10T09:00:00.002+02:00

Bestämde mig för att börja ta tag i det här med tomslagen. Han har ju en tendens att göra dem stora. Plus att han gärna jobbar på tills han hittar.

Gårdagens övning gick ut på att han fick en figge på andra sidan som belöning för ett fint tomslag. Jag har nämligen inget som lockar och drar, godis från matte "näää" från figgen ska det vara. Leksak "nää" stör mig inte i mitt arbete. Så för att få till det på ett bra sätt så la jag ut figgarna där han skulle komma tillbaka på sitt tomslag.

Det blev så himla bra! Han gjorde två kanonfina slag i lagom storlek och fick sin belöning på andra sida. Förhoppningsvis har min inkallning blivit stärkt och Pep börjar förstå det här med att gå tomt.

Jag hade en tanke kring att han jobbar när han har någon slags vittring eller spår där ute och då kommer han inte in förrän han har den. Han är tjurig där ute i rutan. Jobba, jobba, jobba är hans melodi. Jag kommer att fortsätta med den här övningen ett tag till så att han verkligen blir stärkt i hur jag vill att han ska göra.

Samtidigt arbetar vi med att få till markeringarna. Ska ut och prova i skogen idag med min träningskamrat A. Jag har inte varit så duktig på övergångarna där. Men han är som sagt klockren på markeringar på gräsplan. Det ska nu bara överföras till skog.

Den tredje biten vi arbetar med är att få bort spårningen. Han springer gärna ut på 35 och sedan kan han gena för att hitta ett luftspår. Det är ju ingen galen metod men det blir dumt när vi ska köra tomt. Därför arbetar jag sakta men säkert med att få ut han till fullt djup utan att bjuda honom på några sneda spår. Figgarna får med andra ord ta stora bågar ut på fullt djup och sedan gå tillbaka till 40 som vi kommit till nu.

Sedan måste jag bara berätta om fredagens träning. Hängde med ett nytt gäng så det var alltså helt nya figgar. Han hade dock hälsat lite på dem innan när vi var på klubben, men inte mer än så. Det blev fyra hittor med nya personer och han var sitt vanliga glada jag. Vid första figgen var han lite försiktig när han gick fram men sedan var den tröskeln passerad. Han gör så mycket framsteg nu min lilla sötnos att jag inte vet vart jag ska lägga all min stolthet.

Det är så kul

2011-08-08T09:43:00.002+02:00

Det är så kul att jag tror jag dör. Jag älskar att träna med min hund. Vi är nu tillbaka i vår vanliga balans och Pep verkar ha jobbat sig igenom sin andra könmognad. Vi tränar sök kanske tre gånger i veckan och vi älskar det lika mycket både han och jag.

Dock har vi lite klurigheter vi måste ta oss igenom. Vi arbetar med markeringarna. När vi gör övningen på plan så fungerar den som ett klockverk han vet precis vad han ska göra och han älskar det. Men när vi lägger in samma övning i skogen så blir det lite jobbigt och han vet helt plötsligt inte alls vad han ska göra. Han är ett mysterium.

Jag måste fixa till en smidig övergång helt enkelt. Tränade hemma på gräset med Daniel igår och det gick så himla bra. Nu hoppas jag att Annika vill ut och träna ikväll även om det regnar. Jag är så galet peppad. Hade tänkt mig en öppen tallskog och om det funkar så går vi vidare därifrån.

Nåja när vi väl fått till markeringarna så måste vi jobba med olydnaden. Pep älskar som sagt att söka. Han älskar det lite för mycket... om han inte hittar en figge så arbetar han tills han gör det eller tills han tycker att området är helt avsökt. Hela området dvs. Vi måste alltså jobba på våra tomslag. Jag måste visa för honom att ibland är det helt ok att komma in utan figge.

Då jag inte har någon belöning som är bra nog får det nog bli tomt på ena sidan och figge på nästa. Så att han förstår att om han kommer in till mig så kommer det nåt kul på anda sidan.

Jag är galet tävlingssugen men vill inte tävla förrän jag känner att vi är klara och vi ligger lite back med skotten. Hoppas att det lagt sig lite nu när han inte har en massa hormoner som rusar i kroppen.

Tåmeveckan

2011-07-18T09:07:00.004+02:00

Så var Tåmeveckan över även för i år. Jag saknar redan att väckarklockan ringer och jag vet att om en och en halv timme ska vi vara ute i sökskogen och träna hela förmiddagen.

De sista dagarna var riktigt jobbiga för mig. Jag var så trött att jag inte riktigt visste vad jag hette mellan varven. Men när man tränar så intensivt och sedan håller på sent in på natten och socialiserar får man skylla sig själv. Natten mot söndag, första natten hemma, sov jag 12 timmar i sträck. Gissa om det var skönt.

Jag har tränat för Curt Blixt hela veckan och det har varit helt underbart. Jag har äntligen, med Curts och gruppens hjälp lyckats klura ut vad min hund behöver för att träningen ska fungera. Jag fick en gedigen träningsplan med mig hem. Det gillas av fröken A.

Veckan har handlat mycket om att bygga självförtroende i sökrutan. Pep har lite knasigheter för sig, typ våga vägra markera eller att boffa på okända figgar som ligger/sitter konstigt eller under nät. En härligt lite bit att ta i är han min lilla Pep. Men får han bara lösa sina bekymmer så försvinner de. Därför känns det så himla bra att jag har med mig en så bra träningsplan.

Vid veckans första träningspass hemma så fick jag verkligen se vilket resultat det givit. Jag placerade ut okända figgar eller tja han har träffat dem förr men inte i sökskogen. Jag placerade dem enligt min plan och med både lös och fast rulle. Tamme-tusan att hunden markerade, alla figgar. Han valde den lösa ibland och den fasta ibland. De två sista var det bara fast som gällde. Bra fart ut och som vanligt ett påvis som heter duga. Jag blev så glad att jag hade kunnat ge honom hela korvpaketet som belöning.

Här kommer några bilder tagna av Victoria i min grupp.
Finaste Pep påväg ut till sin busfigge.

Påvis och frökenA visar väl inte upp sig från sin finaste sida.

Crazy Pep

Vill du se fler kan du gå in på Victorias blogg och titta.

Träninghelg

2011-06-06T08:20:00.002+02:00

Trötta kom vi hem från en träningshelg i Umeå.

Det började med lite lydnad i fredags, sedan sök med vind i lördags och så avslutade vi med lydnad och markeringar i söndags.

Jag är så supernöjd med hela helgen jag har fått precis det jag velat ha och det vi behövt.

Nu känns det som att jag knäckt alla nötter inför sökträningen så att nu kan vi börja träna på allvar. Alla andra pass i vår känns mer bara som att de handlat om att få Pep att minnas vart vi var i fjol. Nu är vi tillbaka på banan igen. Nosen är med och jag har fått med mig massor med tankar. Dolda figuranter är introducerade oxå så att nu måste jag ta och införskaffa ett nät eller två så att vi kan lära oss det här ordentligt.

Jag har en plan och den känns väldigt bra. Tur att det är träning ingen nu på tisdag.

Kennelläger

2011-05-25T23:10:00.002+02:00

Nu har vi varit hemma ett tag. Vi har varit på Black Zone's elitsatsningsläger med Maria Brandell och Anne Dahlin som instruktörer. Det var inte bara hunden som var trött när vi kom hem, jag försökte minnas varje ord och då blir man trött.

Lägret var upplagt så att vi fick en och en halv dag var med instruktörerna. Jag hamnade i den gruppen som började med Anne. Med henne tränade vi mycket på ingång ut på planen. Vi pratade om hur vi ska hantera våra belöningar. Om hunden tex tappar kontakten i friaföljet så ska det bli en förlust. Så alltså vänder jag mig bort och visar för hunden vad den har missat. Är det en leksak leker jag lite med den själv är det godis så lossas jag äta upp det. Detta för att hunden ska försöka ännu mer nästa gång.

Det här fungerade helt galet bra på Pepson. Jag behövde bara "äta" godiset första dagen sedan sa han: jag jobbar matte för det där goda det vill jag ha. Jag fick en väldigt koncentrerad hund som kunde bortse från ganska mycket störning. Jag fortsatte att arbeta mycket med detta för Anne. Vi pratade oxå mycket om nervositet och hur jag kan förbereda hunden mellan momenten och då kanske göra mig själv tryggare.

Sedan var det dags för Maria och då tog jag mig i kragen och började jobba med andra moment. Jag valde kryp och framåtsändande. Men jag fick oxå mycket hjälp av de andras arbete med apporteringen. Jag fick så mycket med mig hem att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Men mest nöjd är jag med att jag fått tillbaka min vilja att tävla och att jag känner att jag kan klara det.

Maria utsatte oss för en liten tävling med en massa olika störningar beroende på vår nivå. Det var mycket intressant och jag kommer att arbeta för att få ihop ett gäng som vill göra sånt här. Det skulle hjälpa så mycket för min nervositet. Ju fler knasiga situationer jag kan hantera desto säkrare kommer jag att bli.

Jag är väldigt nöjd och fick med mig en massa nyttigt hem. Jag ser redan resultat i fjärren och framåtsändandet. Ibland är lösningarna så enkla att det är surt att jag inte kom på dem själv.

Spår och upplet

2011-05-08T18:22:00.002+02:00

Spåret har legat och gnagt i mig. Det gick inte bra ifjol och jag har inte tyckt att det varit en kul nöt att knäcka. Jag som annars gillar nötter.

Idag var jag inte direkt sugen på att träna men messade min träningskompis Annika som sa "nu vill jag se er i spåret". Sagt och gjort skar upp lite ost och packade in oss i bilen.

När vi kom fram så gjorde vi motivationsspår. Jag gick iväg synligt, Pep fick spåra upp mig med Annika bakom snöret. Första spåret var lite vimsigt. Han spårade, vindade och letade med ögonen. Men han hittade matten i skogen och hon bjöd på godaste gott. Vi bytte sida av vägen och gjorde samma sak igen. Men den här gången gick jag mycket längre så att han var tvungen att jobba lite mer. Enligt Annika som såg honom arbeta så spårade han på väldigt fint, tappade två gånger men cirklade sig tillbaka till spåret och arbetade på med större motivation. Hittade mig rakt på och fick sina älskade ostbitar.

Jag måste säga att jag är helt chockad att han var så duktig. Så som spåret såg ut ifjol så trodde jag inte att det skulle kunna gå alls. Hade nästan gett upp. Nu känner jag mig bara så lycklig och glad. Nu kan vi börja spåra. Med Annika som coach så kanske jag kan förstå mig på den här grenen oxå. Känner mig som en spårnovis på alla sätt och vis.

Imorgon ska vi prova med husse som går spåret så att jag får gå med min coach bakom linan. Känns som himla kul!

Sedan tog jag tag i uppletandet. Gör en kedjning i det momentet. Hjälparen går ut på fullt djup med hund och föremål. Hjälparen håller hunden i halsbandet och sätter fram föremålet så att hunden förstår att det ska gripas och att man ska skynda till matten som lugnt står på stigen. Det här tyckte Pep var lätt som en plätt. Tror att jag redan nästa gång skulle kunna låta hjälparen lägga ut föremålet en bit framför Pep så att han får gripa det och komma med det till mig.

Eftersom jag har en hund som haft problem att komma in med saker tidigare så vill jag verkligen stärka den här delen. Jag tänker fortsätta med det här tills jag har provat en massa olika föremål och inte bara våra. Tills jag känner mig väldigt säker på att han vet att han ska ska skynda sig tillbaka med dem så fort han har ett framför sig.

Tänker att man i den här övningen även skulle kunna lägga in svårigheter som andra föremål på vägen in mot mig. Vi får se hur jag går vidare men det känns väldigt spännande.

Representation

2011-05-07T14:04:00.002+02:00

När man som jag sitter i en styrelse på distriktsnivå så får man vara med om det allra mesta. Vi på distriktsnivå är länken mellan lokalklubb och förbund. Vi ska förmedla information uppifrån och ned men oxå lyfta lokalklubbens önskemål uppåt. Vi är lite som en mellanchef. I det här uppdraget ingår det att vi ska representera vår organisation vid olika tillställningar vissa saker gör vi med mer lust än andra. Men det ska lika fullt göras och med vår organisations bästa för våra ögon.

Idag hade jag fått i uppdrag att närvara vid och den stora äran att klippa bandet när Åbyn-Byskes nya klubbstuga invigdes. Det kändes lite nervöst men jag tänkte in hålla något storartat tal utan berättade bara för de närvarande hur stolta vi i distriktsstyrelsen är över så engagerade SBK:are. När bandet var klipps så hade de en massa trevligheter planerade

De hade arrangerat uppvisningar i stortsett alla hundsporter vi ägnar oss åt inom SBK plus några till. Det var ett fullspeckat schema där vi gick från agility till lydnad för att sedan titta på rallylydnad, weight pull, barmarks-drag och uppletande. Klubbens aktiva berättade om sporten samtidigt som uppvisningen pågick.

Själv blev jag mest imponerad av draggrenarna. Först fick vi se några relativt orutinerade hundar dra kedjor efter sig. Sedan fick vi se en liten Chinese Crested dra en vagn, vagnen var en liten hästvagn. Ni kan tänka er hur stor den såg ut bakom den lilla nakenhunden. På husses "kom till mig" så började hunden att jobba och dra vagnen. Vi fick se hur han drog den ca 4 meter, allt på en sandig skogsväg. Ni som känner mig och vet hur blödig jag är kan ju tänka er att jag verkligen fick jobba med att hålla tillbaka tårarna. Det var så himla häftigt. Sedan fick vi se en Svensk mästare göra samma sak. Föraren till den Svenska mästaren berättade att hunden under SM drog en vagn 4, 8 m som vägde strax över ett ton. Imponerande!

När vi fått se de starka och långsamma draget så fick vi se barmarksdrag. På samma sandiga skogsväg stod en kvinna beredd bakom en sparkcykel dragen av två hundar. Matte hade gått bort en bit för att agera lockbete. Nu var det fart. Cykeln bara flög förbi oss och det var tur att föraren hade hjälm för det var inte det lättaste att stanna på den sandiga skogsstigen.

Jag vill passa på att gratulera Åbyn-Byske Bk till deras nya fina klubbstuga och tacka för en underbar dag.

Söket igång

2011-04-30T23:51:00.004+02:00

Full rulle är det nu. Tränar i stort sett varje dag, har någon vilodag då och då men de är inte vanliga. Har hunnit med tre sökpass och ett domarprov. Tränar lydnad så att det knakar och undrar vart här ska sluta...

Vad det gäller lydnaden till lägreklass så är den inte långt borta, alla moment sitter. Det är bara det där lilla kruxet med skott som måste lösas. Inte då att han är rädd eller nåt utan att vi får träna med skott. När vi slutade med framförgåendet i höstas, har inte blivit så mycket tränat av det i vinter, så var det kanon. Lite kort sträcka men annars väldigt bra. När jag tog upp det i våras så hade vi så klart lite bakslag som det blir när man vilat en längre stund. Men nu är vi tillbaka och Pep har kommit på att det är roligare ju längre vi går. Motivationen ökar för varje steg han tar. Men han drar lite i kopplet och det vill jag egentligen inte. Men det känns lite som att man får välja sina strider.

Vad det gäller söket så bestämde jag mig för att vid första passet göra hitta övningar för att se om han kom ihåg och sedan vid nästa pass göra markeringar med fast rulle. Detta bara för att jag vill se vart vi är någonstans. Vill se hans svagheter kanske. För det är ju de jag måste träna bort eller stärka. Det som var allra tydligast var att han sökte "vindspår". Han springer ut längstbak i rutan och där plockar han upp figgens spår om den bara flyttat sig framåt i rutan. När vi la ut figgen annorlunda dvs framifrån i rutan så sprang han inte rakt ut utan letade sitt luftspår på en gång. Dvs han vek av mycket tidigt.

Kontentan - träna mycket på raka skick, plocka in figgarna och stärk dragningen rakt ut.

Idag var vi på domarprov i sök. Hehe jag kan redan nu säga att det nog blev lite trist för domarna dom inte fick så mycket klurigheter att döma. Men jag var verkligen nöjd. Han tog den första figgen och markerade väldigt fint, utan skall! Fint påvis och tja jag var väldigt nöjd hade inte inte varit för att det var ett domarprov så hade jag kunnat sluta där. Men jag skickar på andra sidan och gör ett fint tomslag. Sedan tar det slut. För tomslag det har vi inte gjort förr. Han går ut bra vid nästan sida och springer inte tillbaka till gamla legan som jag är väldigt förvånad över. Han letade inte luftvittring, kände kanske på en gång att det inte fanns någon där. Han hittade även de andra två figgarna med markerade dem inte. De var på slutet dvs på 100 meter och så lång ruta med tomslag har vi inte gjort någonsin.

Men det kändes så bra, visst är det sjukt att ett 0 betyg kan kännas så fint. Jag var så himla nöjd. Nöjd att jag fått träna på att hitta i skogen och röra mig framåt utan att ha någon på stigen som säger vart jag ska skicka. Jag fick göra egna tankemarkeringar där han kom ut från ett tomslag så att jag inte skickade inte på samma ställe fler gånger. Super! Tack för chansen. Nöjd med den första figgen och nöjd med att jag fick ännu mer klurigheter att tänka på. Han är en kluring min Pep.

När vi var klara så körde vi iväg till vårens 3:e sök träning. Hade bestämt mig för att göra synretningar på fullt djup för att bryta hans "sökmönster". Gjorde bara ett skick på varje sida då vi redan gjort en hel del på morgonen så jag fick inte se om det gav något. För de första två skicken brukar han inte leta doftkorridorer. Nästa pass så blir det fler skick.

Nu är det natti för trötta Anna som använt många hjärnceller idag.

Ligga sked?

2011-04-12T17:45:00.001+02:00

Ibland så tävlar de om vem som ligger närmast matte...

Ella myser och Pep verkar lite mer undrande

Röntgad

2011-03-28T21:54:00.002+02:00

alltså går vi i väntas tider.

Idag kl 15 hade vi fått tid för röntgen av höfter och armbågar. Jag har varit så förbålt fattig därför har det inte blivit av. Men nu så.

Som vanligt är han en pärla. Lite nervös när vi kommer in, svansen åker ner och han blir lite stirrig. Men det går snabbt över och när vi väntar på att anmäla vår ankomst sitter han vid min sida och nosar nyfiket på maten som ligger brevid. Den lilla Sheltie valpen var oxå lite intressant men när matte säger att han ska vara försiktig så är han det. Världens bästaste.

När sedan personalen kommer fram till oss inför sprutgivning så hälsar han så fint till en början sedan klättrar han upp på henne och nosar henne försiktigt i ansiktet. Sötgubben. Hon berömmer honom för att han är så trevlig. Vilket han är för även om han hoppar så gör han det balanserat och trevligt. Försiktigt sätter han upp tassarna och undersöker vem det är han pratar med. Han är så fin min lilla prick. Han väger nu 20,7 kg.

Han har sovit hela kvällen och det känns mycket konstigt att han inte kommer och pockar på uppmärksamhet. Han är trött min lilla snutt. Han sover och jag väntar. Undra hur många gånger man kan gå in på SKK hunddata för att det ska gå fortare för dem att läsa av plåtarna.

Nu kom han upp i soffan för första gången ikväll...

Anmäld

2011-03-14T06:25:00.002+01:00

Knäpp som man är så ställde jag klockan på 05.15 trots att jag inte måste upp förrän 06.30.

Det var dags för anmälan till Tåmeveckan. Jag är så sugen och hoppas verkligen att jag kommer med på söket för makarna Blixt. Det är så underbart att få träna sök en hel vecka. Jag och Pep njöt verkligen i fjol. Trots att vi sov i tält och det var varmt och myggigt så var det helt super.

Jag har redan gjort upp en plan för vad jag vill lära mig mer av under den veckan.

Stigarbete
Transporter till och framförallt från figgen och ut till stigen.
Hitta bra rutiner

Pep han ska bara få ha roligt och träna massor med sök.

Nya planer

2011-03-01T20:39:00.002+01:00

Dagens träning på ny plan.

Resultat: En något förvirrad Pep, det var inte så illa som det är när vi tävlar men det är tydligt att nya platser påverkar honom. Men det går bättre och bättre, idag brydde han sig inte om kommenderingen alls. Mycket bra, han verkar komma ihåg gårdagens träning med andra ord. Lyssnade inte ens på tävlingsledaren vid apporteringen. Världens finaste.

Efter tre pass med kommendering och lugna belöningar mellan momenten ser jag verkligen resultat. Några fler gånger på nya platser och jag tror att han lärt sig det här med.

Det var ett riktigt roligt träningspass där allt gick vägen. Han till och med plockade upp den tunga apporten och gick med den. Stoltaste matten ever

Farsan Baloo

2011-02-28T21:38:00.001+01:00

Kolla in farsan - Skippo & Rossos blog

Bättre och bättre dag för dag

2011-02-28T16:22:00.002+01:00

Måste bara berätta!

Dagens träningspass, toppen. Full koncentration och bra lugna belöningar och Pepen var med mig hela tiden. Världens bästaste. Vi gjorde ett frittfölj som jag är mycket nöjd med och det viktigaste av allt jag tappade honom inte efteråt. Han var med på noterna och laddade om för nästa moment.

Det är mycket nyttigt för oss båda att träna med någon som komenderar. Vid inkallningen så stannade han inte (ny situation) så vi gör om och då tjuvar han på kommenderingen. Vi gör om den här gången blir det rätt.

Med tanke på hur mycket min hund minns av alla träningspass så tror jag nog att han lärt sig nu att inte lyssna på tävlingsledare. Men jag känner mig inte säker så vi fortsätter med det här ett tag till.

Sedan tjuvade jag tunga apporten av Annika. Jag och Pep tog den tillsammans ur hennes träningsväska. Vi var busiga tjuvar. Woho så roligt den var då. Efter två försök plockade han upp den från backen. Jag blev så glad att det trillade en tår. Trodde att det skulle ta år och dar att få honom att lyfta den.

Ibland är det så skönt att ha fel!

Problemlösaren

2011-02-27T15:58:00.003+01:00

Nu är det slut funderat! Idag tog vi tag i vårt lilla tävlingsproblem.

Först så fick min träningskamrat i uppgift att göra en tävlingsliknande situation, tre moment som jag inte hade koll på. Det blev frittfölj, framförgående och inkallning med ställande.

Det var en mycket intressant upplevelse. Efter första momentet tappade jag honom totalt, han satt och åt snö. Visade inget intresse att vara med mig. Framåt sändande gick inte så bra eller inte alls, då han inte är van att misslyckas gick inte inkallningen heller. Det var med andra ord en mycket bra övning och jag fick mycket att fundera kring.

Det vi kom fram till Annika och jag är att han laddar väldigt mycket. Under friaföljet så blir han mer och mer het. Svansen går mer och mer, han laddar helt enkelt. Jag riktigt hör hur han tänker snart kommer belöningen. När vi är framme vid språnget så belönar han sig själv med lite bus. Efter vi är klara tror jag inte att han tycker att han fått tillräckligt med belöning och stämplar ut.

Jag tror att det här är roten till allt vårt onda. Om jag får det friaföljet att fungera, att han inte gillar det så mycket som han gör *ler* så kommer resten att lösa sig. Jag kommer härmed att jobba med lugnare belöningar, lite leta godis och godismys när vi blir tävlingsledda. För att förändra förväntningen lite och i med det bibehålla koncentrationen. Vi måste utsätta oss för mer tävlingsliknande situationer så att vi får öva och öva plus att jag då får tid att ändra på förväntningen.

Jag tror att om vi bara löser den här knuten så kommer resten att lösa sig av sig själv.

Lydnadsklass 2 premiär

2011-02-20T15:05:00.005+01:00

- 15 grader och solsken. Jag kände mig laddad. Tänkte att jag den här tävlingen skulle koncentrera mig på våra förberedelser. Hade anlitat Annika min träningskamrat att titta på vad jag gör under tävlingen.

När det väl var vår tur hade jag värmt och kände mig inte särskilt nervös. Platsliggningen gick tusan så bra, han låg fint trots att det var en annan hund som var upp och busade. Jag hade dragit nummer 1 så vi var en bit ifrån den busande hunden. Men att Pep låg kändes väldigt bra i magen och nöjd efter platsen så värmde jag inte något utan körde på en gång. Vet inte om det var dumt men jag kände där och då att det bara skulle bli rörigt om vi gick ut och körde lite fritt följ för att sedan gå in igen.

Momenten som helhet är jag väldigt nöjd med, trots att vi nollade tre av dem :) Men det var inte sötnosen som gjorde fel utan matten. Ju längre tid det gick desto svårare fick jag att fånga upp Pep mellan momenten och jag tyckte att han blev lägre och lägre. Eller mer och mer osäker på om han gjorde rätt. I vanliga fall eller när vi tränar brukar jag bara behöva ställa mig för att han ska sitta vid sidan och vänta på nästa uppgift, men nu fick jag inte den kontakten. Han ville inte vara med mig alls. Som Annika sa "när ni tränar så är ni som ett par som varit gifta hur länge som helst, ni förstår varandras minsta vink" men idag så såg jag inget av det. Mitt glada jag var som bortblåst och stenansiktet kom fram. Istället för att säga "världens bästa lilla busfrö" som jag gör när jag tränar så säger jag "FOT" utan att le varken med munnen eller ögonen. Vi spelade inte tillsammans.

Det var en mycket nyttig tävling för mig för om jag bara får träna på hur jag ska vara mellan momenten så kommer det att gå som himla fint. För han kan momenten. Han vet bara inte vad han ska göra med sin konstiga matte. Jag är glad att jag hanterade uppvärmningen bra, att jag var noga med att visa vart väskan var och att jag hade Peppen med mig från början. Vi har alltså tagit ett stort kliv i rätt riktning nu måste jag bara hitta hur jag ska hantera mig själv mellan momenten. Plus att vi måste öva på att bli kommenderade. Han blir lite störd/peppad av den som pratar.

Jag måste även hitta vilken typ av belöning han behöver ha för att få bekräftat att han varit duktig. Så att han inte går ner sig mellan momenten även om matten blir lite småknasig.

Vi har en hel del att göra till nästa tävling i mars, men jag tycker att det känns väldigt spännande att få jobba med mig själv.

----

Ok här får ni de fina resultaten oxå

Platsliggning - 10
Frittfölj - 6,5 startade skitbra sedan mot slutet hoppade han efter min vante och sedan hittade vi inte tillbaka. Tror att hoppet efter vanten var ett rop på hjälp. Där började jag nog förändras till stoneface.
Läggande - 8,5 dålig start fick inte in honom i position och han slamsade lite.
Inkallande med ställande - 0 smög efter mig. Jag gjorde om och han gjorde det som han brukar med tvärnit och galopp vid båda inkallningarna.
Rutan - 0 sprang mot väskan som stod bakom publiken, jag visste att jag inte hade honom där så jag kallar tillbaka och gör om. Alltså en nolla. Då visste han vad han skulle göra men ville inte gå över de nysprayade sträcken. Stannade framför, jag sa snällt (faktiskt) att man måste gå över sträcken och då gjorde han det men mycket försiktigt. Noga att inte trampa på sprayfärgen.
Apportering - 0 nu var han så himla glad att det äntligen hände något kul så han sprang på tävlingsledarens kommendera. Galopp ut och galopp tillbaka.
Hopp - 10 men med mycket trixade att få honom på plats, ville inte sitta fot.
Fjärrdirigering - 8,5 vid sista läggandet la han sig som en liten boll. "Nu är det väl ändå slut.."

Ni fattar inte vad stolt jag är över att han gör så bra som han faktiskt gör. Han är världens bästa och om jag bara sköter mina kort rätt så kommer vi att komma långt.

Måndag morgon

2011-02-14T07:38:00.004+01:00

Sitter här och väntar. Kanske ringer de och säger att jag får jobb kanske inte. Det är - 26,7 grader ute och jag börjar bli lite små nervös att kylan håller i sig till på söndag. Platsliggning i -2o känns ju inte så jätte sjysst. Men de har lovat lite svalare eller varmare. Dock känns det löftet ganska lätt att ge när det är så här kallt och februari.

Tanten är galen. Hon vill inte vara ute och inne är hon som ett monster. Vill ha allas uppmärksamhet hela tiden. Får hon den inte så börjar hon skälla eller gör sig förstådd på annat sätt. För tillfället klättrar hon över Snoddas och försöker smidigt lägga sig mellan honom och mig. Bästa stället. Då har hon båda i sin hand, tror hon... Han låter sig snällt klättras på. Vet att han får sina öron väl rengjorda när hon väl är på plats och det är nog det allra bästa som finns.

Igår var det årsmöte och ridhusträning samtidigt. Den här gången prioriterade jag ridhusträningen. Har redan varit på ett årsmöte och snart har vi vårat egna i distriktet. Jag behövde komma ut och kolla formen i lite mer stimmig miljö. Han var som världens bästa. Jobbade fint med mig och stördes inte alls av bollar som flög eller kampande hundar. Däremot har han lite svårt för att springa för nära hundar som arbetar. Om jag råkar kasta apporten lite galet så den hamnar inom en annan hunds radie, hur stor den är vet bara Pepson, då hämtar han den väldigt försiktigt. Travar dit, smygtar den och travar sedan tillbaka. Kastar jag åt andra hållet så är det full fart. Tanten har ju nästan varit tvärt om, ju mer hundar och mer konkurrens desto viktigare att ta den fort.

Vi gick igenom i stort sett alla moment och allt utom det allra första friaföljet gick som på räls. Det är lite irriterande att det fria följet ska vara så tidigt. Han är så gasad då att han gärna går lite före och tappar koncentrationen. När vi tränat konstant i en halvtimme, då gjorde han helt galet bra fria följ. Men fantastisk koncentration, vi gjorde ett elitprogram och det var inga som helst problem. Men att gå det där första, det är såå svårt. Hade han haft lätt för att ljuda så skulle det ha kommit en sånt där förväntansgnäll jag lovar.

Jag har förberett husse på att han kommer att få dirigera mycket i veckan. Han ska få ett papper med alla orden och säga dem med lite olika intervall så att galna Peppen inte lär sig att lyssna på tävlingsledaren. Om jag känner honom rätt så skulle han lära sig det efter den här tävlingen. Så för att mota Olle i griden ska han nu få lära sig att det är matte man följer och lyssnar på. Inte den där knasbollen som ropar och har sig. Även om den säger "gör språng marsch" vilket bara kan betyda en sak, hopp, studs och bita matte i armen.

Doftdiskriminering

2011-02-12T16:08:00.002+01:00

Vi har brottats lite med vittringsapporteringen. Det är lite annorlunda när man tränat operant för han provar ju till tusen för att komma på vad som är rätt. När han inte får något för det så skruvar han upp sig mer och mer. Tillslut är han i helt fel sinnesstämning.

Jag pratade med min kamrat Jessica och fick tipset att träna doftmarkeringen på post-its. Det var en genial tanke för det går ju inte att göra så mycket med dem. Speciellt om de är fasttejpade och inte alls går att plocka upp. Mycket smart.

Igår tog jag tag i det. Jag har lite motstånd till det här när jag tränar med Pep för att han går upp i spinn så mycket. Men nu bestämde jag mig för att jag var på så pass bra humör att det skulle fungera.

Först så skruvade han upp sig luktade/satte nosen på rätt och fick sitt efterlängtade klick. Det tog inte många klick, kanske tre så var jag tvungen att byta plats på dem så han skulle använda näsan. Jag fick sätta honom bakom mig så att han inte såg och sedan bjuda fram honom. Det blev rätt varje gång och han gick inte upp i varv. Däremot blev det en blöt fläck av säckel eller saliv där vi satt. Post-it lapparna går nog inte att använda mer än en gång i taget för de blir fort ner säcklade. Min lilla godisdrägglare. Han behöver bara tänka träning så börjar saliven att rinna till.

Min plan är att det tillslut ska finnas sex post-its och att han lugnt och metodiskt ska välja rätt. När han gör det så ska jag byta till vittringspinnar, då kanske han fattar galoppen och inte går upp så mycket i varv.

Pepson och Findus

2011-02-07T14:42:00.004+01:00

Försökte fånga Snoddas i profil för att visa hur otroligt lik han är sin far. Gick inte så bra... Men fick några fina bilder ändå.

1. Fint

2. En av de mindre lyckade profilbilderna

Varje promenad leker de lika mycket. Gillar när han gör kullerbyttor.

Konsten att ta emot ilska

2011-02-06T12:30:00.003+01:00

Nu var det länge sedan sist igen. Vi tränar på och har anmält oss till distriktets första lydnadstävling den 20 februari. Håller tummarna för att det inte blir för kallt.

Den här satt i tvättstugan när jag kom ner för att tvätta.

Ilsk gick jag hem och skrev den här

Skellefteå

2011-01-04T19:29:00.000+01:00

Nöjd hund efter en vintrig cykeltur runt A-torp.

Inkallning

2011-01-02T15:23:00.002+01:00

Tränade på inkallning med stå här om dagen. Har som jag skrivit tidigare pausat det momentet för att jag inte visste hur jag skulle gå vidare. Bestämde mig för att börja om helt från början. Raka inkallningar med belöning bakom för att han ska förstå att han ska lämna leksaken.

Tre gånger tidigare har vi tränat det här. Med olika resultat.

Men vid det här tillfället hade vi som sagt pausat. Jag la ut kongen och satte gubben att vänta på mitt ord. Han kommer i flygande fläng och stannar tvärt mitt på sträckan. Jag fick locka lite mer för att han skulle komma hela vägen. Andra gången kom han hela vägen och tredje belönade jag ett superfint spontanstå för att sedan belöna hela vägen och och nästa gång för att han stannade på mitt kommando.

Det som jag finner mest intressant är vilket enormt minne han har. Något vi bara tränat tre gånger sitter som sten. Eller ni förstår vad jag menar. Han vet direkt vad vi ska göra. Det här är något jag måste tänka på när jag tränar. Får han jobba för länge med delmoment eller utan att det är rätt utfört så blir det svårare för honom.

Snart måste jag ta bort belöningen bakom och bara ha ordet för att han inte bara ska förknippa inkallning med sak bakom. Detsamma med rutan jag fick tidigt ta bort targeten så att han inte förknippar rutan med en musmatta. Han är så himla smart den här gubben...

Planerar inför framtiden

2010-12-30T12:50:00.002+01:00

Julen har nu passerat och snart är det dags för ett nytt år. Jag sitter framför datorn och planerar kommande år. Vilka moment som måste tränas på och vad som kan göras inne och ute. För att få lite struktur på det hela har jag gjort en priolista för inne och ute.

Strax före jul gjorde vi ett stort genombrott i framförgåendet. Det har vi tragglat på alla möjliga olika sätt, med target och utan target. Men koppel och utan koppel. Mest har jag fokuserat på att gå. Det har varit svårt att få till en rak och fin gång framåt utan att ta till spring. Men så strax före jul så var det som att poletten trillade ned och Pep gjorde väldigt fina framför. Han gick lugnt och fint och rakt ut. Jag var så lycklig att det inte går att begripa. Vissa saker är så lätt att lära in och andra har verkligen tagit tid. Det som tagit tid har verkligen pendlat upp och ned och fram och tillbaka. Jag har kommit hem från träningen och nästan funderat på att skippa brukset för att jag aldrig kommer att få till det där sabla momentet. Men så helt plötsligt så går det bara hur fint som helst. Det är sånt som gör allt slit värt det.

Nu brottas jag på samma sätt med inkallningen med ställande. Jag har provat lite olika metoder. Började med spontana stå framför mig både i gång och språng. Inga problem. Så har vi tränat på inkallning från lika positioner, inga problem. Började sedan att sätta ihop dem med en leksak bakom för att få honom att tänka bakåt. Hehe det gick bra ett träningstillfälle och då såg det riktigt bra ut. Knälås och tvärnit. Men så andra träningstillfället så vägrade han ens att komma mot mig. Det såg ut som att han tänkte "varför ska jag komma när jag ändå ska få den sen" Det spelade ingen roll hur mycket jag ropade och tjoade han satt som sten. Sedan ville han inte komma på vanlig inkallning heller, utan leksak. Voj voj. Där fick mina grå celler motstånd och jag la ned träningen för en tankepaus från matten. Jag har tänkt och tänkt men inte kommit vidare. Nu måste jag ta tag i det hela igen.

En annan tankebrottning har vi över vittringsapporteringen. Började med den inne för att det skulle vara lugnt. Vid första försöket var näsan påkopplad och Pep tog helt rätt och arbetade precis så som jag ville. Men så när han gjort första så kopplade han på autopiloten och började visa upp alla beteenden han har i sin repertoar. Det var allt från bakåtkryp till hopp sitt. Jag hade väldigt roligt och Pep var helt galet på. Men någon mer vittring blev det inte den gången. Han blir väldigt lätt övermotiverad vid träning så att få honom i rätt känsla inför vittringen känns som en utmaning.

Inneträning
Vittrings diskriminering
Fjärrdirigering - finputsning
Sättande under gång - finputs

Uteträning
Inkallning med stå i alla varianter och variationer
Rutan - finputs
Sittande i grupp

Förvirrat

2010-12-09T16:08:00.002+01:00

Dagens mest förvirrade träningspass på länge. Började med lite vittring men han bara skruvade upp sig mer och mer så det var ingen bra plan. Tillslut ingen näsa alls på utan han bara plockade pinne efter pinne. Plockade en tittade på mig och så plockade han nästa. Jag reviderade min plan och tänkte att det nog är lättare att träna något han kan. Men Peppens hjärna hade redan kokat över. Han erbjöd massor med saker på superkort tid. Det i hela det här virrvarret var att han erbjöd bakåtkryp utan att ens tänka sig för.

Det var längesedan jag hade en så het aussie. Han var helt galet på och ville bara göra mer och mer och hans huvud gick på högvarv. Inget blev helt bra för att han ville inte sluta erbjuda fel saker. Det fanns ingen gnutta koncentration. Men kul hade vi både han och jag. Ett litet energi pass.

Jag måste ta och göra en plan så att jag vet vart jag är och vart jag ska. Känner mig allmänt förvirrad för tillfället. Kanske är det det som avspeglar sig i galna hundens galna glädje.

Över för den här gången

2010-11-29T21:14:00.003+01:00

Så var en vecka av gnällande över. Det går bättre och bättre. Det har så klart varit jobbigt men om jag jämför med förra gången så var det mycket bättre nu. Kortare period av gnäll och lättare att styra. Tre dagar var riktigt jobbiga för då gick hon omkring här och visade upp sig. Smörade som bara den för sin lillebror. Bläää! Men hon har inte riktigt hajjat hur det går till, Ella tyckte att hon skulle rida på Pep och inte tvärt om... som tur var har inte polletten trillat ned.

Annars går det framåt. Blev inte så mycket tränat de dagarna det var som allra värst. Inte för att Pep inte skulle ha klarat av det utan för att mitt tålamod redan tagit slut. Jag skulle inte klarat av något bakslag i träningen. Och bakslag blir det ju alltid.

Dock undrar jag ibland över hur snabbt Pep går framåt. När ska bakslagen komma? I lördags hade vi ett riktigt bra pass. Bara -10 grader ute och solsken. Jag har precis börjat träna på inkallning med ställande. Har introducerat lite belöning bakom för att se hur han greppar det. Passade på att träna lite stadga i stået oxå. Att stå kvar med roligaste kongen liggandes bakom var inte lätt. Men tillslut gick det och då kunde jag börja ropa och sedan säga varsågod. Gjorde det vid ett träningspass inne och sedan plockade jag ut det. Ute blev det mer som en inkallning, jag gick längre bort och ropade hit. När jag sa varsågod så tvärnitade Pep med världens finaste knälås, stannade och stod helt stilla. Kunde redan där introducera stå. Fattar inte vad den här hunden är snabb i tanken. Allt går så fort det är nästan så att jag blir lite nervös för att jag inte kommer att ha lagt en tillräckligt bra grund. Men som min träningskamrat Annica säger "du behöver inte oroa dig för den saken för för det är ju det du har. Det är därför det går så enkelt."

Jag hoppas på att hon har rätt.

Måste bara få till inkallningen från stå så att den fungerar perfekt även på väldigt kort avstånd. Kanske kan vi tävla vid klubbens första tävling i februari. Bara det inte är för kallt att ligga plats så går det nog fint.

Min kära lilla tant

2010-11-20T00:53:00.003+01:00

Om det går att vara hög på sina egna hormoner är Ella det nu. Hon har inte alls begripit hur hon ska bete sig. Hon smörar som tusan för Pep men så när hon smörat klart då tycker hon att det är dags för henne att rida på honom. Haha ni kan tänka er hur det ser ut.

Ella den lilla latmasken som aldrig vill ut mer än om nöden kräver det står nu hela tiden vid dörren och flörtar med mig och husse för att se om det går att lura till sig en extrapromenad. Var ute över en och en halv timme idag och Ella visade inga som helst tecken på att hon ville gå hem. Hon brukar annars gå vääldigt sakta när vi går bortåt och pinna på ordentligt när det är hemfärd. Borta bra men hemma bäst är helt klart ett ordspråk som passar henne som hand i handske.

Hundmöten går oxå smärtfritt. Annars gillar hon ju inte andra hundar och det känner ju Snoddas som spänner sig lite med nu när hon älskar alla hon möter så går han lugn som en filbunke vid min sida. Ella däremot gnäller lite vid varje hundmöte. Som att det ska få dem intresserade. Vad jag lärt mig är gnäll inte sexigt. Ella har det som raggningsknep. Kanske är det bra då hon ju faktiskt passerat 10 strecket och inte vet sitt eget bästa.

Ella har en massa andra knep oxå. Bland annat har hon lärt sig precis hur hon ska göra för att Snoddas ska hoppa ned från soffan så att hon kan ta över den bästa platsen i vardagsrummet. När han ligger och myser bredvid mig så sätter hon sig nedanför och skäller ett glatt och peppande skall. Typ en lekinvit. Vilket Snoddas aldrig kan motstå, vips är han nere på golvet och utan att vi ens märkt det har Ella övertagit hans plats. Hon är så smart den lilla tanten.

Saker att göra med en stol

2010-11-18T09:33:00.003+01:00

Bestämde mig för stolen.

Tog fram den och visade för Pep att det var dags att träna. Först ville jag bara se vad han hittade på med den.

1. sätta upp en tass
2. ställa sig upp med båda tassarna och spana
3. bita i den och bära den en bit
4. knuffa på den
5. backa bort från den
6. lägga sig bredvid
7. lägga sig bredvid och skälla

Min tanke med stolen är att han ska springa runt den så att jag sedan med lätthet ska kunna göra flera repetitioner av inkallning med stå och ligg. Pep ska springa ut, runda och springa tillbaka. Jag behöver med andra ord inte gå bort lägga honom och gå tillbaka. Vi vinner en massa repetitioner på detta. Plus att jag vid sidan av tränar inkallning från ligg, stå och ligg kortare sträcka. Detta är dock en bit fram i vår träning för tillfället håller vi mest på att träna stå framför och i rörelse mot mig. Jag backar och Pep går mot mig.

Men innan februari tävlingen ska vi vara klara med det.

Tankar kring nej

2010-11-16T08:20:00.004+01:00

Jag har länge funderat kring ordet nej och innebörden av det. Hur det används praktiskt i hundträning.

I lydnads eller momentinlärningen så förekommer det aldrig för mig. Och om det gjort det så går jag hem med en massa tankar om vad som gått fel. Har jag använt det för många gånger så blir jag rent ut sagt besviken på mig själv.

Som den tänkare jag är så tycker jag inte att det är fel att använda nej om det finns en plan med det. En klar tanke på hur det ska användas och när det kan fungera förstärkande eller dämpande.

Jag har dock ingen sådan. Utan jag utgår från att göra rätt eller inte alls. Måste jag korrigera, vilket jag aldrig gör annat än genom utebliven belöning, så ser jag det som att jag inte har jag hjälpt hunden på rätt sätt från början. Dvs jag har inte lärt den vad jag förväntar mig av den.

Om jag ger ett exempel
Jag säger fot till hunden och den kommer in men sätter sig snett. Jag skulle där kunna säga nej och säga fot igen för att belöna hunden när den kommer rätt. Men det enda jag ser att jag lärt hunden där är att den inte alltid behöver komma rätt vid första försöket. Jag har inte skapat den förväntan jag vill ha för att komma in rätt på en gång. När jag säger fot ska hunden inte ens fundera på att den kan sätta sig snett eller långt ifrån. Gör den det så avbryter jag och gör om. Jag släpper lös hunden igen så att jag får göra om starten från början. Jag vill inte ha en tvåstegs ingång.

Har jag en hund som inte har full fokus på mig vid fotövningar så säger jag inte nej när den tittar bort för att sedan belöna när den kommer tillbaka. Jag avslutar övningen och börjar om. Det kan ju verka långsökt men jag tror att hunden har lättare att begripa "kravet" att gå i kontakt om tanken på belöning försvinner helt och det gör den då jag avslutar momentet. Korrigerar jag bara och går vidare har hunden lärt sig att om jag tittar bort blir det lite obehag eller bara ett nej och sedan får jag ett bra och vi fortsätter och jag får min belöning. Alltså jag kan titta bort ibland det gör inget jag får min slutbelöning i alla fall.

Det som jag kommit fram till är att vi tror att nejet är tydligt för hunden. Men att bara slänga ut ett nej då och då skapar inte större förståelse för hunden. Den förstår inte vad som var rätt eller fel. Var det positionen, fokus eller kanske känslan hos hunden som var fel. Vi blir helt enkelt luddiga när vi använder slentrianmässiga nej eller andra slentrianmässiga korrigeringar.

Tänk istället - vad lärde sig hunden av det här? Har vi gått ett steg framåt eller bakåt?

Idag

2010-11-15T17:09:00.002+01:00

Dagens godaste - syrligrotsakssoppa med stora vita bönor och olivoljerippel
Dagens skönaste - känslan efter att ha trasslat ut tovor och badat tanten
Dagens finaste - tanten utan tovor
Dagens tänk - vad ska jag träna Pep att springa runt? Stolen en vattendunk?
Dagens bästa - långrpromenad i strålande solsken och snö som gnistrar
Dagens ovanliga - husse kom hem några timmar mitt på dagen, oplanerat kvällspass.
Dagens jobbiga - Peps fixering av finaste tantens bakdel
Dagens positiva - jag!
Dagens känsla - längtan efter julfint
Dagens stil - svarta jeans, vit top och guldfärgad kofta. Uppsatt hår.
Dagens pyssel - Aeolian

Morgondagens pyssel - Carnaby skirt

Planer

2010-11-13T22:17:00.003+01:00

Som ni säkert förstått vid det här laget är jag en planeringsmänniska. Jag har ofta planerat för olika händelseförlopp när jag tränar och blir sällan paff inför vad som händer, jag har allt som oftast en plan för allt.

Nu har jag suttit ned och planerat hur vinterns träning ska se ut. Vad jag ska lägga krut på och vad som måste vara klart till våren. Första lydnadstävlingen här uppe är i februari då tänkte jag att vi skulle ta och starta lk 2. Det är skönt att ha vintern att helt fokusera på lydnadsmoment. Det går ju inte att göra något typ av skogsarbete. Tävlingen fick bli årets sista sökpass, om inte snön skulle smälta bort.

Mina prioriterade moment är:
- Framförgående
- Rutan
- Inkallning med ställande

Frittfölj kommer jag bara att jobba med i garaget så att positionen inte blir helt galen med alla jackor och dylikt som kommer i vägen när det är vinter. (Har nog som mycket problem med att få honom att välja bort mina vantar som självbelöning i andra moment...)

Inne jobbar vi vidare med alla typer av apportering med alla typer av material, samt "hoppsitt" dvs att sätta sig upp med ett knyck i stället för att det ska ta några hasande steg. Fjärren kommer att bli så snygg när vi får till det. Det är egentligen bara det som inte är klart i fjärren, där har vi alla skiftningar (även för lk 3) och jag behöver inte tänka på avståndet för han kan göra lika snygga skiftningar två meter framför som 15 meter. Har ju som sagt haft lite problem med inkallningen där han trott att det var fjärr-dags och skiftat som tusan. Och han gör det snyggt, inga baktassar som flyttar sig här inte. Har valt att låta baktassarna vara de som alltid är fastlåsta i backen.

Har dock inte valt metod för vittringsapporteringen än. Kan inte än säga att det lutar åt något särskilt håll. Det står mellan Svartbergs metod och Canis metoden som den är beskriven i den supertjocka lydnadsboken. Båda metoderna har sina för och nackdelar. Måste dock välja snart så att vi inte fastnar på grund av en seg matte.

Det är mycket vi ska bli bättre på i vinter. Har även tänkt att vi ska bli bättre på kedjor och förväntad belöning. Har skippat den biten ett tag. Kanske på grund av att jag har fått en hund som mer och mer vaktar sin väska. Det gillas inte av mig, allt som kan skapa konflikter måste tränas bort. Jag vill att han ska älska väskan men inte hata de som kommer för nära den ;) Det skapar dessutom okoncentration om han hela tiden ska hålla koll på den när vi tränar med andra. Inte bra.

Appellen avklarad

2010-11-07T15:34:00.004+01:00

Ojoj vad det här känns fint. Vi klarade oss! Inte med världens bästa marginaler men ändå. Jag är så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

På söket fick vi bara en 6:a och en 7:a av båda domarna. Inte för att det gick dåligt. Han hittade första markerade och gick ut fint på påvis. Men så när han sprang fram till figgen så måste han ha fastnat i sökrullen på något sätt så den gick sönder. Som tur var hade jag min och inte Monicas. Men med trasig sökrullen går det ju inte fortsätta. Jag lägger Pep och tokspringer till bilen och hämtar Monicas rulle. Tar på den och inser sedan att jag inte vet vad som är oavsökt eller vart vi var någonstans. Jag tappade lite fokus där. Så vi hittade en figge och fick oavsökt eftersom tiden tog slut. Trots detta var jag så lycklig för han hade trots allt plockat sin rulle och markerat. Det var den största vinsten för mig.

Efter söket vart jag mer avslappnad och inte så nervös. Budföringen vet jag att han älskar så det var jag inte alls orolig för.

Sedan var det dags för lydnad och jag var väldigt duktig. Inte nervös och hjälpte min älskade Pep på alla sätt och vis. Fick lite dåligt betyg på linförigheten men jag tränar aldrig det med koppel så han var lite ofokuserad pga det. Eller att jag var lite nervös men att jag sedan fångade upp honom ändå. Mot slutet så gick han som han brukar göra. Fast vi avslutade linförigheten med ett sedvanligt hopp och bus när vi skulle springa. Äntligen lek tänker gubben och hoppar och studsar som en liten boll. Sedan flöt det bara på, vi nollade framförgåendet men det har vi inte klart på långa vägar så jag är inte förvånad. Resterande moment gick som på löpande band.

Här får ni poäng
Domare1
Linförighet 7
Framförgående 0
Platsläggande 10
Inkallande 10
Apporterande 9
Hopp över hinder 10
Platsläggande 10
Budföring 9,5
Sök 6

Domare2
Linförighet 8
Framförgående 0
Platsläggande 10
Inkallande 10
Apporterande 9,5
Hopp över hinder 10
Platsläggande 9
Budföring 9,5
Sök 7

Det jag är mest nöjd med är att han plockade rullen och att jag var så duktig på lydnaden. Att jag tog hand om min hund.

Skräp

2010-11-06T01:01:00.003+01:00

Skräp, skräp och åter skräp.

Det är vad jag kan säga om dagens sökpass. Får se om jag kan reparera det imorgon så att vi i alla fall får med oss två figgar på söndag. Vill ju köra lydnaden så att jag får testa mina nya tankar kring min nervositet.

Det är egentligen bara därför jag startar nu, för vi är långt ifrån klara. Jag har ingen lydnad i skogen har inte testat att plocka fram figgen utan att leka. Stigen fungerar väl så där, men har aldrig provat att göra ett tävlingsmässigt sök. Jag har med andra ord inga höga förväntningar. Jag gör det här för att jag vill testa hur den här tävlingsformen fungerar och det känns lättare att göra det när jag inte har några krav på hur det ska gå.

Jubel i busken

2010-11-01T17:20:00.003+01:00

Fick låna Monicas fasta rulle i helgen. Så när jag kom hem igår fick Pepen prova den och mycket riktigt den var väldigt rolig. Han plockade rulle och och gick omkring med den stolt som aldrig förr. Jag var väl medveten om att det skulle bli på det sättet så jag tog tillbaka den och plockade upp rullen så mycket det bara gick. Då kunde han inte nå den vilket var bra då först kunde ju tillvänjningen börja.

Vid sjutiden igår när jag låg och sov så gott, hård helg med lite sömn, ringde Annika och frågade om jag behövde träna markeringar. Behövde ju inte ens svara på det utan bara mös över att det finns de som vill träna. Hon skulle flytta på lådan till tävlingen i helgen. Fint tänkte jag, då kan jag träna på två ställen på en dag *gnuggar händerna*

Vid första passet tränade jag lösa markeringar. Det har vi bara gjort en gång tidigare, i sökrutan. Det gjorde han så klockrent att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Fyra skick och inte en tanke på att göra något annat än att plocka rullen och komma till mig.

Vid det andra passet tänkte jag introducera fasta rullen. Då inte i sökrunta men dock i skogen då jag tror att han har lättare att fatta galoppen där. Då är det ändå kopplat till söket och lösrullarna. Tror det hade varit svårare i köket. Nåväl jag gör rullen så lös som möjligt och Annika går iväg någon meter. Jag instruerar henne att hon inte ska göra något alls för att hjälpa honom utan blir det fel måste han tänka. Kommer han tillbaka göra vi om.

Jag hade tusen planer i huvudet som vanligt. Men men världens smartaste Pep behövs inte så många planer från mattens sida. Han tänker nämligen själv. Jag får inget godis nu, det finns ingen lösrulle vad ska jag göra. Så böjer han sig ned och plockar den fasta och kommer därefter som skjuten ur en kanon till matten som nääästan gråter av stolthet.

Vi byter plats och gör samma sak igen. Klockers! Han tar den och kommer.

Det känns så himla bra, nu vill jag bara ha ett tillfälle att introducera det här i söket med så att han förstår.

Jag kan själv inte begripa vilken bra hund jag fått. Vi har tränat markeringar på sidan av söket en hel del. Eller tills jag tyckte att det var klart och dags att flytta in det i sökarbetet. Vi har kört med lösrulle två gånger med idag. Det finns ingen som helst tvekan i vad han ska göra, han vet. Tappar han rullen så plockar han snabbt upp den för att fort komma till mig. Det gör han även om han tappar den framför mina fötter. Däremot får han "tappa" den när han sitter fot. Men det är inte vad jag strävar efter, han ska hålla den tills det klickar i kopplet. Nåväl tredje gången introduceras fasta rullen och han är som en klocka. Vet precis vad han ska göra.

Jag tror nog att vi kan klara appellsöket på söndag ändå. Även fast vi bara haft fasta rullen en vecka.

Jag kan inte begripa att jag fått en så himla bra hund. Han är helt fantastisk!

Vilken pepp jag får av min Pep

Markeringar

2010-10-17T18:18:00.002+02:00

Känns som ett ständigt återkommande ämne.

Men idag har vi gjort ett väldigt fint genombrott i vår träning. Har i stort sett bara tränat utanför söket. Hemma, i skogen med husse och så vidare. Men i stort sett bara med husse.

Idag var första gången som vi testade markeringarna sökmässigt. Första figgen fattade Pep inget alls. Han gick fram, såg inget ansikte så han skällde lite så som han gör när det är något nytt. Efter två tre skall gick han själv fram nosade hittade rullen och bestämde sig för att den här inte hade något med söket att göra. Kom ju inga godisar. Så han bestämde sig för att söka vidare. Vid nästa försök såg han knappt åt figgen utan sökte vidare. Jag gick närmare för varje gång och när vi var ca 7 meter ifrån så plockade han rullen och kom in till mig på en gång. Riktigt fint.

Nästa figge gick super när han väl hittade henne. Gav henne en liten puss sedan plockade han lösrullen och kom in med den fint till mig. Samma vid trean och fyran. Han var helt klockers! Nu vet jag att jag kan plocka in markeringarna i det riktiga söket.

Efter markeringsövningarna så gjorde vi några hittor. Där stötte vi på ett nytt problem. Nybajsad älgskit. Den gick före att hitta figurant. I vanliga fall om han hittat gotta i skogen har han plockat den och sedan fortsatt med uppgiften. Men det här tog över allt och han glömde helt bort vad han gjorde.

Morr säger matten som tycker att sök är mycket roligare än bajsätande.

Debuten avklarad

2010-10-16T19:13:00.002+02:00

Äntligen! som Gert skulle ha sagt.

Det var på tiden.

Lydnadsklass ett är avklarat och nu blir det tvåan. Om det hade funnits fler tävlingar i vinter så hade jag startat snart för den är inte långt borta.

Som vanligt blir jag så himla nervös, jag glömmer helt bort att ha roligt och blir stel och konstig. Vi gjorde en skitdålig tävling eller mest jag. Pep följde ju bara mitt humör. Men trots att vi gjorde en skittävling så skramlade vi ihop 173 poäng. Det tycker jag är en ganska bra dålignivå.

Platsliggningen var helt super, Pep låg med huvudet i backen nästan hela momentet och la sig på en gång. Sedan satte han sig som vanligt inte upp på första stickordet. Det får vi slipa lite på för det återkommer i flera moment. Jag var så himla nöjd efter platsen att jag jublade.

Tandvisningen gick bra den med, tur att vi tränat med handtarget där. Trodde han skulle baka men istället gick han fram för att hälsa en gång till på domaren.

Linförigheten vet jag inte vad som hände. Mest troligt är det jag som påverkas och då även han. Vi brukar ha ett super klockrent ff men nu nosade han, gick ur pos och studsade som en galen på språnget. Helt och hållet mina nervers fel.

Läggandet skulle vi ha fått 9,5 på om Pep satt sig upp på en gång. Men inte idag när matten är lite konstig. Dumma poäng avdrag.

Inkallningen - klockren. Där brukar vi ha problem. Pep brukar tro att det är fjärrdir istället och skiftar bara position.

Ställandet - en konstig återgång. Även där skyller jag på mina nerver. För Pep avvek från sidan. Gick ut lite kanske ser jag väldigt sur ut eller nåt.

Apporteringen tog han apporten så fort jag sträckte fram den. Men att inte ta den har vi bara tränat en gång så jag är nöjd där, han höll den väldigt fint och släppte på mitt kommando.

Hoppet gick susen.

Jag fick mycket att fundera på. När Jessica frågade hur "känslan var" om Pep upplevde det som lustfyllt kunde jag inte svara riktigt på det för jag kände att jag inte visste. Så avkopplad blir jag. Det är som att jag stänger av. Det är något riktigt saftigt att bita i. Får ta 2:an att träna mig själv i att tävla. Skulle behöva gå en lång kurs som bara handlade om förarens psyke ;)

Här har ni siffrorna:
Plats - 10
Tandvisning - 10
Linförighet - 7,5
Läggande - 8,5
Inkallning - 10
Ställande - 7
Apportering - 7
Hopp - 10
Helhet - 8

Soffpotatisen & racerraketen

2010-10-13T21:19:00.003+02:00

Jag har jobbat i lågstadiet tre dagar på raken och det tär på krafterna. Jag har bara suttit rakt upp och ned i soffan och knappt orkat se på tv. Helt slut. Igår gick och la mig stax efter nio. Sov som en klubbad. Ni kan ju tänka er vilken raket jag har här hemma. Inte har det blivit mycket stimulans för de små.

Känner mig som "upphängd och nedsläppt" som min kära mor skulle ha sagt.

Nåja imorgon är det dags för de fina gymnasieeleverna.

Ikväll har jag försökt stimulera den lilla raketen. Han har fått tänka och använda en massa konstiga muskler. Vi har krypit baklänges. Det går faktiskt bakåt, haha. Han kryper finare bakåt än framåt och då tycker jag att han kryper väldigt fint framåt. För det mesta. Men bakåt tar han så små steg att han ligger helt platt på backen.

Vad mer - jag har anmält oss till appellen. Vi får se om vi startar eller inte...

Grattis mitt lillaEllahjärta som fyller 10 år idag. Puss på dig min sötaste lilla tant.

Söksöndag

2010-10-10T15:50:00.003+02:00

I lördags var det dags för tävling har i Piteå. Jag figgade för högre klass sök. Alltid lika kul. När vi var klar i skogen hämtade jag galnePep och åkte ut för att titta på lydnaden. Pep träffade en del kamrater som hade aussie och fick hälsa på en liten aussiedam från Vännäs. Det blev en hård dag för gubben med mycket applådernade och massor med människor som han älskar. Pep älskar alla som han har har träffat en gång om de gett honom gotta. Då finns de med i hans plusbok och därmed är det ett måste att hälsa på dem. Jag hade fullt upp med andra ord.

Idag blev jag less på att vi aldrig kommer till och tränar sök så jag gjorde upp en plan, drog med mig husse och tränade på tomslag och markeringar. Gjorde en appellruta då husse inte är superlycklig över att måste följa med och hjälpa till. Pep var övertaggad då han inte tränat sök på två veckor. Men han skötte sig fantastiskt fint. Det blåste, så på medvindssidan gick han ut på djupet och sökte fint vidare längst bak, kom tillbaka när han nådde slutkanten. Superduktiga Pep och den väldigt nöjda matten fick sedan något att bita i då vinden lång på från sidan och Pep genast tog upp den och inte ville rikta sig rakt ut. På den här sidan gick han heller inte ut på djupet men han var ändå vid 40 och jobbade. Han tog även här hela rutan. Men det var inte så konstigt heller då vi var borta i Pitholm (jag ville klart och tydligt se vad han gjorde) där är det ju så enkelt att springa.

För att det skulle bli lite kul la jag ut husse i sista hörnet på motvindssidan. Där hade han inte varit hela vägen ut. Pep fick vind på honom redan långt innan vi kom fram till där jag ville skicka. Dragningen var enorm och vi fick ett väldigt fint sista belöningsskick.

Sedan fick husse gå ut synligt för att träna lite på markeringarna. De sitter bättre och bättre. Visst är det en liten tvekan med tugg och rull men han börjar mer och mer förstå hur det går till. Han jobbar stenhårt för att ta med rullen in, om han tappar den så plockar han upp den igen. Han vet att den måste med för att han ska få sitt älskade -Visa!

Gjorde tre markeringar alla på olika ställen och jag är mycket nöjd. Så pass att jag skulle kunna plocka in markeringarna i söket bara för att se hur han reagerar då.

Grattis till mamma som idag skulle ha blivit 59 år.

Fredagsmys

2010-10-08T21:33:00.003+02:00

Har haft ännu ett bra träningspass. Väldigt blandat dock och inte så planerat som det brukar vara.

Började med lite agility, slalom och kontaktfält. Första gången. Pep var något ofokuserad då det var en übersprallig storpudel som oxå tränade med oss idag. Pep stod mest bara och tittade på honom. Att koncentrera sig och tänka det var långt ned på hans prioriteringslista. Pudelbus var nog nummer ett. Men han var kvar hos mig hela tiden och försökte inte ens smita.

Men efter lite pauser och annat bla kontaktfältsträning så tog vi tag i tänka uppgiften slalom igen och tammetusan om inte världens-smartaste-Pep redan efter första träningen tog två pinnar, utan någon hjälp från den stolta matten. Det är ju långt från klart men så här fort har ingen av mina andra hundar fattat.

Även rutan börjar sitta fint, jag är inte helt nöjd med placeringen i rutan. Men den dagen jag är nöjd med något moment existerar nog inte. Det finns ju alltid saker att putsa på. Han gör dock en fin rusning in och ställer upp sig skitsnyggt för att få en bit gotta.

Vad gjorde vi mer, jo budföring. Det är nog Peps favvo, så länge de inte klappar honom på huvudet. Oj vad han jobbar för att inte bli tagen på samtidigt som han sitter kvar. Det ser väldigt roligt ut. När han springer till någon som inte är jag eller husse så tjuvar han oxå för att snabbt komma tillbaka till mig. Det måste vi träna på lite mer husse och jag. Eller husse blir det nog som måste träna för det är hos mottagaren han tjuvar.

Det blev oxå tre platsliggningar en kort för att jag skulle hämta korv i bilen och då med den überspralliga pudeln som tränade agility som störning. Jag gick runt huset och såg inte alls vad som hände men när jag kom tillbaka med korven så låg han fortfarande. Sedan två +5 minutare den ena synlig och den andra osynlig. Tränar på att han ska ligga med huvudet på backen men det går inte hela fem minuter, det är herrn allt för nyfiken för. Men då han ligger fint även om jag berömmer kan jag ändå stärka honom i vad jag tycker är rätt när han kommer på sig.

Markeringar

2010-10-04T22:58:00.002+02:00

Har ägnat helgen åt markeringsträning. Har skickat ut husse i skogen. Det är inte ofta han är inblandad i hundträningen men nu får han ställa upp. Såg framsteg i lördags men blev ivrig och ville köra en gång till efter en bit promenad och då gick det inte alls. Men i söndags hade en till liten pollett trillat ned.

Jag bakåtkedjar markeringen. Började med sitta hos mig och hålla sedan - visa! Nu har vi kommit så pass att figgen kan ha lösrullen.

Men det är långt ifrån stabilt. Ena gången kommer han tillbaka som skjuten ur en kanon och nästa så står han och funderar på varför figgen inte bara kan plocka upp gottat ur fickan på en gång. Vi har med andra ord inte nått hela vägen fram än.

Det har även blivit en del metallapportering och övergångar från vanlig till språng. Pep blir helt tokig i benen när vi börjar springa i alla fall om det kommer när vi blir kommenderade. Han hoppar och studsar fram som en känguru. Så nu har vi tränat på övergången så att den inte ska bli för mycket för min lilla pepp.

Ella är skadad så vi har tagit det ganska lugnt, inget bus och lek. Först var det en stäckning tror jag och nu är hon lite halt. Kanske är det sträckningen som spökar. Vi tar det lugnt i alla fall så att det förhoppningsvis ger med sig snart. Sträckningen kom när hon skulle hoppa upp i sängen, jag riktigt hörde hur ont det gjorde. Eller tja Ella är ju lite av en mespropp som skriker för inget så det kanske inte alls var så allvarligt.

Hennes gamla kropp är inte riktigt gjort för galna aussielekar men hon kan inte stå emot och jag vill inte vara en tråkmatte hela tiden. Jag försöker bara se till att hon är uppvärmd innan de sätter igång. Hon längtar så efter lekarna och försöker hela tiden att få igång Peppen här inne. Han är inte direkt svårövertalad. Det behövs bara ett skall från hennes sida så säger han "javisst". Det är som en cirkus...

Hjälpreda

2010-09-29T19:48:00.002+02:00

Två dagar på raken med superträning på klubben. Annika ville ha lite hjälp, vilket ju alltid är trevligt att få hjälpa och få hjälp.

Igår tränade Pep och jag på rutan, har börjat med en ny strategi där. Vi tränade oxå lite apportering vilket är vårt svagaste moment. Vi tar oss framåt men i med myrsteg. Men framåt går det.

Sedan fick Annika kommendera mig lite. Det är nämligen något vi inte tränat så mycket på. Peppen tyckte först att den där prataren måste ju vara super. Rusade bort till Annika för att hälsa eller vad han nu hade tänkt. Budföring kanske. Nåväl han kom tillbaka till mig och vi kunde fortsätta.

Idag tränade vi på framförgåendet sedan fick Annika köra oss runt i hela lydnadsklass 1 helt tävlingsmässigt. Med belöningsväska och transport in på planen och allt. Peppen var lite övertänd och hade lite lustigheter för sig, överslagsnysningar och sånt. Men jag ville testa hur det skulle vara att ta honom direkt ur bilen, värma några sekunder och sedan köra. Det fugerade men jag hade en het och övertänd liten prick. Vad lärde jag mig av det?

Det var oxå intressant att prova klass 1 apporteringen. Det var inga som helst problem, kanske hellre åt det positiva hållet att han ville sno apporten från Annika att han var nyfiken på den och gärna ville ta den innan han fick och inte släppa den när han skulle. Så vår hållafast träning har verkligen gett resultat, för jag fick säga loss några gånger innan han spottade ut den i min hand. Duktiga duktiga Peppen.

Börjar längta efter tävlingdagen.

Sommarplanering

2010-09-28T08:09:00.002+02:00

Var precis inne på Black Zone's hemsida och såg att sommaren 2011 kommer det att vara kennelläger med Maria Hagström för brukset. Jag kommer!

Äventyrshelg

2010-09-28T07:44:00.002+02:00

I helgen har det varit agilitytävlingar här på bk. Både lördag och söndag. Maria med Xtra och Trixie var här och tävlade, så Peppen och jag passade på att utnyttja miljön. My god vad det var nyttigt. Jag har världens gladaste hund som mer än gärna attackhälsar på allt och alla när de står stilla. Då kan ni ju tänka er hur det var med hussar och mattar som busade och lekte med sina hundar. Snacka om frustration hos den prickiga. Lek som är det bästa som finns. Jag har träningsverk i armarna. En gång välte han mig ur stolen för att han såg en liten pudel som lekte med sin matte. Yeesss! sa han och försökte med all sin kraft att ta sig dit. Även om han inte är en stor och tung hane så finns det en hel del styra. Plus att alla hundar kanske inte tycker att det är så himla roligt när världens snällaste aussie kommer instormandes i deras spejs.

På söndagen vågade jag ta fram en stol och sitta vid kanten av banan och titta. Det var lättare sagt än gjort. Pep satt som på tårna och formligen skrek åt alla som sprang förbi och hoppade. "Hur kan du få ha så roligt och inte jag!!" Men mest av allt ville han nog leka med alla de som sprang förbi. Riktigt bra miljöträning och jag är ledsen att jag inte tagit vara på tidigare tillfällen. För är det något den här mannen behöver är det att lära sig att allt inte handlar om honom. Framför allt när andra har roligt.

I allt detta störiga så bestämde jag mig för att jag skulle träna lite. Ville testa om han ändå kunde hålla koncentrationen på mig ett litet tag. Å tammetusan att det gick. Vi fick till några riktigt fina följ och lite annat smått och gott.

Slutsats: även om jag har en utåtriktad hund så kan han samla sig och jobba med mig.

Nu händer det grejer

2010-09-22T08:48:00.002+02:00

Full rulle i Indiankullen är det nu

Rosso har klarat appellklass spår med fina uppflyttningspoäng
Stich har klarat lk 1 med fina poäng

Det är inte underligt att jag är sugen. Vi har anmält oss till en lydnadstävling och vi tränar på som bara den.

Har varit ut på klubben och tränat minst en gång och dagen och det är så roligt att se honom. Han är en stjärna på allt utom apportering. Så fort föremålen börjar väga lite så tycker han att dom är skitjobbiga och vill inte hålla i dem ordentligt. Vi tränar mycket på att hålla emot. Han får eller plockar upp och jag kommer och försöker "ta den" och då ska han hålla emot och inte gladeligen släppa i min hand eller vid mina fötter. Det går bättre och bättre och ger verkligen resultat, dock går det långsamt och är tålamodsprövande. Men jag vill hellre ha det tryggt än fort klart och mycket fel.

Ibland kan han få för sig att inkallning inte betyder inkallning utan att det betyder ligg eller sitt kvar på si så där 20 meters avstånd... knas. Så nu har jag jobbat mycket med att kedja det momentet med olika moment före och efter så att han blir säker på vad han ska göra. Hit är alltid hit och inte ligg eller stanna.

Men det som jag tycker är allra roligast med vår momentsträning är att jag har fått en hund att leka med. Jag har ju varit dålig på det där och han har helst inte velat leka med mig utan med sig själv. Så en dag i somras så bara klickade det. Kanske var det för att jag äntligen hittade rätt leksaker. Kongar. Till en början var det lite svårt att släppa den han hade men nu, nu är det som en dröm. Jag kan göra i stort sett vad som helst för han kommer alltid tillbaka med den för att göra mer med mig. Jag kan till och med glömma en. Det är så himla kul och känns så värdefullt. Det är så mycket lättare att kedja moment när jag har en ordentlig belöning på slutet.

Skicka vidare

2010-09-17T07:35:00.004+02:00

Sökträning i går igen. Det är så underbart kul och jag blir så inspirerad. Pepson är så duktig och jag kanske lite mindre mellan varven.

1. Jag rotar och gräver för mycket i hans arbete. Nu ska han få lösa uppgifterna själv och jag ska försöka lägga upp dem så att han löser dem så som jag vill.

2. Jag har ingen lydnad alls på honom om han kommit ut på 40 meter. Det här måste jag fundera vidare på. Om det är ett problem eller om det löser sig när vi börjar träna tomt.

Vi är nu uppe i sex skick. Spring i benen har han min lilla Pepparkaka.

Nästa pass måste jag träna markering.

Skulle beställa mig en rulle, finns inte att köpa i den här stan. Men det jag hittade var svindyrt, inte själva rullen kanske men frakten och betalningsavgiften fick mig att backa. Får försöka lösa det på något annat sätt.

Avslutningsvis en fundering från en sökbok jag läste häromdagen:
Börja träna tomslag innan du lägger in markeringar i söket då minskar risken för att hunden blindar. Den får då en medvetenhet om att det ibland kan vara tomt.

Någon som har en fundering kring detta?

Gratulationer

2010-09-15T07:36:00.004+02:00

Bättre sent än aldrig

Grattis!
Syrran Wyn - Black Zone's Cherokee Indian - till 1:a pris i lk1
Brorsan Rosso - Black Zone's Son of Chinook STDsdc - till 1:a pris i lk 1
Pappa Skippo - SUCH SLCH Crofter Holding's Sueño con Ovejas WTCH - till första spårcertet

Jag känner Pep(pen), tar med mig min hund ut och tränar. Fast först anmäler vi oss till några tävlingar.

And the beat goes on

2010-09-14T17:52:00.004+02:00

Finaste - från mh:et i somras.

Sedan jag skrev sist har vi hunnit med två sökpass. Det känns så fint ute i skogen, jag är så lycklig varje gång jag sätter mig i bilen för att få komma ut och köra lite sök. Det förgyller verkligen min dag.

Det som vi bråkar med nu är att inte göra en liten lov bakåt för att undersöka vart figgen är och på så sätt hitta lättare. Nästa gång tar jag med mig dem in och så får de gå ut när vi är på andra sidan. Då får jag se vad dom händer då. Själv ser jag hela tiden att det händer saker, vi börjar hantera stigen lite mer och mer och bättre och bättre. Har börjat ha honom lös i skogen vid transporterna då jag inbillar mig att det kan underlätta min inkallning om han gör ett sådant där vansinnes slag som han gör då och då. När det händer slår det lock för öronen och han tar hela sidan av rutan i ett enda slag. Spelar ingen roll vad jag gör. Motivationen är det inget fel på...

Lydnaden går oxå framåt. Vi har varit runt på lite olika platser och tränat på våra starter. Samt att jag på klubben kedjar några moment för att se hur han tacklar det. Då är det avslutningsbelöning som gäller. Det som kommer efter ett väg genomfört pass. Kongarna!

Här hemma finslipar vi detaljer som aldrig förr, det är knälås och hålla hårt som gäller. Jag känner mig råmotiverad och supertaggad.

Pep studerar i läshörnan.

Tar tag i det

2010-09-09T09:10:00.003+02:00

Klubben igår, lite mer människor där så jag fick mig lite störningsträning.

Våra ingångar på plan fungerar nu bättre och bättre. Nu är jag lite sugen på att prova på en tävling. Vill inte låta min nervositet ta överhanden. Dessutom skulle jag bara vilja kolla hur själva entren fungerar när det är fullt med människor och jag är nervös. Har jag samma fokus då?

Ska kolla upp om det finns några tävlingar i krokarna.

Sök och lydnad

2010-09-08T00:05:00.002+02:00

Strålande solsken och rena sommarvärmen.

Var: Råberget - öppen terräng med fri sikt.
Vad: Fem raka skick, hittor.
Att tänka på: En viss tendens till att gå tillbaka till gamla legor för att kolla av.

Hade tänkt göra fler skick idag för att pressa lite och se hur han orkade men värmen gjorde sitt, vi var inte beredda på den varken jag eller Peppen. Jag kan bli lite feg och tycka att det är bra det han gör utan att jag pressar honom. Nästa pass så blir det fler skick måste se hur han klarar det. Jag ska även hålla koll på om gamla-legor-kollen håller i sig eller om det bara var idag.

På kvällen när det svalnat lite så gick vi ut på gården för att köra lite lydnad. Den har hamnat lite i bakvattnet.

Det var framåtarbete som stod på schemat. Rutan, framförgående. Men det blev även lite apportering. Allt gick helt lysande idag. Hittade rutan från flera olika håll och lyssnade fint när han var inne i den. Framförgående tränade vi både med och utan target och med och utan koppel. När kopplet kommer på så går herrn nämligen snett. Vet inte om det är för att det trycker och att hans driv framåt inte är så stark att han "styrs" av det eller om det bara är en sak vi inte tränat på. Idag fungerade det i alla fall och vi är nu uppe i 7 meter i den takt jag vill. Om jag ökar till 10 meter så ökar oxå farten. Vi tar det sakta... Provade även att gå utan target och fem meter gick väldigt bra sedan började han vimsa. Men fem meter är jag väldigt nöjd med.

Vad det gäller den problematiska apporteringen så gick den väldigt bra idag. Vi har tränat på att hålla hårt. Vill att han ska tänka "håll håll håll" inte nu kommer handen och "äntligen får jag släppa" . Apporter är inte så roliga att hålla men han blir bättre och bättre på det. Idag gjorde vi även en vanlig slät apportering och han sprang snabbt ut och snabbt in igen och satte sig vid sidan. Inte helt perfekt men alltså vilken glad matte! Det är så himla kul när saker och ting fungerar. Det som fungerade var att han kom tillbaka med den. I vanliga fall kan han ta den och gå och lägga sig med den en bit längre bort. Knas Pep.

En lyckad träningsdag har vi haft med andra ord.

Morgonfix

2010-09-06T08:11:00.002+02:00

Det var länge sedan nu. Vi har några antagonister som inte gillas av mina hundar. I morse var det dags för den värsta. I alla fall om jag får bestämma. Hunden går i ett väldigt långt flexi och får bestämma precis allt.

Mina två sötnosar förvandlas till monster. Det är som att hälla vatten på en mogwai och förvandlingen är total.

I alla fall vill den omtänksamma hundägaren hjälpa mig och säger "om de får hälsa kanske det blir bättre".

Sura matten säger:
1. Nej
2. Nej, inte när de är så här uppspelta. Att hälsa på andra hundar kräver ett visst mått av värdighet och det finns inte nu.
3. Nej, för att skydda mina osäkra hundar gör jag det inte bättre genom att visa dem att jag inte gör mitt jobb.

Slutsats - arga matten säger det är bättre om du går en bit bort. Fast när jag skriver det så låter det så snällt. I stundens hetta tror jag inte att jag lät så rar.

Nytt och progress

2010-09-03T15:31:00.005+02:00

Jag blev less på hemsidan som jag aldrig gjorde något åt. Så nu har jag uppdaterat bloggen istället. Den ser ut som en gammal tapet, men jag gillar det.

Igår var vi ute i skogen igen och tränade sök. Vi har haft sådan tur att vi har tränat två gånger i veckan och nu böjar jag verkligen se resultat av detta. Igår sprang han på som en liten iller. Fem fina skick. Det betyder att vi kan börja öka, nu ska det bli fler skick för att se hur mycket han orkar. Jag ska börja variera mig lite mer och skapa lite mer struktur i skogen. Hans förväntan är helt rätt nu och han gillar verkligen uppgiften.

Samtidigt som vi jobbar med söket i skogen arbetar vi med markeringarna hemma. Det går bättre och bättre men jag måste hela tiden tänka. Vi bakåtkedjar det och har kommit så långt att han går ut till figuranten och hämtar och kommer tillbaka med den till mig för att få sin belöning. Påviset. Vi är inte så långt borta med andra ord, det gäller bara att befästa. Sedan ska det ju överföras även till fasta rullen.

Sedan måste jag bara berätta om mitt lilla knas. Vi var ute på klubben för att träna med störning. Dock ingen där så störnig blev det inte så mycket av. Men vi hoppade lite vilket vi inte gjort på länge. Det gick kanon ända tills Pep hamnade lite för nära hindret. Det här är så typiskt honom. Han ser sig inte för utan hoppar i alla fall smäller i hela bogen i hindret. Han ser helt förskräckt ut och jag ligger och vrider mig i skratt. Sedan fick jag övertala honom att det inte var jobbigt att hoppa tillbaka. Ut inga problem men tillbaka lite småjobbigt. Men han är ju så samarbetsvillig att efter två tre tjollerhopp så var vi tillbaka på banan igen.

Söker vidare

2010-08-31T16:03:00.003+02:00

Det blir så länge mellan gångerna.

Men nu händer det saker och jag känner att vi är på G, jag och lillpruppen. Söket artar sig väl, han har driv och vilja. Ibland lite för mycket, kan ibland ta hela rutan på första skicket. Han älskar sina figgar och hittar han dem inte så fortsätter han att leta och leta och leta. Vilket jag så klart tycker är bra men vi jobbar på lite mer styrsel i det hela. Oftast handlar det om att han är lite övertaggad.

Markeringarna har vi lite svårare med, han är ingen klockren apportör så vi jobbar stenhårt med att få till markeringarna. Bakåtkedjar dem så att det bara är figgen som är det viktiga, att han måste ta rullen för att få det bästa. Vi har kommit en god bit på vägen men vill inte stressa här så att det blir fel framöver. Han vet nu vad han ska göra men jag vill att det ska bli ännu bättre. Får vi bara till markeringarna i skogen oxå så ska vi nog hinna med appellen i november. Lydnaden är så gott som klar, vi trixar bara lite med apporteringen.

Lydnadsettan har vi varit klara med länge, men jag har så jobbiga tävlingsnerver att jag nog väntar tills vi är klara med alla rutiner oxå. Gör ju inget om så mycket som möjligt är klart.

När vi inte tränar så gosar vi, Peppen är nog den gosigaste jag träffat.

På begäran

2010-08-11T23:29:00.003+02:00

Nej vi har inte försvunnit. Vi har inte heller slutat att träna eller att tänka på träningen.

Skillnaden är att nu tänker jag mest bara i huvudet och inte så mycket på skärmen.

Några saker att berätta
- Jag har en enormt språksäker hund. Han tar väl hand om de som är osäkra och behöver stöd. Dock inte om han är kopplad för då har han lärt sig av Surtanten att det är bättre att säga till. Men lös är han ett proffs. Jag är så stolt.

- Sökträningen har kommit igång på allvar. Efter en vecka på Tåme i sommar har det släppt och vi tränar nu en gång i veckan. I torsdags hade vi ett riktigt bra sökpass. Det väntas mer i morgon och till helgen.

- Lydnaden börjar släppa den med. Sakta men säkert tar vi oss framåt. Planerar att starta snart, men vill helst ha så mycket som möjligt klart i 2:an innan vi kör 1:an. Så att vi inte behöver stå kvar där så länge.

Jag är så glad över den här hunden så det förslår. Han är helt underbart bra på alla sätt och vis. Bortsett från att han fäller så mycket :) Måste fortfarande dammsuga varje dag för att hålla tussarna under kontroll. Men det är ändå en liten petig bagatell i vardagen med världens bästa Pep.

Inspirationshelg

2010-05-25T07:38:00.003+02:00

Hemma igen efter en härlig helg i Umeå. Det var precis vad jag behövde för att komma igång igen. Träningen har stannat av, både för att jag jobbar med det jag gör men oxå för att jag inte hittat något motstånd. Ha ha det där kanske låter lite konstigt. Men motstånd är ju det som gör att en går framåt. Med motstånd menar jag kritik. Det är inte kul att träna när alla alltid säger att det ser bra ut. Jag tappar gnistan då...

Men efter helgen är den tillbaka, det behövs så lite. Nu vet jag att vi ska träna på koncentration och fokusering på uppgiften. Inget nytt, det är något vi tränar på hela tiden. Fast inte med utgångspunkten att det blir energidränage utan för att jag tycker det ser mycket snyggare ut. Nu fick jag en till tanke med mig den om energidränering. Även om jag redan vet vad de säger och har en plan för det så är det bara så himla skönt att någon vågar säga det.

Med förnyad energi var vi ut på klubben i går. Det gick kanoners! Tappade fokus några enstaka gånger men han är så snabb på att förstå vad jag är ute efter så att efter två klick hade han förstått att det inte var någon ide att titta efter de andra hundarna och människorna uppe vid stugan. Han höll även en kanonfin position hela tiden. Min lilla prick, finast i hela världen.

Eller tja det där med finast kan ni ta med en nypa salt. För det har varit full rulle sedan vi kom hem. Ellabus är i höglöpen och går omkring och visar sig från sin allra finaste sida. Baksidan. Han säger mums får jag smaka och matte eller husse säger DET FÅR DU INTE!

Vilken cirkus! En får ligga i soffan och en på filten så att vi får lite lugn och ro. Jag längtar efter att det snart ska vara över så att vi kommer in i vår vanliga lunk igen. Som tur var bryr han sig inte när vi tränar. Hon kan vara med ute och sitta vid ett träd och han bryr sig inte om henne alls. Det är skönt.

Kolla in finpojkarna

Jin, Pep, Spiro och Rosso
fotot taget av Mackan

Onsdags funderingar

2010-04-14T09:55:00.002+02:00

Nu har vi gått in i en ny fas. Saker och ting börjar hända. Helt plötsligt är byggjobbare och saker som sker plötsligt lite jobbiga. Pep har ju inte varit inne i någon spökperiod tidigare så kanske tar han igen det nu. Vem vet.

Den vanliga träningen av lydnadsart går framåt. Jag har gjort en hel del upptäckter. Som att jag tex inte har tränat så mycket uthållighet i momenten. Detta märks tydligt när jag blir kommenderad eller sätter ihop två moment. Delarna fungerar fint men vi har inte tränat att sätta ihop dem så mycket. Alltså ligger fokus där för tillfället.

Vi har inte heller tränat så mycket med andra så när vi gör det blir Pep lätt utstörd av bollar som far eller andra hundar som springer. Smiter han så kommer han tillbaka när jag ropar så det är ingen fara, han stör ingen. Men vår koncentration blir lite rubbad och jag jobbar med att komma på hur jag ska fånga upp honom igen.

Min anmälan till Tåmelägret har nu gått igenom och jag ser fram emot en hel veckas sökträning. Men jag inser att vi måste komma igång och jobba ordentligt fram till dess här hemma så nu måste jag rappa på och hitta en grupp att träna med.

Påsken -10

2010-04-11T00:21:00.009+02:00

En helt underbar påsk långt upp i norr

Pep på en skidtävling i Kuttainen

Ella på samma ställe, dock ingen bild på Ixxi då hon sällan gör sig på bild. Svart svart svart...

Ishotellet i Jukkasjärvi, önskar att kameran var bättre så att ni får se hur fantastiskt det var.

Hos Isäntäs faster i Pirttivupio bara någon mil från Kebnemassivet

Livsnjutaren

Mitt rödfläckliga lilla hjärta

2010-03-23T09:40:00.004+01:00

Varje gång jag är nere i garaget eller ute och tränar så tänker jag "borde tagit med mig Isäntä så att han kunde filma" Men nästa gång är det glömt och jag står där igen med precis samma tanke. Det är ju så svårt när jag i stort sett nästan bara tränar själv att veta hur det egentligen ser ut. Min känsla är att det ser bra ut men den kan ju ljuga. Känslor har ljugit för mig förr.

Pep verkar stormtrivas med sitt nya liv som undervisningshund. Han trivs lite för mycket tycker jag, han har blivit lite översocial. Hoppar mer än gärna ned i okända människors fickor för att se om det kan finnas en eller annan godisbit där. Till mattens stora förtret. För som sagt det uppskattas ju inte av alla.

Mest har han fått träna agility, han har fått lära sig däcket, platta tunneln och lite hopp. Han är så snabb så snabb på att lära sig. Igår hörde jag hur eleverna "slogs" om vem som skulle ha honom. Det är sånt som värmer ett ömmande modershjärta.

Ibland tror jag att han är för snabb i tanken för mig, att han vet vad jag har i åtanke för nästa steg. Har inte tränat så mycket inkallning, eller tävlingsmässig ska jag säga, men så helt plötsligt så satt den där. Men så nu när jag skulle ta och verkligen se hur den såg ut. Då började han ställa sig efter halva sträckan. Alltså det har vi ju inte ens varit och nosat på. Den här hunden är för smart för mig. Har han studerat reglerna eller lyssnade han så noga när jag hade genomgång i en av klasserna. Han gjorde helt klockrena ställanden och från hög fart i galopp. My god så snyggt det var. Jag var så imponerad men det var ju så fel. Plus nåt som vi inte alls tränat. Måste kolla med mina elever om det är någon av dem som tränat detta med honom så att jag kanske får svaret på gåtan. Men jag har inte satt dem på den uppgiften... hum det är ett mysterium.

Sedan en annan liten lustig sak, nu när jag tycker att han kan både ställande och läggande så börjar han testa dem lite nu och då. Vi går fritt följ och helt plötsligt ligger han ner eller står och väntar på belöning.

Vänta på stickordet lilla vän så ska du nog se att du får något för det men inte annars. Jag har dock svårt att låta bli att le och värmas inombord för hur roligt han tycker att det är.

Känna sig hemma

2010-03-16T22:13:00.002+01:00

Pep börjar nu känna sig hemma på jobbet. Idag kände han sig lite för väl hemma. Ville leka och busa med varenda hund i klassen. Jag undrar när han kommer att sluta leka? För tillfället är det bara lek som gäller. Han och Ella är som galna. Han kan gå fint i kopplet tills vi börjar nära oss stället där de brukar få komma lös. Då märker jag att han sakta men säkert kommer längre och längre fram i kopplet. När de väl är lösa är det fullt ös, medvetslös. Det var väl vad han hade hoppats på idag.

Han har inga som helst problem med att träna med för honom helt okända människor. Han blir bara glad när någon visar honom en bit karra och sedan så försöker han göra vad de begär av honom. Han har fått lära sig några agility hinder, att ha godis på nosen samt att komma in vid sidan vid inkallning. Det upptäckte jag när vi var ute på promenad och han helt plötsligt kom in och satte sig vid sidan varje gång jag ropade. Han är så duktig min lilla Pep. Men framför allt är det ju en helt enormt bra miljöträning. Det kommer hästar förbi och han ska ändå jobba, det bräker får i den lilla fålla precis vid hundhuset. Nya människor och hundar hela tiden. Kanoners.

Sedan måste jag berätta att det verkligen har hänt något med apporteringen. Det är som att han helt plötsligt greppat vad han ska göra. Nu kommer han med bollar och andra leksaker bara jag sträcker ut handen. Det är roligt att komma till mig och leka. Jag är så glad så glad. Ska prova Monicas tips och lägga ut en massa leksaker och se om han kan komma med dem till mig utan att leka med dem först.

Längtar efter barmark!

Kära mor

2010-03-11T12:51:00.001+01:00

Vad många år, dagar, minuter och sekunder som gått.

Den allra första tiden trodde jag aldrig att jag skulle klara det. Jag var som vanligt stark utåt, men på insidan så var allt trasigt. Jag var arg, frustrerad och oerhört ledsen.

Idag över tio år senare har jag bara sorgen kvar. Saknaden efter dig min älskade mamma. Jag lever med den varje dag, den har blivit en del av mig.

Ibland så tänker jag att jag borde presentera mig så här:

"Hej jag heter Anna och jag bär på sorg"

Ny vecka nya tag

2010-03-08T19:44:00.002+01:00

Idag har Pepson varit "hundstandin" under två lektioner. Han är ganska trött nu ska jag säga. Han är så fin som accepterar att vem som helst tar honom i kopplet och tränar med honom. Idag har han fått träna lite agility och allmänlydnad fina pojken.

Det är dock väldigt konstigt att stå på sidan om och se hur ens hund blir tränad av någon annan.

Vi har haft ett mysigt men snöigt sportlov som inte har inneburit så mycket aktivitet. Det gick nämligen knappt att gå ut. Stormvarning och snöfall i kombination med kyla gör liksom inte att suget att vistas ute är så stort. När jag var ute på promenader med Knäppson pepson var de enda andra jag mötte andra hundägare. Det har varit väldigt lite folk ute. Men så strax före helgen så kom solen fram och vi har varit ute på isen och strosat, gått härliga långisar med värmande sol på vinterkänsliga kinder. De dagarna har alla tre hundarna varit med och Knäppson Pepson har varit så lycklig att han äntligen har haft någon att leka med. För lek det är ett måste tycker han om Ellabus är med.

Jag har varit på distriktsårsmöte och är i och med det invald i distriktets styrelse som sekreterare. Full rulle med andra ord.

Liten rapport

2010-02-22T10:03:00.003+01:00

Nu var det ett längre tag sedan jag skrev något här. Vi har hunnit med en hel del.

Störnigsträningen börjar ta form. Både genom ridhusträning och med träningskamrater. Vi har en hel del som vi brottas med. Tex när andar hundar får leka, skiit jobbigt tycker Pep. Eller när någon tränar apportering, då är det bara att träna på att sitta stilla och ha fokus på mig som gäller. Jag vet inte om jag rent mentalt kan hålla honom på plats under rörelse. Det drar så mycket...

Jag längtar efter vår och skog nu. Tycker att vi börjar få till lydnaden riktigt bra nu så nu vill jag ut i skogen och jobba.

Platsliggning - Tränat allt för lite. Måste jag ta tag i.
Frittfölj - sitter väldigt bra, han kan tränga ibland och kan ibland hamna ett halvt steg framför. Men stegförflyttningarna sitter fint. Som vanligt är det små detaljer som måste putsas på.
Läggande - lägger sig fort, har börjat med att gå i från honom. Sätta ihop momentet så att säga
Inkallning - Den nöten har vi nu knäckt. Började träna sent så han satt bara kvar. Men nu springer har i fart. Ska nu börja träna i alla positioner, dvs från ligg och stå.
Ställande - ställer sig direkt på kommandot, har börjat gå vidare. Tränar mycket på att han ska skilja på stå och ligg.
Apportering - sitta och hålla är inget problem, men att vänta på kommando lite svårare. Metallen håller vi på med plock upp och lämna.
Hopp - har bara tränat två gånger men ettans hopp är inget problem.

Övriga moment vi tränar
Framförgående - att stå framför mig och titta mot targeten sedan GÅ från mig.
Kryp - Jobbar på med att använda rumpan. Han kryper fint men har en ganska hög hastighet. Jobbar vidare med detaljerna där.
Fjärrdirigering - Skiftningarna sitt och ligg inga problem, stå och upp börjar fungera bättre men inte på avstånd. Har inte börjat träna på sitt upp.
Rutan - Galopp ut mot target i rutan, inte säker på position i rutan utan target. Vi har inte jobbat så mycket med rutan.

Nu ska jag snart iväg till jobbet så hundarna ska ut på promenad.
Ha det så gott

Lek och bus

2010-02-14T09:13:00.001+01:00

Grattis till mig

2010-02-01T21:13:00.003+01:00

Idag har jag varit på mitt nya jobb för första gången. Jag har fått 40% på naturbruksgymnasiet här i stan. Jag ska undervisa i hundkunskap. Det känns så spännande och jag vill bara börja nu. Fast det har jag ju... kan inte riktigt förstå det. Att jag får arbeta med hund om dagarna inte bara kvällarna. Helt otroligt! Mest av allt kommer jag att uppskatta att få kollegor. Att ha någon att vrida och vända mina ideer med.

Jag var först inte säker på om jag skulle få jobbet. När jag varit på intervju så tyckte jag att de hade varit lite väl misstänksamma mot att jag tränar operant. Så jag trodde faktiskt inte att jag skulle få det. Men så ringde rektorn i morse. Hon lät tveksam i början av samtalet så jag tänkte direkt att hon skulle ringa och säga att någon annan skulle få jobbet. Men så var inte fallet och gissa om jag blev glad? Jag är som sagt mer van vid att de säger att jobbet gått till någon annan.

Nu när jag smält det hela, så snurrar tankarna runt i huvudet. Framför allt funderar jag lite på hur jag ska förhålla mig till den praktiska träningen. Vad jag vill att de ska ha med sig när de slutar kursen. Då tänker jag kanske inte direkt kunskapsmässigt utan känslomässigt. Vad vill jag att de ska ta med sig för hundsyn och hur kan jag förmedla detta.

Åh detta är underbart!

Träningsdag

2010-01-31T21:02:00.002+01:00

Idag var det dags för ridhusträning igen. I snöyran tog vi oss dit, Pep och jag. Den här gången var han inte lika skällig. Nu var det bara när lek pågick nära inpå som det var svårt att vara tyst. Han var oxå mer koncentrerad på mig och visste varför vi var där. Jag vågade till och med ta av kopplet. Han är så fin och så duktig.

Vi tränar bara sånt som vi kan när vi är där för jag tycker än så länge att det är för stora störningar att lägga på vid nyinlärning eller för sånt som kräver mycket av honom. Vi försöker att bara ha kul.

Idag har varit en helt underbar dag, superhärligt väder och promenad med hela familjen. Nu ligger de alla och vilar runt oss. Pep hade varit så duktig när vi var och tränade att han fick springa lös idag. Det resulterade i att jag fick plumsa i midjedjup snö då Pep hittade resterna av en lax som någon slängt ut. Jag fattar inte vad folk slänger ut ibland.

För mig blev det i alla fall ett bra träningspass. Alltså Pep fick sin träning och jag fick lite jag med :)

Insprerad

2010-01-27T17:21:00.004+01:00

Findag.

I all den här hormonröran så har vi haft en väldigt väldigt väldigt fin dag. Promenaderna har varit lugna och fina. Kopplet har varit slakt och jag har inte fått armen dragen ur led då Pep gör sina galna kast efter doftfläckar eller vad det nu är. Idag var det så fint. Jag kände harmoni.

Inne har det oxå varit harmoni. Ella och Pep har varit så kärleksfulla mot varandra.

Mina två sötnosar.

Fick en hel hög med inspiration när jag pratade med Jessica här om dagen. Det är så inspirerande att prata med andra som förstår en. Oftast tycker jag att jag möter motstånd nuförtiden. Det är lite trist. Men jag tänker inte ändar mig och träna på något annat sätt. Det är dock tråkigt när det kommer till något som en gillar så mycket och när vi är så många som delar intresset. Jag får en känsla av att inte riktigt bli tagen på allvar. Det är något nytt för mig för att träna med klicker eller operant har idag blivit en vanlig metod som används av så många. Men det är tydligt att så inte är fallet här. Eller så har jag bara haft otur och inte mött de människorna.

Min inspiration för att träna har i alla fall inte varit så hög utan det har mest bara blivit det som måste göras. Jag har inte känt den där glädjen som jag brukar när jag tränar hund. Den där glädjen som gör att jag tänker och idéerna sprutar. Tack Jessica för att jag fick inspirationen tillbaka.

And the beat goes on

2010-01-25T09:35:00.003+01:00

Jag tar tag i hormonerna.

I söndags var vi på klubbens öppna ridhusträning. Passivitet stod på schemat. Eller i alla fall att inte sitta och skälla på allt som händer. Att ligga ned och vara passiv i ett ridhus är inte så enkelt om en gillar hästskit... kryp kryp till nästa godbit...

Först när vi kom dit var nerverna på utsidan och gick någon för nära så "voff vooff" från Pepson. Efter ett tag börjar det hända grejer. Hundar får härliga lekbelöningar. Pep går upp i varv, det känns som att han vill vara med. Voff voff voff. Det är nyttigt för honom det här, att bara vara bredvid och inte delta. Här hemma är han ju i centrum hela tiden och den som oftast får göra. Så att inte delta är jobbigt. Efter ett tag lugnade han ned sig och vi tränade lite. Efter träningen ännu mer passivitet. Då blir det jobbigt för då kommer IPO gänget in och där handlar det om roliga belöningar och fart och fläkt. Men då hade Pep fått jobbba lite och verkade inte alls tycka att det var jobbigt att sitta och titta på. Avundsjuk var han fortfarande men inte skällig.

En mycket bra dag, en mycket bra helg.

Svart eller vitt

2010-01-19T20:59:00.003+01:00

Jag har en ulv i fårakläder.

Vet inte från dag till dag vem jag går ut med ulven eller fåret.

Men jag är glad i alla fall, för jag har fortfarande ett får då och då.

Jag är oxå glad för att det är förvånade lätt att lura fram fåret. Det gäller bara att hitta en ingång för berömmet.

Planen klar

2010-01-16T15:58:00.002+01:00

Det är lördag, solen skiner och det är bara -7 grader. Helt underbart med andra ord. Jag bestämmer mig för att träna på klubben. Sätter mig ned och gör en plan. Det vet jag att jag borde göra oftare men jag glömmer bort det. Eller förtränger. Eller struntar i. När jag inte gör det så blir det oftast så att jag tränar på det vi redan kan. Det som går bra och där jag ser snabba resultat.

Nu gjorde jag med tanke på 2010 års mål en träningsplan för dagen. Som jag oxå höll mig till. Jag är stolt över både mig själv och Pep som alltid göra så bra ifrån sig på träning.

1. Framförgående - glömmer bort att träna så vi går inte framåt. Men jag ser att vi kunnat öka avståndet till targeten.

2. Apportering klass 1 - Pep griper apporten mer än gärna (så länge den är i trä) så nu tränade vi på att vänta på stickordet. Hemma i soffan tränar vi hämta och lämna metallen.

3. Platsliggning - Glömt bort att träna. Men jag ser inga som helst problem där. Det handlar bara om träningstid. Ligger stabilt och ner med huvudet när han kommer på det. Men jag har inte tränat att ligga länge så han sätter sig upp efter ett tag. Alltså gå tillbaka och förstärka liggandet. Men som sagt inget problem han vet om att han ska vara kvar på platsen.

4. Inkallande - Det här momentet har jag helt och hållet skippat att träna. Vilket gör att Pep inte har någon direkt aning om vad han ska göra. Sätter jag honom och ropar hit så sitter han fint kvar vid första försöket. Andra försöket lägger han sig ned. Där slutade jag och fick ta mig en funderare. Tränade ordet hit på promenad istället, när han spontant kommer i superhög fart. Satte honom och provade igen och jag ser hur det rycker i kroppen men han sitter fint kvar. Provar igen och han kommer rusande i hög fart. En liten liten seger för mig och snart så har vi nog en fungerande tävlings inkallning oxå.

Nu är middagen klar så jag återkommer med fortsättningen.

Liten men naggande god

2010-01-07T13:03:00.004+01:00

Äntligen har vi fått hem en spark. Vi brukar ge oss ut på sena kvällar jag och Pep. Då gör vi stan osäker. Eller tja kanske inte då Pep inte får dra mig än utan nu fokuserar vi på att springa bredvid sparken utan att dra. Det kanske låter konstigt men då vi bor mitt i stan och jag gärna vill kunna ta mig till ett bra sparkområde i lugn och kontrollerad fart måste vi ju träna på det. Min tanke är att att han ska gå vid sidan i vanligt koppel och dra i selen och att han ska lära sig skillnaderna mellan dessa.

Första gången vi var ute så tyckte Pep att det var lite konstigt. Som vanligt löser han alla sina konflikter med lek och bus. Så fort jag började sparka så började Pep att hoppa, skutta och kampa/busa med kopplet. Tog en djup klunk ur tålamodsburken och fick börja riktigt från början, foten på meden bra och karra en spark utan lek och bus bra och karra. Jag öste karra över honom och tillslut så gick det vägen. När vi kom ut på en mer trafikerad gata som oxå var lite mer packad och därmed oxå halkig så fick vi upp farten ordentligt och då kom buset tillbaka. Men det kommer nog att försvinna så fort han vant sig lite mer. Jag var dock helt slut när vi kom hem. Kommer att få en fin och vältränad liten stuss om vi sparkar en liten stund varje kväll. Eller i alla fall vänstra skinkan...

Idag har vi varit till vetten för sprutan. Det är så skönt att inte behöva boka tid utan bara sätta sig i bilen en dag då det passar en själv. Trots att vi missat den dagliga vaccinationstiden så var det inga problem, de är så snälla. Pep fick sin spruta och brydde sig inte det minsta om vad som hände. Passade på att väga honom oxå. Igår var jag in och läste om Kell och Cooper, läste att den lilla valpen redan vägde 17 kilo och att Kell vägde 30 kg jag blev lite förskräckt, inte för att de väger mycket utan för att jag tror att Pep väger lite. Men då har han ju en liten mamma oxå. Så för att stilla min nyfikenhet passade jag på att sätta lillprutten på vågen och minsann jag var inte helt fel ute, ett år och 18 kg. Det är väl lite väl lite muskler på kroppen så efter vinterns sparkande kommer han nog att väga lite mer men jag är ganska nöjd med att hålla honom runt 20.

1 år och 18kg

Annars tränar vi mest sånt som går att göra inne, idag är det - 27 ute och ingen av hundarna vill vara ute mer än nödvändigt. Pep får göra av med lite energi vid sparkturerna för då rör han på sig tillräckligt mycket för att inte frysa. Promenader med de sakteliga tanterna är för kallt. Ja ja med det jag skulle berätta är att vi leker apport. Har haft lite problem med apporteringen, misstänker att jag lagt för hårt tryck på honom. Så nu leker vi apportering och jag använder mig bara av metallen. Jag gömmer den bakom någon kudde eller under en filt och Pep ska leta och sedan komma och trycka nosen i min hand med apporten i munnen så klart. Det är en rolig lek tycker Pep. Mycket roligare än att bara plocka upp en apport från golvet när matten står och stirrar. Som han kämpar.

Sedan måste jag ju även skryta med att jag har en allmänlydnadskung. Med de egensinniga och självständiga tibbarna har det dröjt till de varit 3 år innan jag varit helt nöjd med deras hundmöten och "varalösbeteende". Men igår när det var endast -13 gick vi en lång runda och jag lilltok och vi mötte massor med lösa hundar och Pep klarade det galant. Han var lös och jag behövde inte oroa mig för andra hundar, människor är en annan sak. Han vill mer än gärna fram och hälsa på dem alla. Men det är ett problem jag gärna har.

Julklappar

2009-12-30T15:35:00.005+01:00

Igår hade jag stora klippardagen. Både Ella och Ixxi blev korthåriga. Ella blev som vanligt supersöt och Ixxi tja hon ser mer ut som en byracka. Det är extremt svårt att klippa hennes fina päls till någon skaplig frisyr. Byracka eller inte så är hon bäst i hela världen i alla fall.

Eftersom mycket av deras värmande päls försvunnit for jag till djurbutiken och köpte dem var sitt Hurtta täcke.

Nu både syns de och slipper de frysa allt för mycket.

Pepson fick inget täcke då han inte fryser än och inte behöver sitta i kall bil något. Han och Ixxi hade istället roligt med en av täckenas förpackning.

Det är inte ofta som Pep och Ixxi leker med varandra men här var det dragkamp för hela slanten.

Länge sedan sist men vi lever

2009-12-29T00:39:00.006+01:00

Nu är det sådär superlänge sedan jag skrev igen. Tiden bara rinner iväg för mig. Vi har varit en hel vecka i Skellefteå och firat julen. Hundarna gillar att vara där men jag blir helt slut. Det står godis framme överallt och det är inte alltid så lätt att låta bli. Men jag tror att det enda som snoddes var några ostbitar så jag är stolt över min lilla Pepparkaka. Han har även hunnit med att fylla 1 år. Det är otroligt vad tiden går.

Hemma var vi allt som allt åtta personer och tre hundar så det har varit livat för mina tre hela veckan. Tanterna har tyckt att de inte alls behöver vara ute men Pepson han gillar verkligen snön. Verkar inte bry sig alls om det så är -20 grader ute. Han hoppar och busar som bara den och vill inte sluta.

Här har vi världens stiligaste kille snart 1 år. Bara en dag kvar.

Så här mysigt har vi haft det.

Nu när vi är tillbaka hemma i Piteå har vi haft besök av Trixi och Xtra. Gissa om Pepson var glad över att äntligen ha någon att leka med. Han struntade fullt i att hon luktade lite gott. Det var mycket roligare att leka. Ella däremot hade lite svårt att låta bli.

Det har inte blivit mycket träning den här tiden men hundarna har varit helt utslagna i alla fall. Det är jobbigt att komma till ett nytt ställe och ha en massa nya saker att undersöka och vakta.

Nu tog filmen slut, Total Recall, en av mina smygfavoriter. Dvs jag gillar den skarpt men vågar inte riktigt stå för det. Då är det kanske dags att krypa till kojs.

Natti natti

Skvallergubbe

2009-12-17T10:08:00.003+01:00

Det är -20 ute och vi tränar mest sånt som går att göra inomhus. Metallapportering, bakdelskontroll på alla sätt och vis. Kryp och olika typer av target.

Ute har det mest handlat om allmänlydnad. Det är mycket nu kan jag säga. Pep vill helst springa i kopplet, busa med snön och om inte det fungerar så försöker han på ett eller annat sätt att få igång tanterna. De är så klart inte alls roade av hans lek. Det är inte så lätt att vara Peppig just nu. Sura tanter och trött matte försöker hålla Peppen nere men se det är näst intill omöjligt för gladare och busigare hund är det svårt att vara, Peppen gör rätt för sitt namn.

Hade ett ögonblick av enorm stolthet här om dagen. Har tränat mycket på att Pep ska skvallra och nu skvallrar han på allt. Till och med sånt som inte behövs typ tanter på spark och sånt. Men men bättre med för mycket säkerhet än för lite. Nåja tillbaka till söndagen. Vi var ute på vår långrunda, alla hundar är lösa jag ser en hund lägre bort, kallar in den alla och de får gå lösa vid min sida, med en muta dock då jag inte litar på lilla galna Peppen än. Det fungerar så klart bra för godis det står högt på hans prioriteringslista. Jag känner mig stolt och vi går vidare och möter nästa hund. Den här gången kallar jag in och sätter dem vid mig. Utan muta sitter de fint och väntar på att hunden ska gå förbi. Jag känner mig modig! Vi går in på spåret och där möter vi hund nummer tre. Jag bestämmer mig för att inte kalla in utan vänta och se om Pep skvallrar till mig. Han går fram några steg, gör sig lite stor och så vänder han sitt söta lilla huvud mot mig och gissa om jag belönar. Jag blir så lycklig att det regnar godis och kel ur ficka och händer.

Stoltaste matten ever!

Vet inte om jag berättat om vårt möte med dalmatinern i Bergsvikenskogen. Om inte så var det en annan sånhär dunderträff. Vi går längst en stig den svänger och träden gör att jag inte ser något. Det kommer en dalmatiner gående och Peppen ser den före mig, han skvallrar dock inte. Hunden är för nära tror jag. Men istället så vänder han på stället och kommer som skjuten ur en kanon när jag ropar. Han är så duktig! Det som hände sedan försöker jag glömma, för hunden smyger fram till oss. Pep blir som en galen buse och står på bakbenen och ylar av glädje. Vill leka men får inte och då blir han till en best. Det får jag ta tag i sedan, första prioritet är att känna att inkallningen är säker, eller att han skvallrar så att jag inte behöver ropa in honom.

Det känns riktigt bra!

Slut luft

2009-12-15T11:23:00.003+01:00

Ibland blir det inte som en tänkt, men kanske ändå till det bättre.

I morse steg jag upp som vanligt för att invänta telefonsamtal från kommunen. Hoppades lite att de inte skulle ringa. Det gör jag nog varje morgon men när jag väl är på jobb så är det så kul. Nå ja jag fick ett samtal och ett arbetspass, halvdag i en lite by här utanför. Jag ringer den vabbande läraren och får reda på vad som ska göras under dagen. Klär på mig och går ned i garaget. Men när jag ska sätta mig i bilen ser jag att framdäcket på vänstersida är helt platt. Punka!

Det går väl an att ha punka på cykeln men bilen.

Så i världens fart upp/hem igen leta reda på telefonnummer till kommunen och ringa och meddela att jag inte kan idag. Det går ju inte att köra 4 mil med pyspunka.

När allt är klart dvs jag får vara hemma idag i alla fall. Så är det bara att gå ned till garaget sätta på reservdäcket och köra till närmaste gummiverkstad. Tur att det inte kostar så mycket. Plus att jag fick veta att mina vinterdäck är lagliga, inte de allra bästa men fortfarande lagliga. Andas ut och kör hem med fina lagade däcket.

Hundarna får sällskap av matten idag och jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag är borta så mycket. De är bortskämda jag vet...

Så till nästa luring. Har länge undrat varför jag inte fått någon tidning, Brukshunden. Nu i och med mitt nya uppdrag, sekreterare för Övre Norrlands Distrikt, så var jag tvungen att kolla upp det där. Vill ju inte att det ska vara något tjall innan jag börjar. Mycket riktigt det var så att jag inte betalt in hela summan, det fattades 20 kr på mitt medlemskap. Jag förstår inte hur det kunnat gå till och att jag inte fått en påminnelse.? Nåväl nu är det i alla fall löst och jag behöver bara betala in de 20 kr som fattas. Mitt medlemskort kommer inte att stämma helt men efter nyår kommer det ändå att vara ett nytt system så jag kan ta ut mitt kort på nätet då. Fint fint allt är löst.

Nu ska jag ta en sväng på stan, handla in de sista klapparna och ett usb minne så att jag kan åka till den nuvarande sekreteraren och få alla papper och grejer av honom. Tur att han är en ordentlig man med ordning i sin reda så jag får mallar på i stort sett allt. Annars hade det här jobbet varit allt för svårt att ta sig an.

Livstecken

2009-12-08T13:56:00.006+01:00

Hallå hallå

Det var ett tag sedan jag skrev, ett ganska långt tag. Orsaken är två veckors heltidsarbete i åk 4. Jag har haft planering och konflikthantering i huvudet mest hela dagarna och kvällarna. Det är väl så när en inte är van. Har fått sitta mycket vid lektion.se för att jag ska få något slags hum om vad jag kan göra i åk 4. Är ju som sagt gymnasielärare och det är ganska stor skillnad :)

Under den här tiden har hundarna inte fått så mycket utöver promenader. Vilket så klart gett mig dåligt samvete men å andra sidan har Pep verkligen lärt sig att koppla av, han förväntar sig inte längre alltid aktivitet. Inget ont som inte har lite gott med sig. Plus att jag träffat en tjej som tränar regelbundet på klubben, hon sa att jag var välkommen att träna med dem. Trevligt trevligt. Kanske kan jag få några att träna med oxå. Det skulle vara så kul.

Imorse tog morgonpromenaden en väldigt tid, så när jag kom hem och fick veta att jag skulle ut och jobba hade jag inte hunnit äta frukost. Jag fixade te i min termosmugg och gjorde två mackor att ta med och äta i bilen. Sedan går jag och borstar tänderna och när jag kommer tillbaka är mina smörgåsar borta och i köket står Pep och nosar mot bordet. Gud förbannat så arg jag blev. Ni vill inte se mig det kan jag lova. Så arg blir jag väldigt sällan och ytters sällan på hundarna. Men det osade het lava ut ur mina öron och Pep fick veta att han levde. Tror aldrig jag (behövt) säga till honom så förrut. Men att sno mat från bordet, då är min gräns passerad för länge sedan. Det är första gången det händer och med tanke på min ilska så tror jag inte att det kommer att hända igen.

Det märkliga är att jag brukar kunna lämna på vardagsrumsbordet och sedan gå iväg. Där har det stått både kakor och annat gott och jag har kunnat lämna rummet utan att vara det minsta orolig för att det inte ska vara kvar. Vi får se hur det går med det nu... morr. Jag tror att jag ska göra ett litet test snart för att se om han klarar av att låta bli. Jag ogillar verkligen hundar som snor mat, det är nog det värsta jag vet. Låt mina saker, det som jag äter vara i fred och därmed basta.

Det gäller att veta...

2009-11-23T14:42:00.003+01:00

vad en har i kopplet ibland.

Var ute på en och Peppens obligatoriska egopromenader. Ego från min sida då det är så skönt att bara gå med honom. I alla fall så går vi där, möter en kollega på cykel i finfin cykelhjälm. Jag hinner tänka oj att han inte reagerar på det. Vi går vidare och jag ser att det är massor med män som fixar med vägen, visade sig vara järnvägen men det såg inte jag då. Bredvid står det en man med en cykel. Jag tänker inte mer på det och fortsätter gå. Mot mannen med cykeln, han bar står där. Börjar tycka att det är lite underligt men känner igen rädsla, vi går förbi och plötsligt som från ingenstans så börjar Peppen att låta dovt, morr morr och han blåser upp sig som tusan. Vill inte släppa mannen ur sikte.

Jag blir då rädd men försöker helt lugnt säga till honom - "det där var väl inget sluta fjanta nu". Vi går vidare och har då vägarbetsgubbarna att möta. Jag tänker att det här kan ju bli lite knepigt, den närmast sitter ned på huk i stort regnställ och ja jag skulle då kunna bli rädd för honom. Men Pep reagerar inte alls.

Då när jag märker att han inte reagerar på dem då blir JAG rädd, för då inser jag att det ju måste ha varit något med den första vi mötte. Men jag känner mig oxå lugn för jag vet att Pep skulle ta hand om sin matte och antagligen skrämma bort äckligagubbar fort som tusan. Även om han är söt som socker.

HomoniElla

2009-11-22T18:36:00.002+01:00

Det har varit en besvärlig helg minst sagt. Så skönt när vi vaknade i morse och upptäckte att intresset var mer normalt. Visst är han fortfarande lite kär men inte på samma stressade nivå. Nu vill han bara undersöka lite och kan ligga ned bredvid henne utan att bli helt galen.

Vi har inte tränat något svårt utan det har bara handlat om vardagslydnad. Kanske nog så svårt för en hormonstinn Pepson som inte alls är sin mattes gospojke längre. Det kan vara svårt att sitta kvar på sitt när föremålet för alla känslor går förbi och viftar på rumpan. Men han gör det! Det kan vara ännu svårare att gå och lägga sig när det luktar så gott. Ligger och gnäller men ligger i alla fall.

Igår när vi hade varit ute så var han så uppjagad att jag bestämde mig för att sitta i trapphuset med honom och vänta på att han skulle lugna ned sig. Vi satt där säkert i en halvtimme och det var gnäll och gnyl från lillhunden. Det gick förbi massor med människor som tyckte att det var lite märkligt att vi satt där och bara satt. Fick förklara några gånger. Men det var nyttigt och jag tror att jag ska göra om det, om än bara för att passivitetsträna. Ta med min nya fina kaffekopp och sitta där tills han tar det lugnt och inte ska upp och hälsa på alla. Nyttigt värre skulle det vara, har insett att jag inte passivitetstränat så mycket som jag borde. De här dagarna när någon av tikarna är i höglöpen så önskar jag mer än något annat att de skulle få en inte allt för akut livmoderinflammation som vi ser i tid men ändå måste operera. Så skönt det skulle vara att slippa löpen...

Efter allt besvärligt så måste jag sluta med att berätta något som verkligen gjorde mig stolt. Peps lekte med sin strumpa och så råkade han kasta in den i köket när vi satt och åt frukost. Då stannade han bara upp och tittade på husse med vädjande blick. Han gick inte in. Gissa om jag blev stoltare än stoltast. Han är så duktig!

Plus att jag vill säga till mig själv att den här löptiksträningen kommer att vara nyttig när vi ska ut i världen och röra oss. För då kommer han förhoppningsvis att ha lärt sig att det inte spelar någon roll.

Love is in the air

2009-11-19T09:05:00.002+01:00

Pep är kär!

Ella är tveksam. Hon löper och ger honom dubbla signaler hela tiden. Höglöp för tillfället så hon visar upp sig från sin bästa sida för att sedan i nästa sekund fräsa och morra för att Pep visar för mycket kärlek. Det är rena cirkusen.

En cirkus som matten är snabb nog att utnyttja. När det är som allra värst tar jag fram klickern och tränar. Jag förväntar mig inte direkt några superresultat utan bara koncentration och arbetsvilja trots kärleksstörningen.

Det fungerar! Jag har en hund som kan fokusera och träna trots höglöpande bästis i samma rum.

Grundfärdiheter Pep

2009-11-16T10:57:00.002+01:00

Grönt = Godkänt
Svart = Ej godkänt
Grått = ej påbörjat

1. Fokus

1.1 Fokus stående framför föraren

1.2 Fokus under marsch baklänges 15-20m

1.3 Fokus sittande i utgångsställning 5-15 sek

1.4 Med störningar

1.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

2. Targeting

2.1 Target stick med nosen

2.2 Pekfinger/Knytnäve/handflata med nosen

2.3 Post-it lapp med nosen

2.4 Musmatta med tass

2.5 Targetöverföring

2.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

3. Sitt

3.1 Från stående framför föraren

3.2 Under marsch baklänges

3.3 Sitt upp (framför dig)

3.4 Sitt upp

3.5 Sitt på avstånd

3.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

4. Bakdelskontroll

4.1 Backa intill vägg

4.2 Backa i vinkel intill vägg

4.3 Backa i vinkel vid låg kant

4.4 Backa utan vägg

4.5 Baklänges fyrkant

4.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

5. Utgångsställning

5.1 Göra ingång från framför föraren

5.2 Göra ingång från höger, vänster och bakifrån

5.3 Vändningar på stället

5.4 Två steg fram, bak, vänster och höger

5.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

6. Galopp mot föraren

6.1 Spontan galopp mot föraren (ute på promenad osv.)

6.2 Spontan gallopp från medhjälpare (som håller i halsbandet) till föraren.

6.3 Explosiv start från sitt

6.4 Explosiv start från ligg

6.5 Explosiv start från stå

6.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

7. Gå + se upp (fritt följ)

7.1 Gå och se upp när föraren går baklänges

7.2 Gå och se upp när föraren går rakt fram

7.3 Alla vinklar och gångarter

7.4 Olika underlag osv.

7.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

8. Ligg

8.1 Från stående/sittande framför föraren smack i backen

8.2 Från utgångsställning

8.3 På avstånd

8.4 Under marsch baklänges ”ner”

8.5 På olika underlag

8.6 Doggie-zen kvalitetssäkring

9. Stå

9.1 Stå framför föraren, stanna/stå

9.2 Stå under marsch baklänges

9.3 Stå från sitt

9.4 Stå från ligg

9.5 Doggie-zen kvalitetssäkring

10. Bli (håll position)
10.1 Bli sittande 3 min i grupp

10.2 Bli liggande 2 min i grupp

10.3 Bli stående 1 min
10.4 Bli i utgångsställning

10.5 ”Frysa” tass på musmatta

10.6 ”Frysa” nos vid target

10.7 Doggie-zen kvalitetssäkring

11. Doggie-Zen

11.1 Se upp – ”varsågod”

11.2 Gå och se på dig – ”varsågod”

11.3 Kvalitetssäkring av frys i sitt-/stå-/ligg- position

11.4 Kvalitetssäkring av frivilligt ligg

11.5 Kvalitetssäkring av korrekt utgångsställning
11.6 Kvalitetssäkring av stå under (baklänges) marsch
11.7 Kvalitetssäkring av stimuluskontroll på sitt upp

11.8 Kvalitetssäkring av håll fast (apport)

12. Håll fast

12.1 Sittande/Stående framför föraren (5 sek)

12.2 Plocka upp föremål från marken

12.3 Hålla fast i utgångsställning (5 sek)

12.4 Hålla fast när du böjer dig fram/håller hand under/på leksak

12.5 Hålla fast under rörelse (5 sek)

12.6 Komma i utgångsställning med apporten

12.7 Hålla fast under vändningar på stället

12.8 Hålla fast i olika föremål (viktigt)

12.9 Doggie-zen kvalitetssäkring

13. Loss Godkänt
13.1 Släppa på ”tack”-kommando (släpper även på "släpp" oavsett föremål, avstånd)

13.2 Släppa på target (avstår träning)
13.3 Släppa vid passivitet (avstår träning)

13.4 Ge ifrån sig leksak/byta med något annat

14. Kryp
14.1 Krypa efter targetstick framför föraren (3 meter)
14.2 Krypa efter target stick vid sidan av föraren (3 meter)
14.3 Krypa (utan target stick) framför föraren (3 meter)
14.4 Krypa (utan target stick)vid sidan av föraren
14.5 Krypande vändningar på stället
14.6 Liggande bakdelskontroll

15. Skall
15.1 Skall framför föraren (minst 15 skall)
15.2 Skall från utgångsställning (minst 15 skall)
15.3 Skall framför figurant (minst 15 skall)
15.4 Skall mot belöning (minst 15 skall)

16. Hopp Godkänt

16.1 Hoppteknik-övning (fram och tillbaka mellan förare och medhjälpare)

16.2 Hopp i båge över hindret

17. Luktdiskriminering
17.1 Peka på rätt pinne

18. Spår

18.1 Följa ett spår

19. Uppsöka figurant

19.1 Gå bort till person som står 5 – 10 m bort

Det här var en intressant uppgift. Brukar ju sitta och titta i boken där allt det här står men det var liksom nyttigare att verkligen sätta sig ned och fundera över vad jag är nöjd med och vad vi inte börjat med osv. Jag har en plan att jag under vintern ska bli "klar" med så många lydnadsklassmoment vi bara kan och upp till lägre i brukset. Med det i bakhuvudet så var den här genomgången nyttig.

Kaka i matlådan

2009-11-11T19:31:00.003+01:00

När jag skulle micra min lunch idag så upptäckte jag att fel låda kommit med. Äppelpaj till lunch! Som tur var finns det snälla lärare som delar med sig av sina biljetter.

Galningen som nästan aldrig är lugn busar nu med sig själv på sängen. Vi har promenerat i skogen och tränat men trött det blir han nog aldrig.

Ella har badat och halva hon är borstad. Det är så tråkigt att jag väntar lite för länge mellan gångerna. Vilket så klart leder till allt för många tovor att reda ut. Halva hunden är i alla fall fin och i morgon tänker jag ta andra halvan, orkar inte mer i kväll.

Nu ska jag sätta mig ned i soffan och njuta av en kopp kaffe och en kaka.

Brrr

2009-11-10T17:22:00.002+01:00

- 6 grader
Det börjar bli lite för kallt för Pepgubben att sitta i bilen utan cuppevärmaren på. Idag satt han och huttrade när jag kom ut vid lunch. Stackrarn. Beslutade mig snabbt för att han inte kunde vara kvar där resten av dagen. Jobbade ända till fyra. Tur att jag hade lång lunch. Körde hem, rastade och matade mig själv. Lämnade min tre ögonstenar för att ha de avslutande lektionerna.

Hemma igen och ut på en underbar prommis. Jag älskar att snön landat, det ger frid i själen.

Sötaste Ella kom precis med ett par gamla strumpor i munnen, tittade uppfordrande på mig buffade lite och så kom Pep. Han kan inte låta någon vara ifred. Ella släppte direkt strumporna. För att leka med Pep det är inte högt på hennes priolista. Sedan tittar hon på mig med en blick som säger "Jag ville ju leka med dig ju" så vänder hon sig om och går...

Slappaarmen

2009-11-09T21:20:00.003+01:00

Den slappa armens filosofi är vad jag strävar efter. När vi går på promenad så vill jag inte ens känna att jag har hundar i koppel i min hand. Vi är nästan där, även om det kanske inte låter så när jag skriver här och beklagar mig. Idag när vi gick så kunde jag inte låta bli att småle åt hur duktig Peppen är. Dryga tio månader och går så himla fint i kopplet.

Idag när vi promenerade runt i Hortlax så fungerade dock inte slappaarmens filosofi alls, det var mer stelaarmenraktut filosofin. Jag fattar inte vad som hände. Pepson var helt galen, det måste lukta extra gott där ute eller nåt.

Annars har vi det gnaska roligt som vanligt, Ella löper och morrar och fräser. Pep tycker att hon luktar gott men inte på långa vägar så gott som Ixxi. Vilket jag tycker är väldigt skönt då hon löper var 6 månad. Det enda som gör att jag vet att hon löper är för att hon markeringskissar och för att hon är sur på lillebrorsan. Pep sitter inte brevid Ella och dregglar som hon gjorde med Ixxi och han går inte omkring och piper. Det är så skönt att Busan inte gör honom helt galen. Skönt för alla parter.

Gräsänka

2009-11-08T22:51:00.000+01:00

Nu är det bara några timmar tills Isäntä åker till USA. Underbart kul för honom men trist för mig.